L-ledamot: Fackets argument för matkravet hör hemma i soptunnan

Plötsligt händer det. Det absurda svenska matkravet för serveringstillstånd är på väg bort. Äntligen kommer vinbarer enbart kunna servera vin och efterrättstvånget slopas.

Facket låter som sura sossar från 1987

Det är ett krav som varken skyddar folkhälsan, stärker krogbranschen eller främjar kvalitet men som i åratal har hindrat små nischade cocktailbarer och hålet i väggen naturvinsbarer från att öppna. Men motståndet finns kvar. I sitt remissvar radar Hotell- och restaurangfacket (HRF) upp invändningar som lika gärna hade kunnat vara skrivna av ett gäng sura sossar 1987. 

Fackets främsta oro verkar vara att ”kvalitetsnivån på mat och helhetsupplevelsen kan sjunka när fokus flyttas från mat till ren dryckesservering”. Men det är redan i dag fullt möjligt att bedriva verksamhet där mat inte är i fokus. Kvarterets sunkbar är knappast känd för gastronomiska höjder. På andra änden av spektrat finns världsledande cocktailbarer, där kreativitet och hantverk står i centrum. Där är mat ofta irrelevant och ändå är helhetsupplevelsen på topp. Fackpamparna verkar behöva komma ut i verkligheten för en svängom, de verkar inte ha lämnat LO-borgens skyddande murar på allt för länge.   

Facket hävdar också att ett avskaffande ”möjligen kan leda till större vinstandel för företagen men inte nödvändigtvis fler arbetstillfällen, utan snarare färre.” Men att företag går med vinst är inte ett problem. Det är en förutsättning för att fler över huvud taget ska kunna anställa. Vi behöver inte färre drömmare och krögare som vågar satsa – vi behöver fler. Barer och restauranger har det allt svårare, och varje regel som gör det svårare och dyrare att driva verksamhet riskerar att bli sista spiken i kistan för många. Möjligen skulle en och annan byråkrat behöva se sig om efter nya möjligheter. 

Jobb skapas inte genom lagtvång

En annan invändning lyder: ”Minskade karriärmöjligheter kan leda till att restaurangsektorn i besöksnäringen blir mindre attraktiv som arbetsplats.” Nej, det är tvärtom, en mer diversifierad bransch, där både mat- och dryckesinriktade verksamheter kan växa, skapar fler vägar in. Det är inte ett hot mot karriärer. Man måste nog växa upp på socialdemokraternas indoktrineringsanstalt Bommersvik för att tro på idén att det blir färre jobb om det blir enklare att starta företag. 

Och när HRF beklagar sig över att ”det inte är självklart att man ställer sig i servering eller i baren” om man jobbar med mat, undrar man om de ens pratat med folk i branschen.

Fackpamparna verkar behöva komma ut i verkligheten för en svängom, de verkar inte ha lämnat LO-borgens skyddande murar på allt för länge

Vill man öppna en bar är det inte säkert att man vill öppna en restaurang. Precis som att man kan vilja arbeta som bartender utan att bli kock. Allt annat vore som att kräva att alla som driver en Ica-butik också måste öppna vinbar. Eller att alla hotell måste servera frukost. Låt den som satsar egna pengar på att följa sin dröm bestämma själv. 

Sist men inte minst uttrycker facket oro för att ett avskaffande ”kanske inte heller kräver den personaltäthet som det görs i dag”. Nej, det är faktiskt poängen. Alla verksamheter kräver inte samma bemanning. Och att skapa jobb genom lagtvång snarare än organiska behov är ett ineffektivt sätt att bygga en dynamisk arbetsmarknad. 

Trist moralism

Hotell- och restaurangfacket har inte ett enda tungt argument kvar för att försvara matkravet. Det enda som återstår är en trist moralism. Det handlar om en ovilja att låta människor ha roligt, starta nytt och välja själva. Jag misstänker att fackets kritik bottnar i något helt annat än oro för matens kvalitet: en motvilja till förändring, frihet och nya idéer. När regeringen gör något populärt, när människor får fler valmöjligheter, då blir vissa nervösa. 

Matkravet har aldrig skyddat folkhälsan. Det har bara varit ett hinder för en modern, fri och levande bar- och restaurangkultur. Låt oss lämna det bakom oss. Sverige har vuxit ifrån det här förbudstänkandet. Det är dags att bryta oss loss från byråkraturens bojor.