Grattis till politikens svåraste jobb, Simona Mohamsson

2021 skrev författaren Gunnar Ardelius en uppmärksammad text om hur han strax efter att ha fått sitt tredje barn fick en klaustrofobisk medelålderskris och började träna som en dåre inför Vasaloppet. Författaren vägrade acceptera att han, hans fru och deras tre barn inte bara är fem fristående individer under samma tak, utan att familjen inte kommer att kunna växa tillsammans om man inte vågar visa sig sårbar och behövande.

”Jag stod helt enkelt inte ut med det, ville därför klyva familjen i en svag och stark del. De svaga fick vara hemma medan jag tog mig an ett präktigt mandomsprov”, skrev Gunnar Ardelius.

Ungefär så har det inre livet i Liberalerna fungerat de senaste åtta åren.

Efter den uppslitande striden när Nyamko Sabuni valdes till partiledare och senare avsattes har partiet fortsatt gått kräftgång i opinionsmätningarna. Jämställdhetsministern Paulina Brandberg avgick bara några dagar efter att partiet samlats i Karlstad. Det gjorde partisekreteraren Jakob Olofsgård också.

Mål: Att inte aktivt förstöra för partiet

2022 skrev Liberalerna i sin eftervalsanalys att partiet visserligen ska ha högt i tak, men att ”det måste finnas en förväntan att företrädare inte agerar utåt på ett sätt som försvårar för partiet inför ett val”. Man skrev också att det måste vara ”meningsfullt, givande och roligt att vara aktiv i Liberalerna”, vilket det inte var 2022 eftersom ”dagens situation där Liberalerna kännetecknas av konflikter, osämja och brist på tillit är ohållbar”.

Liberala ungdomsförbundet kräver att riksdagsgruppen ska rösta nej till förslagen om vandelsprövning, Stockholmsfalangens galjonsfigur Jan Jönsson klagar i en intervju i DN både på att partiet inte hörs i klimatfrågan – trots ministerportföljen – och på att partiet i stort har blivit ”svagare i värdegrundsfrågorna”.

Partiet är kanske inte lika högljutt rasande på varandra som för några år sedan, men Liberalerna är fortsatt unika i sin förmåga att vara så pass få men ändå splittrade.

Ledningen saknar krisinsikt, sade anonyma källor till DN senast förra veckan.

Vad bra det gick med slutsatserna från valanalysen.

Utestängd, inte instängd

Nu har den nya partisekreteraren Simona Mohamsson 17 stressiga månader framför sig.

Hon är visserligen uppskattad inom partiet, med en bakgrund som ungdomsförbundare och kommunpolitiker i Göteborg. I senaste EU-valet drev hon också en hygglig personvalskampanj. Hon lämnade kommunpolitiken i december och har sedan dess jobbat på PR-byrån Narva. Folk i partiet säger att hon är ambitiös och hon har suttit i partistyrelsen de senaste fyra åren.

De senaste partisekreterarna i Liberalerna har gjort ett ärligt försök att vända skutan, men snabbt dragit vidare till andra uppdrag inom partiet eller ute bland myndigheterna. Partiet är sedan länge splittrat, men till skillnad från Gunnar Ardelius familj är det inte delat i en svag och en stark del.

En del menar att Muharrem Demirok hade svensk politiks svåraste jobb när han efterträdde Annie Lööf, men frågan är om inte jobbet som partisekreterare i Liberalerna är ännu tuffare.

Hela partiet ligger risigt till. Hela partiet går dåligt. Partiledaren anklagas för att ha tappat kontakten med partiorganisationen. Det är inte optimalt när det snart är val.

Nu har Mohamsson knappt ett och ett halvt år på sig att vända Liberalernas motvind. I de senaste mätningarna får partiet ungefär tre procent.

”Rädslorna handlar inte om att bli instängd utan om att bli utestängd, att inte räcka till och att bli övergiven”, skrev Gunnar Ardelius om sin flykt från den egna familjen.

Samma rädslor borde finnas hos Liberalerna. Nu måste något hända, annars finns partiet inte kvar i riksdagskammaren efter valet.