Digitaliseringen i skolan kräver tydliga ramar och ansvar

När Skolinspektionen nu ännu en gång pekar på brister i undervisningen är det lätt att peka finger åt datorer och digitala lärresurser. Men sanningen är att problemen till stor del bottnar i något mycket större: svensk skola har länge saknat, och saknar fortfarande, tydliga riktlinjer för hur digitaliseringen ska bli meningsfull och ändamålsenlig.

Alltför ofta har digitalisering reducerats till inköp av datorer och läsplattor, medan själva kärnfrågan, hur dessa verktyg på bästa sätt ska stödja undervisningen, har lämnats därhän.

Digitala verktyg kräver tydliga ramar

Digitala verktyg har blivit ett självändamål i stället för att ses som en del i en genomtänkt helhet, där de kompletterar och förstärker de analoga lärresurserna. Resultatet är en spretig och ojämn verklighet, där det är upp till varje enskild skola eller lärare att improvisera fram sin egen digitala strategi. Det är ohållbart.

Skolan behöver vägledning i hur digitala verktyg ska användas.

Vi som står bakom skolinitiativet Praxis har arbetat länge i skolans värld; som rektorer, lärare, verksamhetsansvarig och konsulter. Vi vet att digitalisering kan vara en kraftfull resurs när den används på rätt sätt. Men då krävs något vi aldrig fått: en nationell idé och en uthållig strategi. Skolan behöver vägledning i hur digitala verktyg ska användas för att stödja undervisning, bedömning och lärande.

Mer än bara maskinvara

Skolinspektionens senaste rapport som presterades häromveckan bekräftar bilden. På 36 av 60 granskade skolor uppfylls inte kraven i skollagen. På 22 skolor använder elever de digitala enheter som skolan själv har tillhandahållit till spel, film, sociala medier eller informationssökning utan koppling till undervisningen.

Det är inte datorerna i sig som är problemet, utan hur de används.

I några fall förekom även AI-användning i strid med lärarens instruktioner. Det är alltså inte telefonerna i elevernas fickor som är det stora bekymret, utan skolans egna datorer och surfplattor som används utan pedagogisk styrning.

Och här är en viktig lärdom. Det är inte datorerna i sig som är problemet, utan hur de används. En dator kan vara ett fönster mot kunskap, ett redskap för samarbete och kreativitet eller en källa till förströelse, distraktion och tappad studiero. Det är inte maskinvaran som avgör vilken roll som datorn spelar i klassrummet, utan vilka ramar, riktlinjer och pedagogiska strategier som omger den.

Bristande styrning ger ökade problem

Rapporten visar också att skolor med tydliga rutiner för hantering av digitala enheter hade betydligt färre problem. Där rutiner saknas eller är bristfälliga var missbruket desto mer utbrett. Det är ett tydligt kvitto på att ramar och vägledning fungerar och ett lika tydligt underbetyg till att politiken under lång tid valt att inte ge skolan den styrning som krävs.

Vi ser hur AI-utvecklingen rusar fram, men inte heller här får skolorna någon riktning från politiskt håll.

Tyvärr har den nuvarande regeringen inte gjort något för att ge denna vägledning. Den digitaliseringsstrategi som presenterades 2022 skrotades. Skolverkets arbete med nya råd avbröts. Och nu står skolorna där, ensamma med sina inköp och sin frustration.

Vi ser hur AI-utvecklingen rusar fram, men inte heller här får skolorna någon riktning från politiskt håll. Det är som om man tror att tekniken på något magiskt sätt ska lösa skolans problem av sig själv.

Ta digitaliseringen på allvar

Skolinspektionens rapport bör därför bli en väckarklocka. Om regeringen menar allvar med att stärka skolan måste man sluta ducka för frågan om digitaliseringens roll. Man måste tydliggöra vad syftet är, vilka verktyg som ska användas till vad, och hur digitalt och analogt lärande kan samspela på bästa sätt. Annars riskerar vi att fortsätta i samma hjulspår, där datorer och läsplattor köps in utan att bidra till ökad kunskap, och där elevernas digitala kompetens blir beroende av var i landet de råkar gå i skolan.