Enigheten riskeras om KU används för partipolitisk taktik

Efter valet 2014 bestämde sig dåvarande ordförande och vice ordförande, Andreas Norlén och Björn von Sydow, för att försöka nå enighet i den vårgranskning som görs av konstitutionsutskottet varje år. Vårgranskningen är den del av utskottets arbete som behandlar anmälningar av regering och statsråd från andra riksdagsledamöter. Strävan efter enighet kom till efter en mandatperiod som präglats av högt tonläge och stora motsättningar. Ambitionen var då att föra konstitutionsutskottet tillbaka till rötterna med fokus på konstitutionell granskning.

Enigheten har nu hållit i tio års tid. Den ger utskottets granskningar ett större värde än om granskningarnas slutsatser direkt speglar regeringens och riksdagsmajoritetens partipolitiska sympatier.

Partisympatierna lyser igenom

Detta kräver dock att utskottets behandling av anmälningarna i möjligaste mån avhåller sig från att ta partipolitisk hänsyn. I praktiken är detta dock väldigt svårt. Konstitutionsutskottet består av riksdagsledamöter som representerar de åtta riksdagspartierna. Partisympatierna lyser igenom, inte bara i anmälningarna, utan också i hur ledamöterna tar sig an och behandlar anmälningarna.

Ett exempel på detta är när oppositionen häromveckan läckte uppgifter om utskottets slutsatser till media innan dessa var offentliga. 

Ett exempel på detta är när oppositionen häromveckan läckte uppgifter om utskottets slutsatser till media innan dessa var offentliga. Än mer allvarligt är det att uppgifterna som läckte dessutom var fel.

Överenskommelser hedras inte

I början av mandatperioden kom utskottet överens om att begränsa utskottets arbete med anmälningar som handlade om ministrars uttalanden. Utskottet skrev i sitt pressmeddelande att granskningen av ministrars uttalanden bör avgränsas till fall där det kan ställas krav på uttalanden utifrån ett konstitutionellt perspektiv. Exempelvis uttalanden i samband med svar på interpellationer och frågor från riksdagens ledamöter.

Trots denna överenskommelse har flera anmälningar från oppositionen sedan dess handlat om lösryckta meningar som är tagna ur sin kontext. Ett exempel på detta är anmälan om att dåvarande utbildningsministern i en tv-intervju sade att universitet tvingats stänga i samband med pro-palestinska demonstrationer. I samma intervju förtydligade ministern att det rörde sig om att delar av universitet tvingats stänga. Utskottet har under våren behövt lägga otaliga timmar på att diskutera denna typ av anmälningar.

Demokratiskt tveksamt

I förarbetena till regeringsformen sägs det att konstitutionsutskottets granskning ska vara inriktad på rättskontroll och administrativ praxis. Trots detta har utvecklingen gått mot en allt mer politiskt inriktad granskning.

Under årets granskning fanns det till exempel en tydlig vilja att utskottet skulle pröva regeringens klimatpolitik i sak. Detta trots att alla är införstådda med att riksdagen behandlar regeringens politik i de olika fackutskotten. Att konstitutionsutskottet skulle börja överpröva bedömningar och beslut av andra utskott, och i synnerhet kammaren, är demokratiskt tveksamt.

KU:s utveckling riskeras av agerandet

Att en opposition på olika sätt vill förmedla kritik mot sittande regering och att ledamöter i majoritet försvarar densamma är naturligt och på intet sätt fel. Problematiken uppstår om oppositionens ledamöter i konstitutionsutskottet distanserar sig från fokus på rättskontroll och administrativ praxis till förmån för att använda utskottet som plattform för partipolitisk kritik mot sittande regering – samtidigt som de lyfter vikten av att utskottet förväntas vara enigt. En sådan utveckling riskerar att leda till att konstitutionsutskottets ställningstaganden framöver blir mer lika övriga utskott i riksdagen – där majoritetens uppfattning ger tydligt genomslag.