Kan Sverige kliva fram när USA släpper taget om de bortförda barnen?

I dag är åtminstone 19 546 barn, enligt officiell ukrainsk statistik, föremål för Rysslands olagliga hantering. Enligt OSSE har 35 000 barn rövats bort sedan 2022.

Mörkertalet kan dock vara mycket större. I de av Ryssland ockuperade områdena i Ukraina finns i dag omkring 1,6 miljoner ukrainska barn. Ryssland har tidigare, under Sovjettiden, gjort sig skyldig till deportering och tvångsförflyttingar. När det nu sker i vår tid vet vi att många barn tillfångatas, förflyttas och placeras antingen i familjer i Ryssland för att växa upp som ryska medborgare, eller skickas till indoktrineringsläger där de ”omskolas” för att användas för Rysslands intressen direkt i kriget.

Att ”omhänderta” unga ukrainare på detta sätt och vända dem mot sitt eget land och kultur genom påtvingade adoptioner och hjärntvätt måste betraktas som en av de verkligt grymmaste formerna av krigföring, därtill en krigföring som försvagar Ukrainas framtid genom vart och ett av dessa oerhörda övergrepp, individ för individ.

Någon måste kliva fram

Det finns ett antal olika ambitiösa initiativ och organisationer som genom olika tillvägagångssätt arbetar hårt och uthålligt för att lokalisera och återbörda dessa barn. Men arbetet är svårt och kräver resurser liksom ställer krav på hög säkerhet både i att fastställa de individuella barnens identiteter och att i arbetet samtidigt inte röja uppgifter av intresse för angriparen Ryssland.

Vid Yale Humanitarian Lab i USA har det sedan krigsstarten 2022 pågått ett viktigt forskningsarbete som varit bärande. Dessvärre fick detta projekt tidigare i år besked att det skulle avvecklas.

Forskarna har emellertid kunnat säkra att den viktiga datan kunnat föras över till ansvarsfulla och relevanta aktörer för framtiden, men problemet med att upprätthålla arbetet framgent har uppstått. Flera är länderna som vill bidra till att säkra denna viktiga dokumentation och arbete för barnen, kostnaderna beräknas kunna bäras gemensamt av flera länder såsom NB8-länderna, men det viktigaste för helheten saknas: ledarskapet.

Något land, någon myndighet, någon enhet med trovärdighet och uthållighet – och vilja att vara kontaktpunkt för detta, behöver därför nu kliva fram.

Ett bistånd med stort B

Vår egen regering här hemma har visat prov på hög beslutsamhet och dedikation när det kommer till Ukrainastödet på en lång rad områden. Vågar man därmed hoppas på att Sverige klarar av att ta ledarskapet för det mest behjärtansvärda och kanske mest fundamentala – att säkra att dessa barns öden inte blir ett svart hål i Rysslands grymheter?

Ett bistånd med stort B, skulle det rentav kunna bli om Sverige tar på sig att koordinera i hamn ett stöd som möjliggör att samlad kompetens kan ta tillvara och säkra det fortsatta arbetet för barnen, och därmed Ukrainas framtid.

Ingen skulle räkna med att Sverige drar detta lass självt men, som i så mycket annat, så krävs det att någon räcker upp handen och säger, nu gör vi. Sverige har visat sig kunna vara denna aktör tidigare, förhoppningsvis kan vi vara det för barnen nu också.