Den svenska djurskyddskontrollen är på väg att haverera

Sveriges djurskydd ses som ambitiöst, men grunden för att upprätthålla ambitionerna håller på att falla sönder. Djurskyddskontrollen är i dag så hårt pressad att lagens intentioner inte kan garanteras.

Hot och trakasserier ökar

Samtidigt ökar hot och trakasserier mot de tjänstepersoner som ska säkerställa att djuren får det skydd de har rätt till. Detta är inte längre enbart en resursfråga, utan ett systemfel som riskerar att underminera centrala delar av statens tillsyn.

Interpellationsdebatten den 22 januari mellan landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och Sofia Skönnbrink (S) visade att oron är gemensam – men konkreta politiska besked saknas. Under tiden pressas ett redan överbelastat system ännu hårdare.

Statistik från Jordbruksverket från 2024 visar att endast 5,4 procent av de planerade kontrollerna genomfördes. Det är långt under målet om tio procent. Flera län har tre år i rad legat under fyra procent. Samtidigt inkom över 15 000 klagomål, den högsta nivån på tio år. I många län går mer än 60 procent av handläggarnas tid till akuta ärenden, vilket gör att förebyggande kontroller i praktiken uteblir. Därmed förloras en av djurskyddstillsynens viktigaste funktioner: att upptäcka brister innan de leder till lidande.

Bemanningen minskar, personalomsättningen är hög och rekryteringen försvåras. Erfarna kontrollanter lämnar yrket på grund av arbetsbelastning och ökad utsatthet. Resultatet blir ytterligare kapacitetsförlust och längre handläggningstider.

Djur vanvårdas utan konsekvenser

Konkreta fall visar konsekvenserna: 130 djur omhändertogs i Västernorrland efter långvarig vanvård, trots upprepade larm. I Skåne hittades över 40 hundar i svårt nedsmutsade utrymmen efter utebliven uppföljning. I Östergötland och Västra Götaland har hästar och nötkreatur blivit kvar i bristfällig miljö i månader på grund av bristande kontrollkapacitet. Brister konstateras vid en tredjedel av alla nötkreaturskontroller – allt för ofta utan uppföljning.

Hot och våld mot kontrollanter är nu en etablerad systemrisk. Under 2023–2024 rapporterades över 300 incidenter. En tredjedel av kontrollanterna uppger att de utsatts för hot det senaste året. Det handlar om förföljelse, filmning, direkta våldshot och uthängningar. I vissa län kan polisen inte bistå, vilket gör att kontroller skjuts upp eller ställs in. När tillsyn påverkas av rädsla uppstår ett rättssäkerhetsproblem – lagen gäller inte lika för alla.

En tredjedel av kontrollanterna uppger att de utsatts för hot det senaste året

Inför valet 2026 krävs politiska besked om hur kontrollverksamheten ska stärkas, det räcker inte bara med politiska ambitioner. Politiken måste ta ansvar för långsiktig finansiering, tillräcklig bemanning, minskad regional variation, moderniserade regelverk, stärkt samverkan med Polisen och en trygg arbetsmiljö för tillsynspersonal.

Inför en nationell djurskyddspolis

Strukturella problem förstärker varandra: resursbrist och ökande ärendemängd tränger undan planerade kontroller. Bristande täckning urholkar den riskbaserade modellen. Sällskapsdjuren – som står för majoriteten av akuta omhändertaganden återspeglas inte i dagens regelverk. Den administrativa bördan ökar samtidigt som hot och våld försvårar rekrytering och prioriteringar.

För att återställa djurskyddstillsynens funktion krävs 50–70 nya årsarbetskrafter, snabbspår för akuta ärenden, uppdaterade föreskrifter med kontrollvägledningar, digitalisering och harmonisering mellan länsstyrelserna, en nationell djurskyddspolis samt tydliga säkerhetsrutiner.

Djurskydd är en rättsstatlig kärnfråga. Sverige har lagstiftningen – men saknar kapaciteten att genomföra den. Det är politikens ansvar att säkerställa att djuren skyddas och att de som arbetar för djuren kan göra sitt jobb tryggt och professionellt.