Finns det risk för en copycat-effekt vid misstänkta terrordåd?

INTERVJU. Det var inte fel av polisen eller medierna att beskriva terrormisstanken efter dådet i Vetlanda, enligt terrorforskaren Hans Brun. Däremot kan terrordåd av en viss typ ofta uppträda i kluster, lite som att de smittar av sig, förklarar han för Altinget.

Det farligaste myndigheterna kan göra är att inte gå ut med någon information alls, säger Hans Brun till Altinget.
Det farligaste myndigheterna kan göra är att inte gå ut med någon information alls, säger Hans Brun till Altinget.Foto: Claudio Bresciani/TT
Sanna Rayman

Under eftermiddagen och kvällen i onsdags dominerades såväl samtalen på internet som mediesändningarna av knivattacken i Vetlanda. Under några timmar kunde man läsa att händelsen utreddes som terrordåd, något som sedan ändrades vid polisens presskonferens på kvällen.

SVT frågade inrikesminister Mikael Damberg (S) om polisen borde ha varit mer försiktig med att säga att man misstänkte terrorbrott, vilket Damberg avfärdade:

– Det vore mer märkligt om polis och åklagare uteslöt den möjligheten.

Medhåll från terrorforskare

Altinget bollar samma frågeställning vidare till Hans Brun, tidigare terrorforskare och i dag senior analytiker vid företaget Secana.

Polisen nämnde vid ett tidigt stadium att terror övervägdes som motiv i Vetlanda, var det oklokt?

– Det händer ju med jämna mellanrum att man ändrar brottsrubricering under resans gång. Polisen kan mycket väl ha fått tidiga indikationer som gjorde att de tyckte det var ett klokt beslut och sen visade det sig att det inte var så mycket substans. Det är inget konstigt. Man ska inte glömma att det är ett väldigt tryck mot polisen i samband med såna här händelser, både från medier och allmänhet.

När det gäller frågan om försiktighet med att uttala misstanke om terror håller Brun med inrikesminister Mikael Damberg. Brun tycker inte heller att det finns skäl att låta bli att nämna utåt att man tittar också på sådana motiv.

– Jag tror att det farligaste myndigheterna kan göra är att inte gå ut med någon information alls, eller att förneka att det hänt något. Man får gå ut med det man har och i möjligaste mån se till att det är rätt och justera i takt med att man kommer längre i utredningen. Polisen har inte gjort något fel här. Man har försökt arrangera en presskonferens, trots pandemi och märkliga omständigheter. Det är väl det man kan begära av en myndighet i det läget.

Dåd som kan smitta

Frankrike hade ett flertal knivattacker förra året och intrycket efter sådana terrordåd är ofta att de kommer i kluster. 

Finns det en copycat-effekt när det kommer till terrordåd?

– Faktum är att jag nyss har gjort en analys, som kommer bli offentlig så småningom, kring detta. Om man tittar på antalet attacker med nåt slags koppling till jihadism och med dödlig utgång, så har vi ett 60-tal attacker under det här seklet – om man räknar enbart i västvärlden. Av dem är 47 begångna av ensamagerande förövare med väldigt enkla medel och av dessa så tycks det ofta bli just små kluster.

– Det mönstret har vi sett i Australien, Kanada, Tyskland och som du nämner Frankrike. Grupper av dåd där det inte finns nån känd koppling mellan förövarna och inte heller något tecken på en hjärna som ligger bakom alla dåden. Slutsatsen är nog snarare att det i den här kategorin av dåd kan "smitta" litegrann, ja. Ofta har den här sortens ensamagerande förövare också en multiproblematik i sin historia. Missbruk, kriminalitet och andra omständigheter.

Gråzoner av terror

Är det därmed oklart om den här sortens attacker är ”riktiga” terrordåd i en mer ”planerad” och kalkylerad bemärkelse?

– Det blir en gråzon. En mix av problem som kan tänkas ha drivit fram händelsen. Ibland kan personen själv vilja betona det ideologiska, man vill göra sig själv viktigare och större än man kanske är. Därmed inte sagt att man ska förringa det de har gjort, det vill jag verkligen understryka. Men, många av dem är oerhört ensamma. Man rör sig på olika onlineforum för att hitta en riktning och en kompass.

– Sammantaget gör detta att det faktiskt kan vara svårt ibland att se skillnaden på vad som är terrordåd och inte, lite beroende på hur man vill definiera det.

Borde medier vara försiktiga med att skriva om terrormisstankar tills dess att sådana är skarpa? Lite som man är försiktig med att skriva om suicid?

– Nej. Problemet, om man är för försiktig, och tassar kring det här är att man öppnar för konspirationsteorier och misstankar om att myndigheterna inte vågar berätta hur det ligger till. Det bästa botemedlet är att man har en så rak och öppen kommunikation som möjligt och helt enkelt berättar allt relevant längs vägen. Att ja, det händer att vi ändrar brottsrubricering och så vidare.

Nämnda personer

Hans Brun

Terrorexpert
Master i public and international affairs (University of Pittsburgh 2008)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00