Lärare: Renodla elevhälsans uppdrag

I utredningen En förbättrad elevhälsa föreslår regeringen en ny riktning för elevhälsan. Redan i inledningen till nämnda utredningsdirektiv fastslås att elevhälsans arbete behöver förändras ”i syfte att bättre tillgodose elevernas behov”. Detta är något många lärare ute på skolorna välkomnar.

Starkt motstånd mot nytt uppdrag

Kritiken som vanligtvis riktas mot elevhälsans uppdrag består främst av två delar: dels arbetar den inte direkt med elever i behov av stöd och dels skapar den merarbete för lärarna, utan märkbart positiva resultat. Det här är ingenting elevhälsans professioner kan klandras för, eftersom skollagens skrivningar stipulerar att de ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande.

Det låter förvisso bra i teorin, men har i praktiken lett till att de har fått en konsultativ roll gentemot lärare och elever snarare än att arbeta åtgärdande. Det som efterfrågas är just åtgärdande insatser, för att rädda elever som nu slås ut på grund av uteblivet pedagogiskt eller vårdrelaterat stöd.

Motståndet mot ett förändrat uppdrag är dock påtagligt. I debattinlägget Sluta experimentera med elevhälsan värjer sig ordförandena i Sveriges skolledare, Akademikerförbundet SSR och Sveriges psykologförbund mot förslaget att elevhälsan skulle komma att organiseras som en regelrätt vårdinstans, med krav på att bidra till att beta av vårdköer för unga och leva upp till en vårdgaranti. För en verksam lärare är det svårt att se hur det skulle försämra elevhälsoarbetet. Tvärtom vore det utmärkt om elevhälsan ägnade sig åt sina kärnuppgifter, i stället för att lägga tid på ett förebyggande arbete med tveksamt resultat.

Skriande brist på speciallärare

De tre ordförandena förkastar även förslaget om att bryta loss specialpedagoger från elevhälsan och integrera dem i lärarkollektivet, eftersom det skulle ”lämna eleverna utan stöd”. I själva verket är det precis tvärtom. För att elever ska kunna få konkret stöd (och lärare avlastning) måste specialpedagogernas roll övergå från nuvarande konsultativa funktion till att faktiskt arbeta med eleverna i undervisningen.

Elever med pedagogiska stödbehov möts av en skriande brist på speciallärare och mindre undervisningsgrupper.

I dagsläget upptas specialpedagogernas tid av möten och administrativt arbete, som utmynnar i långa listor över anpassningar. Dessa anpassningar förväntas sedan lärare själva genomföra i klassrummet för att möta elevers ibland mycket omfattande stödbehov, vilket är en fullständig illusion i klasser med mer än 30 elever.

Kanske är ett av de större problemen just de illusioner som skapas och upprätthålls i detta system. Nej, elever får sällan konkret hjälp. Elever med vårdbehov uppmanas att söka sig externt och hamnar i långa köer. Elever med pedagogiska stödbehov möts av en skriande brist på speciallärare och mindre undervisningsgrupper.

Fokusera på konkret elevarbete

Detta belyses också i utredningsdirektivet: ”Såväl personal som elever och vårdnadshavare upplever en otydlighet i elevhälsans uppdrag. Otydligheten handlar bland annat om elevers möjligheter att få hjälp av elevhälsans kompetenser och resurser”.

Det känns därför hoppingivande att en utredning tillsatts med syfte att förbättra elevhälsans arbete och organisation. Elevhälsans uppdrag behöver renodlas till att handla om elevers hälso- och vårdbehov. Specialpedagogiken måste inriktas mot konkret elevarbete. På så sätt kan fler elever få det stöd de behöver för att klara skolgången.