EU:s vargkritik avslöjar ett svenskt systemfel

EU-kommissionen har tydligt avfärdat Sveriges rapportering om vargens sänkta referensvärde. Det bör ses som mer än en korrigering av en enskild siffra. Det är en principiell markering om att den svenska rovdjurspolitiken håller på att förlora sin förvaltningsmässiga och juridiska trovärdighet.

Tuff EU-kritik

Kommissionens slutsats är hård: referensvärdet på 170 vargar är inte vetenskapligt underbyggt. Det strider mot habitatdirektivets krav på försiktighet och långsiktighet. För Sverige, ett land som ofta lyfts fram som modell för evidensbaserad styrning, är detta en besvärande signal. EU-kommissionens kritik pekar på en utveckling där politiska målsättningar fått företräde framför vetenskapliga bedömningar och där myndigheter pressats att leverera resultat som stödjer regeringens linje, snarare än att fritt och professionellt formulera en vetenskapligt grundad analys.

EU-domstolen har tidigare klargjort att medlemsstater endast får tillåta jakt om arten uppnått gynnsam bevarandestatus. Det innebär att regeringen inte kan luta sig mot politiska hänsyn eller opinionstryck. De biologiska kriterierna är bindande, inte valbara.

Att regeringen driver en linje som riskerar att hamna i direkt konflikt med EU-rätten är ett legitimitetsproblem som sträcker sig bortom vargfrågan. Det handlar om Sveriges förmåga att agera pålitligt inom EU:s gemensamma regelverk. Det handlar om Sveriges syn på de vilda djuren och om långsiktig politisk stabilitet i naturvårdsfrågor.

Inrikespolitik går före internationella åtaganden

Konflikten kring referensvärdet illustrerar ett större systemfel: när kortsiktig inrikespolitisk taktik ges företräde framför kunskap, försiktighetsprincipen och internationella åtaganden. I längden riskerar det att undergräva såväl Sveriges trovärdighet i Bryssel som förtroendet för våra nationella institutioner.

Antingen fortsätter Sverige låta ömtåliga naturvärden reduceras till politiska symbolfrågor, eller så återgår vi till en politik som tar vetenskapen och EU-rätten på allvar.

Vi befinner oss nu vid ett vägskäl. Antingen fortsätter Sverige låta ömtåliga naturvärden reduceras till politiska symbolfrågor, eller så återgår vi till en politik som tar vetenskapen och EU-rätten på allvar.

Det är upp till regeringen och särskilt landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) att visa att Sverige fortsatt är en rättsstat som respekterar det gemensamma regelverket och styr politiken efter kunskap, inte opinionsvindar. Det kräver att regeringen tar EU:s kritik på största möjliga allvar och omedelbart korrigerar sin rapportering till ett betydligt högre referensvärde för vargen än 170.

Stå upp för vetenskapen

Om den nuvarande regeringen inte väljer att stå upp för våra gemensamma åtaganden och den vetenskap som naturvården måste vila på, då kommer ansvaret oundvikligen att falla på framtida regeringar. De kommer att behöva återta initiativet, återställa förtroendet och bygga upp en naturpolitik där fakta, långsiktighet och internationell trovärdighet åter står i centrum.

Sveriges naturpolitik förlorar just nu mark – men det är inte för sent att vända utvecklingen.