Juridikprofessor: Danmark kan inte hindra Grönland från att bli en del av USA

Jacques Hartmann
professor i internationell rätt vid University of Dundee
Diskussionen om en möjlig försäljning av Grönland till USA har blossat upp igen. Både landsstyrets ordförande, Múte B. Egede, och statsminister Mette Frederiksen (S) har avfärdat att Grönland är till salu.
Flera medlemmar av Folketinget har också vägrat att rösta för grönländsk självständighet, vilket krävs enligt självstyrelagen.
Ett sådant avslag återspeglar inte bara ett kolonialt tankesätt utan visar också en bristande förståelse för grönlänningarnas rätt till självständighet. Denna rätt bygger inte på danska lagar utan på internationella regler.
Historiska precedensfall för försäljning av territorier
Försäljning av territorier har historiskt sett förekommit flera gånger. Danmark sålde exempelvis de västindiska öarna till USA 1917, och USA köpte Alaska från Ryssland 1867.
Dessa tidigare fall är dock inte längre relevanta, bland annat eftersom de västindiska öarna var en koloni och eftersom försäljning av territorier då reglerades av andra lagar.
Även om Danmark styrde Grönland som en koloni har det historiskt funnits motvilja att erkänna det som sådant. I juridisk mening var dock Grönland en koloni fram till 1953, då det integrerades i det danska riksgemenskapen. Efter detta blev Grönland en del av Konungariket Danmark – den juridiska beteckningen för Danmark, Grönland och Färöarna – vilket folkrättsligt sett utgör ett enda land.
Ett mer relevant fall än försäljningen av de västindiska öarna är andra utomeuropeiska territorier som integrerades i moderstater och senare blev självständiga.
Ett exempel är Algeriet, som blev självständigt från Frankrike 1962. Det finns också nyare exempel på stater som delats. Sydsudan blev självständigt från Sudan 2011, och Bougainville röstade 2019 för att lämna Papua Nya Guinea. Bougainvilles självständighet har dock försenats på grund av bristande parlamentariskt godkännande.
Två vägar till självständighet
Även om både Egede och Frederiksen uteslutit att Grönland kan säljas, innebär det inte att det inte kan bli en del av USA. I sitt nyårstal betonade Egede att landsstyret arbetar för att göra ”vårt land mer självständigt.”
Om Egede skulle söka närmare band till USA kan en möjlighet vara att Grönland först blir en självständig stat och därefter integreras med USA. Grönland skulle potentiellt kunna bli en federal stat, likt Alaska blev 1959.
Alternativt kan Grönland ha lösare band till USA, som Puerto Rico, Guam, Amerikanska Samoa, Nordmarianerna eller Amerikanska Jungfruöarna, det nuvarande namnet på de västindiska öarna. Grönland kan också förhandla fram en helt ny relation.
Grönland kan bli en självständig stat på två sätt: Antingen genom ensidig självständighetsförklaring eller förhandlad självständighet.
En ensidig självständighetsförklaring är en process där en grupp ensidigt söker att skilja sig från den stat den tillhör och skapar en ny stat på en del av den tidigare statens territorium. Det är en unilateral process som, i Grönlands fall, inte kräver den danska regeringens eller Folketingets medverkan.
Förhandlad självständighet är däremot en konsensusbaserad process, där en stat genom förhandling beviljar självständighet till ett område och dess befolkning, som i fallet med Sydsudan. Förhandlad självständighet skulle kräva medverkan från den danska regeringen och Folketinget, vilket fastställs i självstyrelagen.
Förhandlad självständighet är alltid att föredra eftersom den är mer organiserad och mindre riskfylld. En risk med frigörelse är att en självständighetsförklaring inte erkänns av andra stater. Detta hände exempelvis med Katalonien 2017.
Grönlands rätt till självbestämmande
Till skillnad från katalanerna har grönlänningarna en internationell rätt till självbestämmande, vilken tillkommer befolkningen i tidigare kolonier.
Därför har andra länder generellt varit mindre ovilliga att erkänna deras självständighet. Trots att Grönland är en del av Konungariket finns det ingen tvekan om att det grönländska folket har rätt till självständighet. Detta bekräftas i självstyrelagen.
En ensidig självständighetsförklaring från Grönland skulle sannolikt erkännas av USA och möjligen även av andra stater.
Självstyrelagen fastställer att beslutet om Grönlands självständighet ska fattas av det grönländska folket. Självständighet förutsätter dock ett avtal mellan Naalakkersuisut och den danska regeringen, som ska godkännas genom en folkomröstning i Grönland samt en omröstning i Folketinget. Självstyrelagen förespråkar därmed en förhandlad självständighet, men detta är inte ett krav enligt folkrätten.
En ensidig självständighetsförklaring från Grönland skulle sannolikt erkännas av USA och möjligen även av andra stater.
Internationella traktat och institutionella avtal
Efter en eventuell uppdelning av kungariket kommer både en ny stat och en fortsatt stat att uppstå. Den fortsatta staten skulle utgöras av det återstående kungariket, det vill säga Danmark och Färöarna.
I nästan alla fall är den fortsatta staten den enhet som behåller större delen av den ursprungliga statens befolkning och territorium.
I konungariket Danmark utgör Grönland 98 procent av territoriet, medan Grönlands befolkning utgör mindre än en procent av den totala befolkningen. Det är ovanligt att en fortsatt stat är mindre än den nya staten, men det är inte omöjligt.
En viktig fråga för att identifiera den fortsatta staten är om dess identitet utmanas av den frigjorda staten, andra stater eller FN-organ.
När Sovjetunionen upplöstes gjorde flera länder anspråk på att vara den fortsatta staten. Ryssland erkändes dock eftersom det övertog större delen av Sovjetunionens territorium och befolkning. Detta innebar bland annat att Ryssland kunde fortsätta i internationella organisationer, som FN, utan att behöva ansöka om nytt medlemskap.
Närmare band till USA kan knytas utan Folketingets samtycke
Ett självständigt Grönland skulle behöva hantera dessa och många andra frågor, såsom tillträde till internationella traktater som Konungariket Danmark för närvarande är part i, och som automatiskt skulle tillfalla den fortsatta staten.
Grönland har redan övertagit vissa befogenheter, men det finns fortfarande många nya områden att ta kontroll över.
Även om Grönland väljer självständighet skulle det dessutom finnas behov av förhandlingar om många institutionella frågor som i dag omfattar hela kungariket. När Tjeckoslovakien upplöstes 1992 förhandlades över 30 traktater och flera tusen underavtal.
Grönland har redan övertagit vissa befogenheter, men det finns fortfarande många nya områden att ta kontroll över.
Storbritannien ställdes inför liknande utmaningar inför den skotska folkomröstningen 2014. Skottland önskade behålla valutan, statschefen och EU-medlemskapet, men dessa frågor låg utanför Skottlands kontroll. I slutändan valde skottarna att förbli en del av Förenade kungariket.
Trots tydliga avvisanden av försäljning eller självständighet är möjligheterna för Grönlands framtid fortfarande öppna. Närmare band kan knytas till USA utan Folketingets samtycke.
Oavsett vägval kommer processen att vara komplex och innebära betydande politiska och juridiska utmaningar. Danska politiker kan göra processen mer komplicerad, men de kan inte förhindra självständighet om det är grönlänningarnas önskan.
Fotnot: Debattartikeln har tidigare publicerats på Altinget.dk.
Artikeln är skriven av
Jacques Hartmann
professor i internationell rätt vid University of Dundee
Nämnda personer















