Prioritera inte bort kvinnor och barn i budgeten

Regeringen kallar höstbudgeten ”den största jämställdhetsbudgeten någonsin”. Det låter bra. Men om det inte finns pengar till det allra mest grundläggande – att kvinnor och barn får skydd från mäns våld – sviker regeringen de allra mest utsatta.

Det går åt fel håll

Antalet barn som fått skydd och stöd i ett skyddat boende har minskat med 43 procent sedan 2018. En femtedel av Unizons kvinnojourer med skyddat boende rapporterar att barn tvingas stanna kvar hemma med förövaren – den förälder som utsatt barnet och deras mamma för våld.

Den nya lagen som syftade till att ge barn på skyddat boende ett starkare skydd används inte på rätt sätt och okunskapen hos socialtjänsten riskerar kvinnors och barns liv och hälsa. Våldet tillåts eskalera när skyddat boende inte ses som den förebyggande insats det är.

Vi får berättelser om barn som under tiden hemma med förövaren utsatts för så grovt våld att erfarna kuratorer får gå i extra handledning för att själva bearbeta maktlösheten de känner. Mammor som tvingas välja mellan att komma till ett skyddat boende utan sina barn eller stanna med förövaren. Situationen är oacceptabel.

Våra nordiska grannländer går före

I våra nordiska grannländer kan kvinnor själva söka sig till ett skyddat boende, vilket gör att antalet kvinnor och barn som får skydd ökar. Kvalitetskraven på boendena är höga, och tilliten till kunskapen och erfarenheten de besitter är stor.

Det handlar inte om allmosor till kvinnojourerna utan om att leva upp till lagen

I Sverige går det åt motsatt håll. Samtidigt hävdar regeringen att de vet hur viktig den icke-vinstdrivna kvinnojourrörelsen är. Jämställdhetsminister Nina Larsson (L) och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) säger att kvinnojourerna gör otroliga insatser och att det hos många utsatta kvinnor finns en stark misstro mot polis och socialtjänst.

Därför är jourernas engagemang och kompetens avgörande. Vi håller med och är redo att fortsätta ta ansvar för att samhällsutvecklingen går åt rätt håll.

När lagstadgat skydd uteblir har politiken misslyckats

Vi föreslår en nationell placeringspeng, där kvinnojourerna – som har kunskapen – gör behovsbedömningen av skyddat boende. Staten och kommunerna måste dela det ekonomiska ansvaret i framtiden om vi ska vända utvecklingen och se till att fler kvinnor och barn får stöd och skydd.

Kostnaden för detta är cirka 250 miljoner kronor. Det motsvarar 0,3 procent av reformutrymmet i höstbudgeten. En liten investering som räddar liv och ger tusenfalt tillbaka.

Det handlar inte om allmosor till kvinnojourerna utan om att leva upp till lagen. Skyddat boende är en lagstadgad rättighet. Ändå får färre kvinnor och barn det skydd de har rätt till, trots att vi vet att ett tryggt boende möjliggör ett liv fritt från våld.

Regeringens reformer måste prioriteras rätt och när färre får skydd, trots nya lagar, har något gått allvarligt fel.

Kvinnor och barn kan inte vänta. Om vi vill bryta våldscykeln så måste ”den största jämställdhetsbudgeten någonsin” prioritera just dem som behöver det mest. Nu är det upp till bevis, regeringen.