Landets skog som råvaruresurs kan inte överskattas

Vad ska den svenska skogen användas till? En fråga det råder högst delade meningar om. Något som varit tydligt inte minst i pågående och senare års laddade skogsdebatt. Där subjektivt valda forskningsresultat, ideologiskt grundade trossatser, känslor och evidensbaserad kunskap kastats mot varandra, ofta i oförsonliga tonlägen.

Landets 28 miljoner hektar skog räcker inte till för att tillgodose alla anspråk från alla divergerande intressen. Våra folkvalda står därför inför den grannlaga uppgiften att välja väg genom att definiera en nationell skogspolitik. Och samtidigt förhålla sig till en strid ström av regulatoriska utspel från Bryssel. Ytterst handlar det om markanvändning och vad vi ska leva av. Ämnets känsliga natur kan exemplifieras med att den sittande skogspolitiska utredningens förslag kritiserats redan innan några sådana offentliggjorts.

Skogen kan leverera en rad nyttigheter, eller ekosystemtjänster som det numera heter. Men för stunden tilldrar sig skogens klimatnytta, alltså förmågan att genom fotosyntesen binda kol, och dess roll som bärare av biologisk mångfald störst uppmärksamhet på den publika arenan. Dessa båda nyttor har framför allt att vägas mot värdet av att förse skogsindustrin med råvara.

Sett över en hel omloppstid, alltså när träden nått en sådan ålder att tillväxten avstannat, genererar dock trakthyggesbruk med växtliga skogsbestånd större klimatnytta i form av högre nettoinlagring av kol. 

Tre nyttigheter och tre upplevda målkonflikter som påverkar valet av skogsbruksmetoder. Beprövat, men i den gröna omställningen ifrågasatt trakthyggesbruk, eller förmodat ”naturnära” hyggesfria varianter?

Vid hyggesfria metoder föryngras skogen genom naturligt fröfall och marken är ständigt bevuxen med träd i alla storlekar och åldrar.  Bestånden gallras ”i evighet” vart tionde/tjugonde år genom plockhuggning av företrädesvis de äldsta och grövsta träden. Tillvägagångsättet är arbetsintensivt och ger sammantaget en högre skogsbrukskostnad än jämförbart trakthyggesbruk.

Konventionellt trakthyggesbruk leder till mer uniforma skogsbestånd, då de i huvudsak utgörs av planterade, likåldriga och jämnstora träd av samma sort. Vanligen diversifieras de emellertid efterhand som de blandas upp med självsådda plantor från omgivande skog. Genom att tillämpa olika varianter av trakthyggesbruk är det möjligt att i en större geografi skapa sammanhängande, mosaikartade skogslandskap.

Hyggesfria metoder ger vanligen större biologisk mångfald och bestånd som är mer robusta mot olika skador. Sett över en hel omloppstid, alltså när träden nått en sådan ålder att tillväxten avstannat, genererar dock trakthyggesbruk med växtliga skogsbestånd större klimatnytta i form av högre nettoinlagring av kol. Därtill kan användning av genetiskt förädlat skogsodlingsmaterial öka tillväxten med 10-20 procent, liksom en genetik anpassad till förväntade klimatförändringar, eller större resistens mot vissa sjukdomar.

Hundraåriga tidsaspekter förbises

Det står i dag skogsägaren, stor som liten, fritt att välja skogsbruksmetod allt efter målen med ägandet. Alternativt att helt avstå. Det grundläggande kravet är att återväxten ska vara säkerställd inom viss tid. Därutöver har man att följa vad som i övrigt stadgas i skogsvårdslagen och andra tillämpliga regelverk. Lagstiftningar som formas av politiken, inom ramarna för den grundlagsfästa äganderätten. Då talar vi om de över 300 000 personer som äger hälften av skogsmarken, om de privata bolag som innehar en fjärdedel och om alla oss svenskar som gemensamt äger resterande fjärdedel.

Med hänvisning till konventioner om biologisk mångfald, klimat och hållbarhet hävdas från olika håll att Sverige omedelbart behöver minska sin skogsavverkning drastiskt för att leva upp till gjorda åtaganden. Effekterna av sådana begränsningar måste då belysas, värderas och konkretiseras i samhällsövergripande konsekvensanalyser. Analyser som även innefattar välståndsnyttan av skogsnäringens produkter i de yttersta konsumentleden. Men i debatten saknas ofta sådana systemperspektiv och hundraåriga tidsaspekter förbises.

Överväg klokskapen i att försämra förutsättningarna

Vid tiden för Rysslands invasion av Ukraina uppgick skogsindustrins nettoexportintäkter till drygt 120 miljarder kronor på årsbasis. Det motsvarade då den samlade statsbudgeten för försvar, polis, tull och kriminalvård. Sedan dess har dessa och andra tunga budgetposter ökat väsentligt. För att möta en fortsatt sådan utveckling har regeringen nyligen övergett det statliga överskottsmålet för att i stället övergå till balansmål. Det förefaller i detta allvarliga läge angeläget att noga överväga klokskapen i att försämra förutsättningarna för en av landets största exportnäringar.

Men hur många är egentligen medvetna om att vi torkar oss därbak med gran, tall och björk?

Inte heller den inhemska leveransen av skogsprodukter kan tas för ständigt given. Minns pandemiåret 2020 och vad svenskarna då panikhamstrade mer än något annat. Efter bara några dagar gapade butikernas toapappershyllor tomma. Men hur många är egentligen medvetna om att vi torkar oss därbak med gran, tall och björk?

I Sverige har den årliga nettoavverkningen sedan 2020 uppgått till i genomsnitt till ca 75 miljoner m³fub (fast kubikmeter under bark). Varav ungefär 25 miljoner blivit försågade produkter som plankor och bräder, 45 miljoner blivit papper och pappersmassa och 5 miljoner blivit biobränslen. Omkring 80 procent av skogsnäringens produkter exporteras.

Här hemma och världen över underlättar svenska träfiberbaserade sanitetsprodukter tillvaron för oräkneliga antal småbarnsföräldrar och gamla. För att inte tala om betydelsen av pappersprodukter inom sjuk- och hälsovård. Mängder skolbarn förses med skrivpapper och läroböcker. Pappers- och kartongförpackningar säkrar lagring och transport av livsmedel, mediciner och andra oundgängliga varugrupper. Den globala e-handeln skulle kollapsa utan robusta förpackningssystem. Svenska sågvaror möjliggör klimatvänligt byggande till gagn för människor i Europa och delar av övriga världen. För att bara ta några exempel på traditionella skogsprodukter.

Dramatiska konsekvenser 

En reduktion av svensk avverkningsvolym med ungefär 10 procent skulle i grova drag innebära ett bortfall av försågad vara motsvarande produktionen vid ett femtiotal medelstora sågverk och förbrukning av massaved vid ett par av landets största massafabriker. Det krävs ingen större fantasi för att inse vilka dramatiska konsekvenser som nedläggningar av sådan dignitet skulle medföra för drabbade regioner. Och då är varken förlorade skatte- och exportintäkter eller den produktbrist som uppstår i slutkonsumentleden beaktade. En brist som efter en tid sannolikt skulle ersättas av varor från andra länder, med skogsbruk och skogsindustri som inte nödvändigtvis når upp till svensk standard.

Öka skogens tillväxt

I stället för att genom regleringar i hast framtvinga en radikal minskning av avverkningsvolymen, förefaller det därför långsiktigt mer förnuftigt att öka skogens tillväxt. Redan i den Skogspolitiska propositionen (2007/08:108) heter det att det är ”fullt möjligt att öka skogsproduktionen med 25-50 % inom 10-60 år”. Potentialen är uppenbar och vi har kunskapen om vilka möjligheter som står till buds.

En ansvarsfull nationell strategi för ökad skogstillväxt skapar större utrymme för att med bibehållen uttagsnivå avsätta områden där naturvårdsinsatser gör verklig nytta. Frivilliga system för ekonomiska kol- och biokrediter kan bidra till detta. Skogsägare som vill tillämpa hyggesfria brukningsformer, bör erbjudas sakkunnig rådgivning och dra lärdom av 1930- och 40-talens plockhuggningsmetoder, som i norra Sverige lämnade efter sig 10 000-tals hektar oväxtliga ”gröna lögner”.

Skogsägare som vill tillämpa hyggesfria brukningsformer, bör erbjudas sakkunnig rådgivning och dra lärdom av 1930- och 40-talens plockhuggningsmetoder

Trots decenniers forskning finns ännu i dag inget evidensbaserat svar på hur skogen ska skötas för att optimera kombinationen virkesproduktion och biologisk mångfald. Det vittnar om komplexiteten och den långsamma men stora dynamiken i det skogliga ekosystemet. Vi kommer därför alltid att tvingas fatta långsiktiga beslut och göra svåra prioriteringar under osäkerhet.

Sverige står i dag inför allvarligare problem och svårare utmaningar än på en mansålder. Värdet av en ändlöst förnyelsebar råvaruresurs som landets skogstillgångar kan då knappast överskattas.