Marknadshyror hotar tryggheten på bostadsmarknaden

Produktivitetskommissionen föreslår att Sverige gradvis ska införa marknadshyror för att ”effektivisera” bostadsmarknaden. Det är bra att kommissionen lyfter bostadsmarknaden som en viktig del av arbetskraftens rörlighet och företagens rekrytering. Men att öppna upp för marknadshyror är fel väg att gå.

Varken bra för hyresgäster eller fastighetsägare

Marknadshyror riskerar att öka klyftorna, försvaga tryggheten och undergräva samhällsbalansen. Effekten skulle dessutom bli ojämn över landet – i storstäderna skulle hyrorna pressas upp kraftigt, medan de på många andra orter snarare skulle sjunka. Det skulle undergräva ekonomin för bostadsföretagen och i förlängningen hota möjligheten att underhålla och renovera befintliga lägenheter.

Det gynnar varken hyresgäster eller fastighetsägare. Hyresrätten som boendeform är och har varit en viktig motor för lokal tillväxt. Genom att bygga och förvalta bostäder som möjliggör inflyttning, arbetskraftsförsörjning och utveckling i kommunerna har den bidragit till att hela landet kunnat växa.

Den svenska modellen är inte problemet

Vår modell för hyressättning – där hyror förhandlas – är inte problemet. Den är en del av lösningen, men den kan och bör utvecklas. Hyressättningen ska ta sin utgångspunkt i hur bostadskonsumenter värderar olika egenskaper i boendet. En systematisk och transparent hyressättning skapar rättvisa mellan hyresgäster. På många håll behöver dock bostadens läge och områdets attraktivitet få ett tydligare genomslag i hyran. Att vidareutveckla bruksvärdessystemet så att det bättre speglar hyresgästernas värderingar – och fungerar på alla orter – vore en bättre väg än att införa marknadshyror.

Om målet är blandade och levande bostadsområden behöver politiken i stället investera i trygghet, social hållbarhet och långsiktiga incitament.

Produktivitetskommissionen menar att dagens system leder till ineffektivt utnyttjande och dålig matchning mellan bostäder och arbetsmarknad. Men med marknadshyror blir effekten ofta den motsatta: ekonomiskt starka hushåll kan konkurrera bort andra från attraktiva områden, och segregationen cementeras. Om målet är blandade och levande bostadsområden behöver politiken i stället investera i trygghet, social hållbarhet och långsiktiga incitament.

Marknadshyror är fel väg

Den svenska modellen – med förhandlade hyror, besittningsskydd och transparens – skapar förutsägbarhet och stabilitet. Den dämpar segregation, håller hyrorna på en rimlig nivå och gör det möjligt för människor att planera sina liv. Men syftet med bruksvärdessystemet är inte att lösa segregationen eller andra samhällsproblem, syftet är att ge stabila förutsättningar för både hyresvärdar och hyresgäster.

Genom ett väl fungerande kollektivt förhandlingssystem kan hyror justeras effektivt och rättvist. Modellen bygger på ansvar och långsiktighet. Den har stått pall genom ekonomiska kriser och bostadsbrist – och kan utvecklas vidare med moderna verktyg.

Därför måste vi stå upp för den svenska hyresmodellen – en modell som kombinerar socialt ansvar med ekonomisk balans. Att öppna för marknadshyror är inte vägen framåt. Det är ett steg bakåt, bort från den jämlika bostadspolitik som har byggt vårt samhälle.