Hyresgästföreningen: Regeringen förstår inte hur bostadsmarknaden fungerar

Vi välkomnar att regeringen ser behovet av ett ökat samhällsansvar för bostadsförsörjningen. Finansieringsfrågan har länge varit den stora skiljelinjen mellan högern och vänsterns bostadspolitik, där högerpartierna envisats med att marknaden själv kan finansiera de bostäder samhället behöver. Medan vi gläds åt positionsförflyttningen, kan vi inte annat än beklaga den inriktning som regeringen tagit med förslaget om kreditgarantier för bostadsbyggande.

Regeringen uppmuntrar dåliga affärsbeslut

Förslaget är inte tillräckligt genomarbetat, bygger på missuppfattningar om hur bostadsmarknaden fungerar och riskerar att uppmuntra till både dåliga affärsbeslut och bedrägliga upplägg. Erfarenheter från 1980-talet visar att liknande system kan leda till byggboomar som snabbt kollapsar – med konkurser, överbelånade hushåll och förlorat förtroende som följd.

Att subventionera bort riskpremier är att ta bort viktiga prissignaler. Det gör att dåliga projekt genomförs, medan seriösa aktörer tvekar. Kreditgarantier som bara realiseras vid konkurs är inte ett incitament för långsiktigt hållbara investeringar – det är ett avgiftsbelagt skydd mot en katastrof. Ett skydd som seriösa fastighetsbolag inte efterfrågar.

Investeringsstöd bättre än kreditgarantier

I stället bör staten erbjuda förmånliga bygglån och investeringsstöd. Dessa stöd sänker kostnaden för att bygga, men bibehåller riskbedömningen. Det gör att fler projekt når en fungerande kalkyl – utan att uppmuntra till överdrivet risktagande. Tidigare investeringsstöd har visat sig fungera väl, utan att husen som fått stöd har drabbats av högre vakansgrad eller konkurser. Dessutom skulle det främja bostadsbyggandet i hela landet, inte bara i de tidigare avfolkningskommunerna som regeringen nu fokuserar på.

Tidigare investeringsstöd har visat sig fungera väl, utan att husen som fått stöd har drabbats av högre vakansgrad eller konkurser. 

Regeringens förslag dras dessutom med en rad underutredda frågor, som den föreslagna tillåtna produktionskostnaden på 40 000 kronor per kvadratmeter. För småhus är det nära dubbelt så mycket som normala byggkostnader. För bostadsrätter är taket däremot för lågt, eftersom kostnaden där mäts utifrån slutkundens pris. Tanken med ett tak är att främja klok och effektiv produktion. Men reglerna är frikopplade från verkligheten och riskerar att främja dess motsats.

”Bostäder är inte utbytbara varor”

Den geografiska indelningen i funktionella analysregioner är illa vald. Vissa regioner består av upp till 36 kommuner, andra av bara en eller två. Det går inte att kompensera för lågt byggande i Nacka genom att bygga mer i Östhammar – bostäder är inte utbytbara varor.

Små fastighetsägare kommer sannolikt drabbas och hushåll riskerar att låsas in i bostäder som inte går att sälja. Dessutom öppnar konstruktionen för bedrägerier. Banker kan frestas att rekommendera konkurs för att utlösa garantin, eller att finansiera projekt som de annars skulle ha avstått från. Det är en farlig väg att gå.

Låt oss i stället bygga en politik som håller – med stöd som är genomtänkta, rättvist fördelade och som faktiskt leder till fler och bättre bostäder där folk vill bygga och bo. Förmånliga bygglån, riktade investeringsstöd och en nationell översiktsplan är vägen framåt.