Analys av 
Linda Berglund

Färdigförhandlat – KD och S styr i fem regioner

Det blir en tydlig förflyttning till vänster i regionpolitiken. Socialdemokraterna styr i 13 regioner, i många fall i konstellationer som hittills varit otänkbara på riksnivå. 

Väljarnas röster i regionvalet har resulterat i flera nya samarbeten.
Väljarnas röster i regionvalet har resulterat i flera nya samarbeten. Foto: Janerik Henriksson / TT
Linda Berglund

70 dagar efter valet är det färdigförhandlat i regionpolitiken. Region Västernorrland var sist ut och trots att Moderaterna klev av den dåvarande majoriteten med S och L i maj så blir det fyra nya år tillsammans med S, med C som garant för majoriteten. Att Socialdemokraterna och Moderaterna gör gemensam sak har blivit en vanlig lösning i landets kommuner efter valet, men inte lika ofta på regionnivå. Partierna samarbetar i tre regioner, men det är bara på Gotland som de får egen majoritet.

I landet som helhet syns Socialdemokraternas ökade väljarstöd tydligt. Partiet ingår i 13 styren, nio av dem i majoritet, vilket är betydligt fler än 2018. Hittills har det bland annat aviserats mer pengar till vårdpersonalens löner och primärvård, men eftersom partiet måste ta hänsyn till olika konstellationspartner från höger är det oklart hur tydlig vänstersvängen kommer att bli, inte minst i de fem regioner där S samarbetar med Kristdemokraterna.

För KD:s tydliga vägval i regeringsfrågan avspeglas inte alls lika tydligt i regionpolitiken. Partiet finns numera representerat i samtliga regionfullmäktige och ingår i tolv regionstyren, i flera fall i konstellationer som överhuvudtaget inte kommer på fråga på riksnivå. I Jämtland Härjedalen bildar de majoritetsstyre med socialdemokrater och vänsterpartister, i Dalarna tillsammans med Centerpartiet, Socialdemokraterna och Dalarnas sjukvårdsparti.

När jag pratar med Kristdemokraternas partisekreterare Johan Ingerö säger han att det finns ett betydligt större utrymme för pragmatism på region- och kommunnivå. När partiets förstahandsval, andra borgerliga partier, inte är gångbart så öppnas dörren för alla andra, även över den blockgräns som inte längre är helt given var den går.

”Vi går dit vi får bäst utdelning”, säger han.

De gamla, klassiska blocken då? Jodå, Alliansen lever fortfarande, men för en tynande tillvaro genom att styra i minoritet i tre regioner, och i både Västerbotten och Västragötalandsregionen styr det gamla regeringsunderlaget S+V+MP.

Sverigedemokraterna får däremot vänta på sin första regionstyrelseordförande, men i Gävleborg ingår de nu som en del av den styrande majoriteten, tillsammans med Sjukvårdspartiet Gävleborg, också de nya. Därmed bröts den sekellånga S-dominansen i regionen.

I Skåne finns det i stället en skånsk variant på Tidöavtalet, som den styrande treklövern måste förhålla sig till. En eftergift till Liberalerna, som vägrade att styra regionalt tillsammans med SD, trots att partiet backade i valet.

Samtidigt behöver inte förlorat väljarstöd betyda mindre makt. Miljöpartiets ras i regionpolitiken från 2018 fortsatte även i höstens val och partiet finns numera bara representerat i en tredjedel av regionfullmäktige. Trots det blev det bra utdelning i förhandlingarna, partiet bytte sida i de båda största regionerna och ingår nu i minoritetsstyret. Även liberalerna tappade representation i ytterligare sju regioner, och saknas i totalt åtta, men ingår ändå i minoritetsstyret i sex av de kvarvarande. Så förlorarna blev ändå vinnare i maktkampen till slut.