Funktionshinderspolitiken står lågt i kurs hos Tidöpartierna

När Tidöpartierna satt i opposition så engagerade de sig gärna i funktionshindersfrågorna vilket märktes både i form av motioner och tillkännagivanden i riksdagen.

Efter tre år vid makten har de nu haft alla möjligheter att leverera på sina löften och förslag, men resultaten har tyvärr uteblivit. Vad värre är; När budgetpropositionen för 2026 presenterades framgick det att man dessutom lurat hela funktionsrättsrörelsen kring den personliga assistansen.

Brutet löfte om assistans 

Vid en presskonferens den 18 september förra året gavs löfte från socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) tillsammans med representanter för de tre övriga Tidöpartierna om att en indexering av assistansen skulle införas till 2026.

I stället för att lägga fram förslag till riksdagen har utredning staplats på utredning i regeringskansliet

Löftet var ett svar på det tillkännagivande som riksdagen riktat mot regeringen i frågan och under året har man gång på gång hänvisat till det pågående arbetet. Nu visar det sig att alltihop var en bluff och att det inte blir någon indexering. Och som lök på laxen halverar man uppräkningen för 2026.

Detta är naturligtvis ett enormt svek mot funktionsrättsrörelsen, men det är inte den enda saken som brister i regeringens funktionshinderspolitik. Under hela mandatperioden har det funnits en uppsjö med utredningar att ta tag i, men likväl har resultaten uteblivit. I stället för att lägga fram förslag till riksdagen har utredning staplats på utredning i regeringskansliet. Ibland samlar de damm hos socialtjänstministern, i andra fall hos arbetsmarknadsministern eller infrastrukturministern.

Låt oss därför titta på några exempel.

Utredningar utan åtgärder 

I mars 2022 var handlingsplanen för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet färdig. Därefter remissbehandlades den och låg klar på Tidöregeringens bord när den tillträdde. Trots skarpa förslag om en ny lagstiftning och att stärka rätten till tolk i arbetslivet har det bara blivit en tummetott. Nu har utredningen lagts åt sidan utan att de nödvändiga förändringarna har genomförts.

I början av 2023 landade huvudmannaskapsutredningen för personlig assistans på regeringens bord. Utredningen föreslår ett samlat statligt huvudmannaskap i syfte att skapa större likvärdighet över landet och undvika att människor hamnar i kläm mellan kommun och försäkringskassa. Hela funktionsrättsrörelsen vill se en sådan förändring, men har varit tydliga med att behovsbedömningarna först måste säkras upp.

I grunden handlar funktionshinderspolitiken om alla människors rätt att leva sina liv på likvärdiga villkor

Detta kräver en ny utredning, men någon sådan utredning är ännu inte påbörjad trots att det gått 2,5 år. Istället har situationen försämrats ytterligare för många med personlig assistans. Detta märks bland annat i den misslyckade reformen om ”stärkt rätt till assistans” som ledde till att Försäkringskassan började tillämpa dubbla föräldraavdrag och att barn i värsta fall blev helt utan assistans. Centerpartiet har förslagit lagändringar, men regeringen väljer att avvakta.

Varningsrapporter ignoreras 

I juni 2023 presenterade Socialstyrelsen en rapport om hur rätten till ledsagning kringskurits kraftigt under de senaste tio åren, vilket medfört stora negativa konsekvenser för många människor med synnedsättning eller blindhet. I rapporten föreslås att en helt ny lagstiftning bör utredas kring insatsen ledsagning, men inte heller detta var något som regeringen brydde sig om. På grund av det bristande intresset riktade riksdagen därför ett tillkännagivande till regeringen om att den nu måste agera. Alltjämt väntar vi på resultatet.

Våren 2024 lades en rapport fram från myndigheten Trafikanalys som konstaterade att rätten till färdtjänst minskat drastiskt under de senaste tio åren, vilket inte minst drabbat många människor med funktionsnedsättningar. Trafikanalys föreslog ett antal förändringar i lagstiftningen för att återställa rätten till färdtjänst utifrån ett dörr-till-dörrperspektiv. Dessa förslag verkar dock ha fastnat i en byrålåda hos infrastrukturministern.

Ett monumentalt svek

Sammantaget så är det ingen tvekan om att funktionshinderspolitiken står lågt i kurs hos Tidöpartierna. Inom områden som partierna verkligen brinner för har det gått snabbt att genomföra stora reformer, men här verkar det vara själva glöden som saknas.

Utredningarna läggs på hög och med bluffen kring indexuppräkningen så framstår sveket som monumentalt. I grunden handlar funktionshinderspolitiken om alla människors rätt att leva sina liv på likvärdiga villkor, oberoende av vem man är. När ska Tidöpartierna förstå hur viktigt det är?