Ingen ska behöva vara rädd för att vända sig till akutpsykiatrin

När människor är i psykisk kris är ofta psykiatriska akutmottagningar den sista utvägen. Under 2023 besöktes dem 146 565 gånger av totalt 73 243 personer. Vad händer egentligen när den plats som ska ge trygghet och hjälp när man är i utsatt situation i stället skapar oro, osäkerhet och ibland till och med förvärrar lidandet?

Akutpsykiatrin upplevs som otrygg

Socialstyrelsen lämnade nyligen en redovisning som visar att personer behöver vända sig till akutpsykiatrin såväl när akuta behov av psykiatrisk vård uppstår, som när det saknas vägar till den reguljära vården. Många beskriver upplevelser av att inte tas på allvar och en lång väntan i ovisshet i en ibland otrygg miljö.

Det handlar också om strukturella problem: bristande samverkan mellan öppenvård, slutenvård och akutvård och otillräcklig information. I vissa fall är det så illa att personer beskriver att de inte vågar söka hjälp för psykisk ohälsa igen – trots att behovet finns.

I vissa fall är det så illa att personer beskriver att de inte vågar söka hjälp för psykisk ohälsa igen – trots att behovet finns.

Alla behöver kunna lita på att vård finns att få när det behövs. Socialstyrelsen lämnar flera viktiga förslag på förbättringar av den psykiatriska akutvården. Lösningen på problemet finns såväl inom mottagningarna som utanför. Akuta vårdbehov kan tillgodoses på olika sätt. Mer flexibla lösningar skulle kunna komplettera de psykiatriska akutmottagningarna samt i många fall förhindra att akuta situationer uppstår.

Ge anhöriga bättre stöd

Det kan handla om:

• Mobila team och psykiatriambulanser för snabb hjälp i hemmet eller annan plats.
• Akuttider i öppenvården för patienter med kända behov. Det kan minska belastningen på akutpsykiatrin.
• Intensiv dagverksamhet. Det skulle kunna betyda stöd under svårare perioder utan inläggning.
• Peer support och civilsamhällets insatser kan skapa sammanhang där människor känner sig mindre ensamma och mer förstådda.
• Separata mottagningar för patienter som söker vård frivilligt och de som kommer dit med tvång. Det skulle kunna förbättra såväl miljön som bemötandet för båda grupperna.

Det handlar också om att ge anhöriga bättre stöd. Anhöriga motiverar ofta sina närstående att söka hjälp, men lämnas själva utan information, inflytande eller avlastning. Att anhöriga som är barn många gånger inte får något stöd – trots att vården vet att de finns – är ett allvarligt systemfel.

Ett dåligt bemötande sätter spår

Socialstyrelsens rapport visar att förutsättningarna för god akutpsykiatrisk vård finns – men att systemet brister. Det saknas samverkan, kompetensförsörjning, trygg miljö och uppföljning. Mångsökare, unga kvinnor och personer med samsjuklighet är särskilt utsatta. För dem kan ett dåligt bemötande vara livsavgörande.

Vi menar att vi måste investera i denna del av vårdkedjan, och även våga tänka nytt. Akut hjälp måste kunna ges på olika sätt, beroende på individens behov. Det är dags att bygga ett system som skapar trygghet, tillit och verklig hjälp.

För varje person som inte vågar söka hjälp igen, för varje anhörig som känner sig maktlös måste vi fråga oss: hade det kunnat vara annorlunda? Ja, men då krävs politisk vilja, resurser och en psykiatri som sätter människan i centrum.