Kommunerna har försummat sitt ansvar för va-systemet

Fastighetsägarna välkomnar att utredningen om va-beredskap tar ett helhetsgrepp om en av samhällets mest grundläggande infrastrukturer. Det är positivt att statusen på va-näten och kommunernas ansvar nu diskuteras öppet. Men för att skapa verklig förändring krävs mer än goda ambitioner, det krävs samordnad politisk vilja på både kommunal och statlig nivå, och en tydlig prioritering av återhämtning, förnyelse och långsiktig finansiering.

Förvärra inte problemen

Utredningen identifierar flera viktiga åtgärder: krav på investeringsplaner, ett nytt statligt stödprogram och stärkt tillsyn men vissa förslag riskerar att förvärra problemen. Det mest anmärkningsvärda är att kostnaderna för årtionden av kommunala beslut att låta bli att investera i va-näten riskerar att vältras över på dagens användare. Kommuner och staten får inte smita undan sitt ansvar och låta dagens va-kollektiv ta notan för gårdagens beslut.

I många kommuner har det nämligen varit ett medvetet val att skjuta upp nödvändigt underhåll, men nu har verkligheten kommit i kapp. Att dagens brukare ska betala notan för investeringar som borde gjorts långt tidigare är inte bara orättvist – det strider mot självkostnadsprincipen i vattentjänstlagen och kommunallagen. Enligt den får avgifter bara tas ut för investeringskostnader som faktiskt kommer brukarna till nytta.

Retroaktiv skuldhantering via va-taxan

Här är det avgörande att skilja mellan allmän systemnytta och konkret nytta för den enskilde. När en kommun väntar med underhåll tills systemen havererar, uppstår kostnader som inte har ett direkt samband med den nytta som dagens brukare får. Då är det inte en avgift, utan retroaktiv skuldhantering som inte bör finansieras via va-taxan.

Riksrevisionens granskning visar att staten i åratal fokuserat på utbyggnad snarare än förnyelse, och att endast en fjärdedel av landets va-huvudmän redovisar hur kostnader fördelas. Ingen myndighet följer upp och reglerna i vattentjänstlagen saknar därmed verkan.

Det är inte rimligt att kommuner först försummar sitt investeringsansvar och sedan kräver att andra ska täcka upp när systemet sviktar.

Ett av de mest grundläggande problemen nämns men hanteras inte: de kombinerade ledningarna där dagvatten från regn och spillvatten från bostäder och lokaler blandas. Dessa är särskilt sårbara vid skyfall och orsakar översvämningar, baktryck i ledningar och utsläpp genom breddning till sjöar och vattendrag. Att utredningen inte föreslår något måldatum eller åtgärdsprogram för utfasning är en allvarlig brist.

Kommuner har försummat investeringsansvaret

Utredningen föreslår att fastighetsägare ska ansvara för egen reservkapacitet vid kris – till exempel genom reservvattentäkt, egen rening av dricksvatten eller hantering av avlopp. Det saknar rättslig grund och bryter mot beredskapsrättens ansvarsprincip, att det allmänna ansvarar för samhällsviktig infrastruktur, även i kris. Det är inte rimligt att kommuner först försummar sitt investeringsansvar och sedan kräver att andra ska täcka upp när systemet sviktar.

En annan fråga som helt förbises är tillgången till vatten för brandsprinklersystem, trots att det är en konkret och växande beredskapsfråga. Boverkets regler kräver sprinkler i särskilda boenden, och försäkringsbolag ställer krav vid byggande av trähus. Ändå rapporterar allt fler fastighetsägare att de nekas anslutning till det allmänna va-nätet utan teknisk motivering. Det försvårar nyproduktion, försvagar brandskyddet och underminerar hela samhällsplaneringen.

Krisen i va-systemet får inte bli ett frikort för det allmänna att abdikera från sitt ansvar. Tvärtom är det just i kris de grundläggande offentliga åtagandena måste gälla fullt ut.