Elektrifieringen av hamnar hotas av finansieringsbrist

Elektrifieringen av hamnar är en nyckel för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men trots att tekniken finns är finansieringen den stora flaskhalsen. Sverige riskerar att skapa ett tvådelat hamnsystem mellan de kommuner som har råd att investera och de som inte har det.

Hamnen får en ny roll

Hamnar är inte längre bara transportnav utan även centrala aktörer i energiomställningen. De utgör knutpunkter där sjöfart, väg och järnväg möts – och där elektrifiering, laddning och lagring av energi måste samverka.

EU:s nya regelverk, bland annat Alternative Fuels Infrastructure Regulation (AFIR), kräver att större hamnar erbjuder landström till fartyg som anlöper regelbundet. Det innebär stora investeringar. Enligt Sveriges Hamnar behövs mellan 1,4 och 1,9 miljarder kronor för att bygga ut nödvändig infrastruktur, samt årliga driftskostnader på upp till 250 miljoner kronor.

För kommunalt ägda hamnar, som utgör majoriteten i Sverige, är detta en orimligt stor börda. De privata hamnarna står inför samma krav, men har sällan möjlighet att sprida kostnader inom en större kommunal ekonomi.

Finansieringsgapet växer

Hittills har hamnarnas elanslutning finansierats genom anslutningsavgifter och avgifter per fartygsanlöp. Men dessa intäkter räcker inte på långa vägar för att motivera investeringar i hundramiljonersklassen.

Dessutom får hamnar enligt svensk lag inte sälja el med vinst, vilket försvårar möjligheten att bygga hållbara affärsmodeller kring energiförsörjning. Samtidigt kan inte statliga stöd som Klimatklivet användas, eftersom landström numera är ett lagkrav – och alltså inte ett frivilligt miljöinitiativ.

Resultatet är ett växande finansieringsgap som hotar att bromsa elektrifieringen.

Risk för orättvis omställning

Om varje kommun själv ska finansiera sin hamns elektrifiering riskerar vi att få en orättvis omställning. Välbärgade kommuner kan klara investeringarna, medan mindre kommuner halkar efter. Det skulle skapa snedvridna konkurrensvillkor och riskera att godsflödena flyttas till de hamnar som kommit längst, snarare än till de som ligger bäst till logistiskt.

Elektrifieringen av hamnar är därför inte bara en lokal fråga – det är en nationell och europeisk infrastrukturfråga.

Nya affärsmodeller krävs 

I Helsingborg har man tagit stora steg mot ett elektrifierat hamnsystem: batteridrivna färjor, en eldriven bogserbåt och simuleringar av hur smart laddning kan hantera effektutmaningar. Men även här är finansieringen en avgörande faktor.

Eftersom kraven på elektrifiering kommer från EU är det också rimligt att EU och medlemsstaterna tar ett större ekonomiskt ansvar

Projektet Sustainable Port of Helsingborg, finansierat av Vinnova, visar vad som krävs för att vara ”investeringsredo”: tekniska lösningar, aktörssamverkan och affärsmodeller som håller ihop. Liknande projekt borde kunna skalas upp nationellt och finansieras genom öronmärkta medel – inte bara genom konkurrensutsatta stödprogram.

För att lyckas krävs att hamnar och energibolag tillsammans utvecklar nya modeller för kostnadsfördelning och intäkter, exempelvis:

• Nätavgifter där hamnar tar betalt för användning av sitt interna elnät.
• Gemensam upphandling och delade investeringar mellan flera hamnar för att skapa stordriftsfördelar.
• Gemensamt ägda bolag mellan hamnar och energiföretag som kan hantera både elförsäljning och investeringar i nätkapacitet.

Dags för stat och EU att ta ansvar

Eftersom kraven på elektrifiering kommer från EU är det också rimligt att EU och medlemsstaterna tar ett större ekonomiskt ansvar. Sverige bör driva på för en nationell finansieringsstrategi för hamnarnas elektrifiering – med långsiktiga, förutsägbara medel.

Tekniken finns. Viljan finns. Nu behövs pengar för genomförande.