Journalister måste få insyn i Säpos nya register

I utredningen ”Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter” som presenterades i våras föreslås ett helt nytt Säpo-register. Syftet är att skydda den nationella säkerheten. Tanken är att Säpo ska kunna behandla betydligt större mängder personuppgifter än i dag. Det kommer också att ställas lägre krav än tidigare på när Säpo ska få behandla en uppgift. En inledande granskning kommer fortfarande att ske, men inte av varje enskild personuppgift.

Säpo vill outsourca uppgifter till AI

Enligt förslaget räcker det med att uppgifterna på en mer ”aggregerad nivå” är befogade för Säkerhetspolisens verksamhet. Det står också uttryckligen i utredningen att inte alla personuppgifter i den särskilda uppgiftssamlingen kommer att vara sådana som behövs för verksamheten. Ett visst mått av ”trålande” för att fånga upp rätt uppgifter kommer med andra ord att äga rum, på integritetens bekostnad.

Tanken är inte heller att den inledande granskningen ska göras av människor. Säpo skriver i sitt remissvar att det behöver tydliggöras att kravet på inledande granskning inte kräver en mänsklig kontroll av varje enskild personuppgift. ”Det måste rimligtvis vara tillräckligt att med hjälp av lämpligt systemstöd säkerställa att uppgifterna uppfyller tillämpliga krav i personuppgiftsregleringen”, skriver myndigheten. Den grannlaga uppgiften att bedöma om integriteten alls ska kränkas i det enskilda fallet kommer därmed hanteras av en artificiell intelligens, som fäller avgörandet.

Harmlösa uppgifter kan sekretessbeläggas

Journalistförbundet riktar i sitt remissvar kritik mot en annan del av förslaget. Utredningen föreslår nämligen att det nya Säpo-registret ska omfattas av en särskild sekretess till förmån för enskilda, samt för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.

Om det inte finns insyn i verksamheten riskerar det att skapa en misstänksamhet, vilket i sin tur kan skada förtroendet för Säkerhetspolisens arbete. 

Sekretessen ska vara absolut och gälla i högst 70 år. Det är en ovanligt lång sekretesstid och i praktiken innebär det att medborgare i vissa fall inte kommer ha möjligt till insyn i under sin livstid. Den absoluta sekretessen motiveras med att uppgifterna omfattas av ett behandlingsförbud hos Säkerhetspolisen. Om inte Säpo får behandla uppgifterna ska de heller inte kunna begäras ut, eftersom Säkerhetspolisen då måste hantera uppgifter som omfattas av behandlingsförbudet.

Det kan verka logiskt i teorin, men i praktiken får det orimliga konsekvenser för journalister och andra som vill granska det nya registret. Det är en sak att det är sekretess på vissa uppgifter som skulle kunna skada enskild eller myndighet om de lämnades ut. Men eftersom absolut sekretess föreslås kommer även ”harmlösa” uppgifter sekretessbeläggas. Enligt Journalistförbundet strider det mot grundlagen eftersom de förutsättningar som krävs för att inskränka offentlighetsprincipen, enligt Tryckfrihetsförordningen, inte är uppfyllda.

Omfattande övervakningsmekanismer

Både utredningen och flera av de myndigheter som lämnat remissvar slår fast att förslagen sammantaget innebär risker för stora ingrepp i den personliga integriteten. I utredningen står följande: ”Dessa risker påverkar inte enbart rätten till privatliv utan indirekt även yttrandefriheten och andra opinionsfriheter. Om medborgare uppfattar att olika former av åsiktsyttringar registreras och bevaras av säkerhetstjänsten, kan det få en avhållande inverkan på viljan att använda sina demokratiska rättigheter.”

När en myndighet som Säkerhetspolisen i detta fall ges möjlighet att skapa omfattande övervakningsmekanismer över medborgarna är det också viktigt att journalister och andra ges möjlighet till insyn i och granskning av verksamheten. Särskilt när det handlar om uppgifter som ”lämpligt systemstöd” (läs AI) bedömt att Säpo har rätt att behandla.

Om det inte finns insyn i verksamheten riskerar det att skapa en misstänksamhet, vilket i sin tur kan skada förtroendet för Säkerhetspolisens arbete. Ytterst påverkas synen på rättsstaten och medborgarnas tillit. Det kan inte vara bra vare sig för den nationella säkerheten eller för vår demokrati.