DO släpper årsrapport: ”Räcker inte att påstå att diskriminering sker”
Med start i vår ska Diskrimineringsombudsmannen (DO) årligen rapportera om förekomsten av diskriminering i det svenska samhället. Det berättar diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius för Altinget.
Miranda Olsson
Redaktör Altinget Rikspolitik– Frågan om det exempelvis finns rasism i Sverige kommer ofta upp till diskussion, och rent generellt ser man att det finns ett förnekande kring olika former av diskriminering, säger Lars Arrhenius.
Han har varit diskrimineringsombudsman i snart två år och sätter nu myndighetens analyssektion i arbete med en ny, återkommande rapport om förekomsten av diskriminering i Sverige.
Tanken är att man inte ska kunna säga att det inte finns diskriminering i Sverige
Lars Arrhenius
Diskrimineringsombudsman
– Jag läser själv de anmälningar som kommer in. Det är klart att min upplevelse är att diskriminering förekommer i rätt stor omfattning. Men det räcker inte att jag påstår det, säger Arrhenius som tror att det krävs en mer välgrundad rapport.
Tala om hur det ser ut
Inspirationen för rapporten kommer bland annat från utlandet, exempelvis från den samverkansorganisation för ombudsmän i Europa som även Sveriges diskrimineringsombudsman deltar i. Rapporteringen görs på olika sätt, och det finns inget enhetligt sätt att mäta diskrimineringen.
I svensk lag anges sju diskrimineringsgrunder, däribland etnisk tillhörighet, kön och sexuell läggning. DO ska utgå från dessa för att ge en bild av diskrimineringens förekomst, men det ska även finnas utrymme för fördjupning i specifika problem.
Det är en sak att visa att det finns rasism i Sverige, en annan att säga i vilken utsträckning det förekommer. Kommer man utifrån rapporten kunna säga ”så här ser diskrimineringen ut i Sverige”?
– Ja, det är mitt mål. Tanken är att man inte ska kunna säga att det inte finns diskriminering i Sverige – det gör det – och på det här sättet kan man tala om hur det ser ut, säger Lars Arrhenius.
Han är samtidigt medveten om utmaningarna med uppgiften och lyfter bland annat diskussionen om jämlikhetsdata. Själv vill han inte beskriva det som att myndigheten avser att mäta diskriminering, men tänker ändå att rapporten kan göra det möjligt att göra jämförelser mellan åren och följa utvecklingen framåt.
Påbörjar dialog
För att ge en heltäckande bild kommer rapporten utgå från olika typer av källor. Det handlar om statistik, forskning och undersökningar från andra myndigheter. Men även de anmälningar som görs till myndigheten.
– Det kommer in cirka 5 000 anmälningar till oss per år där människor beskriver hur de upplever diskriminering. Sen finns det en svårighet med att människor av olika skäl aldrig berättar om sina erfarenheter. Hur når man dem?
Här tror DO att organisationer i det civila samhället kan vara till hjälp. Arrhenius planerar för en ”intensiv dialog” redan under hösten och uppfattar att gensvaret har varit positivt i de diskussioner han haft med civilsamhället under sin tid som diskrimineringsombudsman.
– Man har inte haft det här samtalet tidigare från ombudsmannens sida. Särskilt viktiga är anti-diskrimineringsbyråerna och vi har prioriterat vår dialog med dem. De är ute varje dag och möter människor som utsatts för diskriminering.
Antalet anmälningar ökar
Förra året var antalet anmälningar till DO det högsta på sju år. Myndigheten har inte möjlighet att driva dem alla i domstol, men när Lars Arrhenius tillträdde 2020 berättade han för Altinget att en av hans främsta prioriteringar var att öka antalet.
Men innebär arbetet med rapporten att mindre resurser läggs på anmälningarna?
Det tror inte Arrhenius:
– Kärnan i verksamheten är att utreda och ta fler anmälningar till domstol. Däremot ser jag att det här arbetet också kan ge effekter och underlätta för den övriga verksamheten och våra rättsliga bedömningar.
Han tror även att andra myndigheter, organisationer och beslutsfattare kan vara intresserade av rapporten.
Kommer ni själva lämna rekommendationer och bedömningar utifrån det rapporten visar?
– Vi funderar på det och har inte riktigt satt ner foten kring hur vi ska göra, men vi har den möjligheten. Det är klart att om vi ser stora risker som kan avhjälpas så ligger det i vårt uppdrag att göra det.
Den första rapporten från Diskrimineringsombudsmannen väntas presenteras i april–maj nästa år. Myndigheten väntas i sambans med publiceringen arrangera en internationell konferens om jämlikhetsdatas roll i att synliggöra diskriminering.