Mänskliga rättigheter har ingen åldersgräns

Äldre utgör en stor och växande andel av befolkningen. Det märks dock inte i politisk representation i riksdagen, i media eller i undersökningar. Äldres röster, perspektiv och erfarenheter osynliggörs och det får konsekvenser i äldres vardag. Vår undersökning om hur mänskliga rättigheter efterlevs inom äldreomsorg och på särskilda boenden är ett tydligt exempel på detta.

Ålderism påverkar också synen på äldre personers potential 

Undersökningen visar att förutfattade meningar om äldre personer leder till att beskrivningen av deras behov i hög grad rör sig om mathållning, att vara hel och ren och att ha det städat och tryggt omkring sig. Ofta osynliggörs andra behov som delaktighet och fysisk träning.

”Jag skulle vilja ha rörelseaktivitet för musklerna förtvinar ju. Det är därför jag blir sämre och sämre, för att jag inte rör mig.”, berättade en av de äldre vi pratade med.

”Personalen vill gärna att jag sitter i rullstolen om vi går ut på gemensamma uteturer, men det vill jag inte alls.”, uttryckte en annan.

Svagt människorättsperspektiv

Ålderism påverkar också synen på äldre personers potential, vilket bland annat begränsar möjligheterna till rehabilitering. Äldre personers identitet och personliga bakgrund tillmäts inte heller tillräcklig betydelse för att individanpassa omsorgsinsatserna och skapa mening i tillvaron. Insatserna präglas av synen på de äldre som en homogen grupp men äldre personer är en av de mest heterogena grupperna i samhället.

”Vi pratar inte om vem man är. De frågar inget, jag berättar inget.”, berättade en av de äldre.

Människorättsperspektivet är svagt inom äldreomsorgen vilket bidrar till att möjligheterna till delaktighet, självbestämmande och egenmakt är begränsade. Även utanför äldreomsorgen finns utmaningar.

Ta bort diskriminerande åldersgränser

För att äldre ska få tillgång till alla sina mänskliga rättigheter krävs flera åtgärder. Vi uppmanar regeringen att:

1. Ta fram en handlingsplan för att motverka ålderism 
   Motverka stereotypa föreställningar om äldre och främja strategier som stärker äldres egna röster.
2. Involvera äldre inom alla relevanta politikområden
   När regeringen formulerar och fördelar uppdrag bör instruktioner och direktiv tydligt ange att äldre ska inkluderas och att deras röster tas tillvara.
3. Ta bort diskriminerande åldersgränser
   Det finns gränser i lagstiftningen som riskerar att få diskriminerande verkan, till exempel LSS, socialförsäkringsbalken, diskrimineringslagen och lagen om anställningsskydd.
4. Utforma ett system för stödjande beslutsfattande för äldre personer utifrån funktionsrättskonventionen
    Det saknas tydlig lagreglering av denna form av beslutsfattande för äldre som behöver det.
5. Ge Sverige en aktiv roll i att ta fram en internationell konvention om äldre personers mänskliga rättigheter
   Skyddet för äldres rättigheter i internationella konventioner är fragmenterat. FN:s oberoende expert om äldre personers åtnjutande av alla mänskliga rättigheter har identifierat att avsaknaden av en äldrekonvention är en bidragande orsak till dessa brister.

För att bekämpa ålderism och åldersdiskriminering måste de äldres unika behov synliggöras, deras delaktighet och självbestämmande stärkas, och kunskapen om mänskliga rättigheter öka. Det är dags för ett perspektivskifte som ställer äldre personer och deras mänskliga rättigheter i centrum.