Gör det lättare för socialt utsatta att bidra till samhället

”Så länge soc tar allt jag tjänar är det ingen mening att jag börjar jobba”. Alla vi som arbetar med människor i utsatthet har hört detta åtskilliga gånger.

Danskarna mest vidsynta

Bakgrunden är att lönen kvittas mot försörjningsstödet och ingenting blir kvar av extrainkomsten. Tack men nej tack, lyder därför det fullt logiska svaret när de som står längst från arbetsmarknaden får ett efterlängtat erbjudande om ett arbete.

Bristen på incitament för att denna grupp ska ta ett jobb ett par timmar eller dagar i veckan har uppmärksammats i flera länder, och lösningarna ser lite olika ut. Mest vidsynta och framgångsrika är danskarna.

Allt började med att Michael "Krølle” Hansen, som tiggde pengar till mat och droger på Köpenhamns gator, tog till orda: Varför inte låta personer med missbruk, hemlösa och psykiskt sjuka ta småjobb mot kontant betalning utan att behöva betala skatt eller bli av med sina bidrag?

Hans idé baxades genom folketinget och frikortet infördes på försök 2019. Sex år har gått sedan dess. Den som försöker hitta kritiska röster bland politiker, forskare, yrkespraktiker eller själva målgruppen kommer inte att få det lätt.

Enkla krav på frikortsjobbare

Danmarks socialminister Pernille Rosenkrantz-Theil (S), själv skeptisk i början, har svängt: ”Det har visat sig att jag hade fel. Det sociala frikortet ger dessa människor en stark livsglädje och stolthet, men också en insikt om att det faktiskt går att ta sig in på arbetsmarknaden”, sade hon i en intervju i Altinget (6/9 2023).

Den som tar på sig frikortsglasögonen upptäcker att tilltufsade människor utför enklare arbetsuppgifter lite överallt i det danska samhället. Någon packar kartonger åt ett verkstadsföretag, en annan städar upp efter en gatufestival, en tredje servar cyklar utanför en mataffär, en fjärde visar upp sina kvarter i betalda stadsvandringar och så vidare.

I dag står alltså hela det danska politiska etablissemanget – från höger till vänster – upp för samhällets mest utsatta.

Kraven som ställs på frikortsjobbarna är välgörande enkla: De ska vilja arbeta. Och de ska vara till synes nyktra när de utför sitt arbete. I övrigt får de leva hur de vill.

Sammanlagt har drygt 17 000 personer godkänts för ett socialt frikort och närmare 5 000 företag, kommuner, organisationer och föreningar har fått hjälp med enklare arbetsuppgifter i samtliga danska kommuner. Det är siffror som växer hela tiden. Det är ett inspirerande bevis på att både individer och samhälle berikas när den knivskarpa gränsen mellan dem som lever det mjuka respektive hårda livet görs lite mindre skarp. 

Det måste löna sig att arbeta

Erfarenheterna visar att kostnaderna är blygsamma och de ideologiska motsättningarna i praktiken obefintliga. Vinsterna i form av ökad värdighet och självkänsla är däremot svåra att överskatta.

Försöket var en succé och nu vid årsskiftet permanentades det sociala frikortet. I dag står alltså hela det danska politiska etablissemanget – från höger till vänster – upp för samhällets mest utsatta. Nog blir man både förundrad och nedslagen när man vänder blicken åter mot Sverige.

Organisationer som stödjer personer som lever i hemlöshet, missbruk, just blivit drogfria, och/eller lider av psykisk sjukdom vet vad jobb, egna pengar och arbetskamrater betyder för motivation och självkänsla – ändå har intresset varit svalt från politiskt håll.

Men kanske är någonting på väg att hända. Ett seminarium i riksdagen om de danska erfarenheterna, i dag den 25 mars, kan förhoppningsvis väcka nyfikenhet och den nya sajten socialtfrikort.nu borde kunna inspirera politiker på både höger- och vänsterkanten att göra en studieresa till vårt södra grannland.

Sverige behöver en modell som gör att det lönar sig för alla människor att arbeta. Och att vara nyktra.