Lobbyismreglerna brister i både sak och praktik

Hans primära kritik gäller att alla som efterfrågar åtgärder för att minska lobbyingens hot mot demokratin utgår från ett abstrakt och teoretiskt hot. Han efterlyser konkreta exempel. Jag ger här några sådana från politikområden jag själv jobbat och jobbar med: vapenexportpolitik och klimatpolitik. Jag rekommenderar även Johannes Klenells kommande bok Bananrepubliken Sverige, i vilken han analyserar flera konkreta fall från olika sektorer.

Regeringen och myndigheterna har ett stort ansvar

Frågan om politiskt påverkansarbete rör inte bara dem som påverkar, utan även dem som påverkas. Några av de normer jag föreslog gäller påverkarna, andra gäller de påverkade och hela processen från problembeskrivning till politiskt beslut. En av normerna gäller att motverka snedvridning och partisk diskriminering av vilka som får och kan påverka politiska beslut i sak. Att köpa sig inflytande är ett sätt att partiskt tillskansa sig inflytande. Andra sätt är att genom vänskap se till att man får delta i de forum där politiken utformas. Svängdörrar mellan politik, industri och PR-byråer är ett problem, som delvis hanterats.

Regeringen och dess myndigheter har ett stort ansvar för att minska partisk diskriminering gällande vilka som får komma till tals. Varför hade branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen men inte Svenska Freds- och skiljedomsföreningen en representant i Krigsmaterielutredningen, som nyss lämnat förslag om ändrade regler för vapenexport? Linda Åkerström beskriver i boken Den svenska vapenexporten samröret mellan politik och industri.

Transparensen saknas

Åberg menar att Sverige redan har regler om insyn och öppenhet i politiskt beslutsfattande. Efter att själv ha arbetat 18 år i Regeringskansliet vet jag att dessa regler brister i sak och i praktik, till exempel när det gäller redovisning av vad olika aktörer tycker i de tidiga och mycket viktiga skedena av politikutformningen. Ett aktuellt exempel är den nyss nämnda Krigsmaterielutredningen, som ramar in problem och sätter agendan för framtida reglering av svensk vapenexport. Det nämns i betänkandet vilka som var med i expertgruppen, men ingenstans nämns vad de tyckte i olika frågor. Det är inte transparent. Väljarna kan därmed inte förstå av förarbetet till kommande lagstiftning vad lagstiftningen egentligen grundar sig på.

En annan norm handlar om att inte manipulera information och vilseleda politiker och allmänhet. Ett skräckexempel på motsatsen är oljelobbyns, Svenskt Näringslivs och Timbros agerande för att motverka en ambitiös klimatpolitik. Vetenskaplig kunskap förnekas och konspirationsteorier förs fram för att vilseleda politiker och allmänhet. Deras lobbying har påverkat både Moderaterna och Sverigedemokraterna. Tidöpartierna har fortsatt på detta klimat- och demokratifientliga spår och hävdar att det är vad svenska folket vill, trots att tre av fyra svenskar anser att regerings klimatpolitik brister.