Danskarna visar att politik kan vara lustfyllt

Denna vecka har det hållits lokalval i Danmark och särskilt kampen om Köpenhamn har bevakats intensivt av våra kollegor på Altinget.dk. Under stor dramatik blev det till syvende och sist ett maktskifte i huvudstaden, som styrts av socialdemokraterna i smått ofattbara 112 år.

Samtidigt, förklarar danska Altingets chefredaktör i en analys, handlar det till skillnad från svenska mediers vinkling inte om en ”röd revolution” à la Mamdani i New York:

”Det är sant att [socialistiska] Enhedslisten har blivit det största partiet i Köpenhamn för andra gången, men det finns fortfarande goda skäl att ta den röda revolutionen med en stor nypa salt. Inte minst för att den blivande borgmästaren, Sisse Marie Welling, tydligt demonstrerade på valnatten att hon tänker styra med ett brett mittenmandat.”

Av intresse på vår sida sundet är också framgångarna för danska liberalerna (förvirrande nog kallade Venstre). Efter tisdagens val är de landets största borgmästarparti med minst 39 poster.

Några lärdomar för svenska L som ju befinner sig i katastrofläge är dock svåra att finna. Danska bedömare menar att väljarnas trötthet på socialdemokraterna snarare än liberala ansträngningar kan ligga bakom succén. Hur som helst har Venstre nu en utmärkt utgångspunkt för att ta sig an det nationella valet, som ska hållas senast i november 2026 (till skillnad från Sverige har Danmark ej fasta valdatum).

Bortom partipolitiken är det två andra aspekter av veckans val som fascinerar.

Den första är det faktum att Danmarks lokalval hölls under en annan månad, till och med ett annat år, än det nationella valet. Här i Sverige är det mycket begränsat allmänintresse för de lokala och regionala valen, som ju klumpas ihop med riksdagsvalet. Och när själva regeringsmakten står på spel är det naturligt att såväl mediernas som partiernas fokus riktas mot det större narrativet.

Många svenskar verkar knappt veta vad de där ”extra” valsedlarna bredvid den ”riktiga” är när det är dags att köa vid valbåsen. Lokala maktskiften kan gå obemärkt förbi; en mätning från GU visade för två år sedan (Dagens Samhälle 19/5 -23) att mer än var fjärde väljare inte kände till vilket parti som styrde deras hemkommun.

Skillnaden är markant från det danska exemplet.

Vid ett besök hos kollegorna i Köpenhamn veckan före valet fann vi från svenska Altinget oss plötsligt mitt i en veritabel djungel av valaffischer. Överallt anordnades valdebatter och seminarier med hyperlokalt fokus; fler cykelvägar i just ditt område, eller fler parkeringsplatser? Bygga nya och billiga studentbostäder, eller bevara och konvertera gamla byggnader? Och så vidare.

Möjligheten att påverka sin egen närmiljö och sitt eget vardagsliv är en stark demokratisk drivkraft

Psykologiskt är det inte ett dugg konstigt att det lokala engagerar. Ställ fler förskolor i närområdet eller bättre belysning i mörka gångtunnlar mot hur många miljoner som ska läggas på demokratistöd till östafrikanska länder och de flesta svenskar utanför Stockholmskotterierna zoomar in på de förstnämnda frågorna.

Möjligheten att påverka sin egen närmiljö och sitt eget vardagsliv är en stark demokratisk drivkraft. Redan i flera decennier gamla motioner till Sveriges riksdag som propagerar för separata lokalval nämns just detta argument. Det känns faktiskt lite sorgligt att svenskarna går miste om så levande lokala valrörelser som den danska.

Det andra valinslag som väcker nyfikenhet är humorn hos vår kontinentala granne. Medan svenska valdebatter präglas av hopbitna käkar och ilskna eller åtminstone förnärmade repliker i meningsutbyten som påminner om skilsmässoförhandlingar, verkar de danska politikerna faktiskt finna någonting lustfyllt i att debattera sinsemellan, med frågvis allmänhet, med politiska reportrar.

Det skrattas – bara en sådan sak! Tanken slår en: Tycker de här människorna faktiskt om politik? Kan man företräda ett politiskt parti utan att se ut och agera som om man bär ett 50 kilos stenblock på sina axlar?

De danska socialdemokraterna må ha förlorat makten över Köpenhamn efter mer än ett sekel. För en svensk betraktare är detta ändå det mest omskakande.

***

Veckans namn: Helena Norlén, talmannens fru som följt med Andreas Norlén (M) på otaliga av hans uppdragsresor både i Sverige och utomlands – för skattebetalarnas pengar, avslöjar Dagens Nyheter. (DN 20/11)

Veckans citat: ”Är man ett litet parti har man ett behov av spets för att bryta igenom bruset.” Sverigedemokraternas långvarige partiledare Jimmie Åkesson kommenterar strategierna hos det nazistgrundade partiet (GP 20/11). Missa inte vår bevakning av SD:s pågående landsdagar i Örebro.

Läs också:
Analytiker om danska regionvalet: S undviker nätt och jämnt ett katastrofval