Forskare: Utredningen om socialtjänsten missar flera frågor

Martin Börjeson
Docent i socialt arbete, Ersta Sköndal Bräcke högskola
Alexandru Panican
Docent i socialt arbete, Lunds universitet

Just nu är utredningen om en ny socialtjänstlag ute på remiss. En lag som varje dag berör tiotusentals människor i behov av socialtjänstens insatser för att kunna leva ett värdigt och självständigt liv. Det innebär att det är en utredning som skulle kunna ha varit viktig.

För det finns onekligen ett behov att stärka förutsättningarna för det sociala arbetet. Utredningen skulle kunna ha bidragit genom att tydliggöra och skärpa det sociala arbetets uppdrag. Men redan i direktiven begränsades utredningens uppdrag. Frågorna om ekonomiskt bistånd skulle inte behandlas av utredningen, och inte heller skulle man behandla tvångsvårdslagstiftningen.

Ytliga förändringar

Och när utredningen efter mer än tre år levererade sitt slutbetänkande på över 1 300 sidor förmådde man inte mer än att föreslå ett antal mindre och ytliga förändringar i lagen. När det gäller det övergripande uppdraget som angavs i utredningsdirektiven – att se över socialtjänstens ansvar och uppdrag – konstaterar man själva att man haft begränsade möjligheter att fullfölja det (sid. 239). Och så gott som alla mer principiella frågor hänskjuts till nya utredningar eller överenskommelser mellan regeringen och Sveriges kommuner och regioner (SKR).

Kortsiktiga satsningar

Nu blir det upp till forskarsamhället och det sociala arbetets praktiker att ta sig an de utmaningar utredningen inte orkade med.

Martin Börjeson och Alexandru Panican
Docenter i socialt arbete

Det gäller till exempel den fråga där det sedan flera år funnits en samsyn, att det föreligger ett stort behov att stärka kunskapsutvecklingen i socialtjänsten. Inom detta område har det också tagits ett antal initiativ (inte minst från statligt håll).

Satsningarna har förvisso haft skiftande ambitionsnivå: det tioåriga programstöd för ”Tillämpad välfärdsforskning" som administreras av Forte hör till de mer ambitiösa delarna, andra är mer begränsade och kortsiktiga.

Lämnas till framtiden

Utredningen föreslår att det införs en ny bestämmelse i socialtjänstlagen om att verksamheten ska bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En liknande skrivning har sedan länge funnits i hälso- och sjukvårdslagen, och det märkliga är väl egentligen att det inte förrän nu kommer med i socialtjänstlagen.

Hur man ska förverkliga dessa ambitioner säger utredningen ingenting om, utan det lämnas till en kommande överenskommelse mellan regeringen och SKR (sid. 548).

Inte en enda forskare med

Detta är en fråga där det funnits goda skäl för att ta hjälp av forskarsamhället. Men bland alla de referensgrupper som varit knutna till utredningen om en ny socialtjänstlag fanns inte en enda forskare i socialt arbete med.

Och när man i betänkandet redovisar vilka forskare man tagit hjälp av i arbetet (sid. 237) handlar det uteslutande om jurister. Men socialt arbete handlar inte bara om juridik.

Utredningens misslyckande

Med facit i hand – när vi nu lämnats med en utredning som inte förmått ge sig i kast med det uppdrag som formulerades i direktiven – framstår det som uppenbart att det obefintliga samarbetet med forskarna i socialt arbete bidragit till utredningens misslyckande. Ska man på ett långsiktigt sätt kunna stärka kunskapsutvecklingen i socialt arbete behöver vi utveckla samarbetet mellan det sociala arbetets utbildning, forskning och praktik.

Nu blir det upp till forskarsamhället och det sociala arbetets praktiker att ta sig an de utmaningar utredningen inte orkade med. Men det förutsätter också att man från statsmaktens sida är öppen för dialog.