"Brist på samarbete hotar klimatberedskapen"

DEBATT. Bästa sättet att möta klimatförändringar och dess konsekvenser är ett djupt samarbete mellan experter på klimatförändring och experter på krisberedskap. Det är därför viktigt att de plattformar som redan finns utnyttjas till fullo – som Östersjöstaternas råd och Östersjöstädernas förbund, skriver Nina Jernberg, Björn Grönholm och Torbjörn Lindström.

Nina Jernberg
policyansvarig för politikområde säkerhet inom EU:s Östersjöstrategi, Östersjöstaternas råds sekretariat (CBSS)
Björn Grönholm
ordförande Kommissionen för hållbara städer, Östersjöstädernas förbund (UBC)
Torbjörn Lindström
vice ordförande Kommissionen för säkra städer, Östersjöstädernas förbund (UBC)
 
För att bana väg för ett verkligt förebyggande och förberedande arbete kring säkerhetsriskerna med ett föränderligt klimat så måste experter inom klimatförändringar och krisberedskap samarbeta mer. Att betydande samarbete i dag inte äger rum innebär att länder har sämre förutsättningar för att lyckas med anpassningen till den nya verkligheten. Alla resurser och all den kunskap som finns måste förenas för att utmaningarna ska kunna mötas, och olika sektorer och länder måste jobba tillsammans.

Missförstånd förminskar

Det finns ett utbrett missförstånd bland många klimatforskare gällande det uppdrag som de som arbetar med krisberedskap har. Många tror att de endast släcker bränder i byggnader och skogar eller räddar människor från bussar på översvämmade vägar. Dessa uppgifter är inte simpla, men missuppfattningen förminskar kraftigt arbetet som faktiskt görs inom fältet för krisberedskap. 

Bara små steg har tagits 

När FN:s generalförsamling antog Sendairamverket för katastrofriskreducering år 2015, förflyttades tyngdpunkten från att förebygga katastrofer – till att förebygga de bakomliggande riskerna. Därmed flyttades krisberedskapsexperterna närmare arbetet med att anpassa samhället till klimatförändringarna. Antagandet av ramverket borde ha följts av ökat samarbete, men hittills har bara små steg i den riktningen tagits.

Många hade tidigare avfärdat de risker som oförutsägbara väderförhållanden för med sig, men efter att Östersjöregionen i somras chockades av extrem värme, torka och bränder upptäckte politiker, näringsliv och allmänheten att regionen inte är immun mot klimatförändringarnas konsekvenser. Sverige drabbades hårt, men var långt ifrån ensamma; Finland, Lettland, Norge, Ryssland och Tyskland upplevde alla stora konsekvenser orsakade av värmeböljan.

Länder måste förebygga tillsammans 

När bilder på polska brandmän som bekämpade skogsbränderna i Sverige spreds – och folk förstod att assistansen från nio EU-länder var möjlig tack vare EU:s krisberedskapsmekanism – öppnades mångas ögon för det goda som EU-samarbetet kan föra med sig. Att den europeiska solidariteten aktiveras när det finns verkliga bränder att släcka är viktigt, men för att få ut så mycket som möjligt av samarbetet måste länderna jobba tillsammans även med det förebyggande arbetet.

Måste diskuteras på högsta politiska nivå

21 – 23 november äger det europeiska forumet för katastrofriskreducering rum i Rom. Italiens premiärminister har samtidigt bjudit in ansvariga ministrar i Europa för att diskutera implementeringen av Sendairamverket. Diskussionen handlar om konsekvenser av att inte agera. Det är viktigt att frågan diskuteras på högsta politiska nivå – och att de som arbetar praktiskt med frågan får tillräckliga mandat för att kunna agera.

Utmaning att sammanföra två sektorer

Klimatförändringarnas risker är alltså inte den enda utmaningen – att sammanföra två sektorer som tidigare har varit främmande för varandra är en annan. Det är därför viktigt att de plattformar som redan finns utnyttjas till fullo – som Östersjöstaternas råd (CBSS) och Östersjöstädernas förbund (UBC). Dessa organisationer har både frågor om klimatförändringar och krisberedskap under sitt paraply, och kan därför föra ihop existerande nätverk.

Vi måste förbereda oss för ovissheten. Det är känt att klimatförändringarna inte handlar om små temperaturhöjningar som kan förutspås, tvärtom – klimatförändringarna och deras konsekvenser är oförutsägbara. Det värsta vi kan göra är att bli paralyserade av rädsla för ovissheten – det bästa vi kan göra är att utvärdera och analysera de risker som vi känner till och därefter avgöra vilka risker som ska behandlas.

Broar bör byggas

Vi behöver inte enbart bygga broar mellan olika sektorer, nivåer och länder – det är helt enkelt inte tillräckligt – vi måste bygga broarna tillsammans. Lösningen ligger i att utnyttja de plattformar som redan finns, för att föra samman experter på klimatförändringar och krisberedskap, och på så sätt bana väg för ett mer tvärsektoriellt och transnationellt samarbetsformat – där all kunskap tas till vara.

Forrige artikel FUB: Elevgrupp utestängd – nästa regering måste förändra systemet FUB: Elevgrupp utestängd – nästa regering måste förändra systemet Næste artikel Liberaler i Stockholm: Inför hyrköp och marknadshyror för nya lägenheter Liberaler i Stockholm: Inför hyrköp och marknadshyror för nya lägenheter
  • Rapportera

    Ulla Byholm · Pensionerad lärare

    Att förstå och hantera klimatfrågor genom samarbete.

    Organiserat samarbete är värdefullt och effektfullt. För att komma dit behövs en överblick över problem och möjligheter.
    Samarbetsproblem inom klimatpolitik kan uppstå för att alla inte tror på klimathoten, som ofta framställs som närliggande katasrofer.
    Debattartikeln ovan, verkar ha en vettig analys av dagsläget och hur man ska möta framtiden.
    De olika väderfenomen vi fått information om och själva upplevt gör att vi spontant vill vara bättre förberedda nästa gång. Det är en sund reaktion, som söker den kunskap vi behöver för att förändra hållbarare och till det bättre.
    Koldioxidmängden i luften har mäniskan svårt att reglera och vi kan inte heller förvänta oss att kunna "rädda" planeten från klimatförändringar. Men vi kan bli bättre på att anpassa oss till nya levnadsvillkor. Därför behövs aktiv forskning och praktisk handling.
    Vulkanutbrott och jordbävningar rår vi inte på. De förra orsakar mängder av koldioxidutsläpp, de senare kan rubba havsbotten så att havsströmmarna påverkas. Dessa båda naturkatastrofer kan förändra världsmedeltemperturen, utan att mänskan alls orsakat det.
    Solens magnetströmmar är utom räckhåll och hela rymden är ännu ett mysterium.
    Samarbete över alla gränser, både fysiska, politiska och ideologiska är önskvärda, men om det inte fungerar får man hoppas att de som brinner för klimatet gör de rätta sakerna, som sedan blir nyttiga kedjereaktioner bland beslutsfattare.