Konsulterna har samhället i sin hand

I ett samhälle där det allt som oftast förekommer klappar på den egna axeln om den demokratiska förträffligheten och om öppenheten är det lätt börja fundera kring vad som virvlar under ytan. Tyvärr känns det som konspirationsteoretikerna fått ockupera ett väsentligt utrymme för den kritiska granskningen av vad som sker.

Men även om befängda idéer om konspirationer för att uppnå världsherravälde visserligen är fantasieggande är det snarare informella, strategiska aktiviteter som sker av ekonomiskt intresse och som starkt påverkar samhällsutvecklingen som är det vi borde försöka avtäcka.

Inte är detta några särskilt revolutionerande reflektioner men de blir upphottade när jag läser en ny bok, ”When McKinsey comes to town”, skriven av två undersökande reportrar vid The New York Times.

När Obama ersattes av Trump skulle man kunna tro att detta skapade oro hos McKinsey

Boken har fått överväldigande uppskattning för den virtuosa grävande journalistik som beskrivs i baksidestexten som ”ett landmärke för den undersökande journalistiken som tecknar ett förödande porträtt av en firma vars arbete ofta lett till en värld som blivit mindre jämlik, mer korrupt och mycket farligare”.

Avgrundsdjupa skillnader

Boken visar på de avgrundsdjupa skillnaderna mellan hur McKinsey vill framstå och hur man de facto agerar. I marknadsföringen presenterar man sig som en firma med stort samhällsintresse som till och med kan skicka ut sina främsta konsulter att jobba pro bono för goda syften. Men i praktiken jobbar firman med projekt som medverkat till att dränera både amerikansk och engelsk sjukvård, med att stötta försäljningen av kol, tobak och opioder och med både den kinesiska och den saudiska staten.

Det kapitel som var mest avslöjande för McKinseys extremt framgångsrika metoder handlar om fall där firman tar liksom en clausewitzsk dubbelfattning om en fråga och tjänar i båda ändar. Å ena sidan kan man sälja tjänster till en myndighet för att analysera hur ett förslag skulle falla ut i praktiken, å andra sidan samtidigt arbeta för de leverantörer som skulle tjäna (eller för den delen förlora) på att förslaget går igenom.

Exempel finns exempelvis amerikanska sjukvårdsreformer där McKinsey arbetade samtidigt för hälsovårdsmyndigheter och för försäkringsindustrin. Resultatet blev urvattnade reformer och stora vinster till McKinsey från två håll. Enligt firman själv var det vattentäta skott mellan de olika konsultteamen så att ingen information från myndigheten kundenå försäkringsbolagen, men författarna till boken verkar inte helt övertygade om att McKinseys verksamhet verkligen bygger på ett antal kinesiska askar, var och en försluten för sig.

I stället tycks det funnits möjligheter till både informationsöverföring och påverkan som gynnat storföretagen.

Inte ens ett presidentskifte påverkade

När Obama ersattes av Trump skulle man kunna tro att detta skapade oro hos McKinsey, med tanke på att de arbetat för Obama-administrationen i hälsofrågor samtidift Trump som var en våldsam motståndare till Obama-care. Hur skulle det gå för McKinsey som tjänat stora pengar hos delstaterna i anpassningsprocessen till Obama-care? Transitionen gick dock utan problem för McKinsey, man till och med ökade sina sammanlagda intäkter från FDA under Trumps fyra år vid makten jämfört med under Obamas åtta år.  

I detta sammanhang skriver författarna att ”McKinsey trodde att de flesta problem, oavsett hur komplexa problemen var, kunde definieras på ett eller annat sätt genom siffror och data.”

Dessa sifferexerciser har också haft stor inverkan i Sverige. Inom svensk digitalisering skymtar McKinseys spår fram överallt som i myndighetsrapporter, konsultpresentationer och leverantörsunderlag. Gång på gång upprepas siffror på besparingar och minskat personalbehov som antingen tagits fram av firman själv eller med stöd av deras metoder.

Siffror som att det skulle vara möjligt att spara 180 miljarder per år inom vården, 1 400 miljarder kronor totalt och 140 miljarder kronor om året bara genom att använda AI i offentlig sektor väcker förstås entusiasm. Men tråkigt nog finns det inga studier som bekräftar dessa glädjebesked.

Detta har dock inte minskat viljan att investera i digitala lösningar som inte i ringa omfattning tillhandahålls av McKinseys samarbetspartners Microsoft. Deras inbördes relation beskrivs så här:

Microsoft och McKinsey har en lång och framgångsrik historia av samarbete för att accelerera och skala upp klienters inflytande. Bara de senaste tre åren har företagen arbetat tillsammans för att hjälpa klienter riskminimera omställningar, omdesigna affärsprocesser med hjälp av data och analyser och dessutom byggt upp nya digitala affärer.

Kring Googles samarbete med McKinsey låter det ungefär likadant.

Att McKinseys siffror tagits emot som sanningar och lett till både stor merförsäljning och inflytande för deras samarbetspartners måste ses som en av de mest lyckade storskaliga marknadsföringsinsatser som skådats. Att McKinsey dessutom kunnat ta rejält betalt för att ta fram rapporterna gör strategin än mer genial.  

Men det är inte bara McKinsey som har haft stark påverkan på välfärdens utformning i Sverige. Många kommer säkert ihåg ett annat stort konsultbolag, BCG, och vilken makt det företaget fick över vården vid Nya Karolinska, men det finns även andra exempel.

Jag skulle dock önska att många läser boken om McKinsey för att bli varse om de strategier för påverkan som kan bedrivas även av andra aktörer utan insyn från medborgarna.

Svensk förvaltning har en stolt utredningstradition där det har funnits ett självklart samarbete med akademin. Det har gjort att vi invaggats i en föreställning om att beslut som tas av politiker och i myndigheterna vilar på en stabil grund av hög kunskap. Men galopperande utvecklingen inom digitalisering och AI gör samhället ännu mer sårbart inför de stora bolag som sitter på tekniska makten och driver på i en utveckling som gynnar dem själva.

Det är dags för en diskussion om hur drakarna ska tämjas och att en källkritisk syn uppammas som kan leda till att oberoende forskare och myndigheternas egna utredare får mandatet att lägga kunskapsgrunden för de stora samhällsprojekten.