"Brist på samarbete hotar klimatberedskapen"

Missförstånd förminskar

Det finns ett utbrett missförstånd bland många klimatforskare gällande det uppdrag som de som arbetar med krisberedskap har. Många tror att de endast släcker bränder i byggnader och skogar eller räddar människor från bussar på översvämmade vägar. Dessa uppgifter är inte simpla, men missuppfattningen förminskar kraftigt arbetet som faktiskt görs inom fältet för krisberedskap. 

Bara små steg har tagits 

När FN:s generalförsamling antog Sendairamverket för katastrofriskreducering år 2015, förflyttades tyngdpunkten från att förebygga katastrofer – till att förebygga de bakomliggande riskerna. Därmed flyttades krisberedskapsexperterna närmare arbetet med att anpassa samhället till klimatförändringarna. Antagandet av ramverket borde ha följts av ökat samarbete, men hittills har bara små steg i den riktningen tagits.

Många hade tidigare avfärdat de risker som oförutsägbara väderförhållanden för med sig, men efter att Östersjöregionen i somras chockades av extrem värme, torka och bränder upptäckte politiker, näringsliv och allmänheten att regionen inte är immun mot klimatförändringarnas konsekvenser. Sverige drabbades hårt, men var långt ifrån ensamma; Finland, Lettland, Norge, Ryssland och Tyskland upplevde alla stora konsekvenser orsakade av värmeböljan.

Länder måste förebygga tillsammans 

När bilder på polska brandmän som bekämpade skogsbränderna i Sverige spreds – och folk förstod att assistansen från nio EU-länder var möjlig tack vare EU:s krisberedskapsmekanism – öppnades mångas ögon för det goda som EU-samarbetet kan föra med sig. Att den europeiska solidariteten aktiveras när det finns verkliga bränder att släcka är viktigt, men för att få ut så mycket som möjligt av samarbetet måste länderna jobba tillsammans även med det förebyggande arbetet.

Måste diskuteras på högsta politiska nivå

Det värsta vi kan göra är att bli paralyserade av rädsla för ovissheten – det bästa vi kan göra är att utvärdera och analysera de risker som vi känner till och därefter avgöra vilka risker som ska behandlas

21 – 23 november äger det europeiska forumet för katastrofriskreducering rum i Rom. Italiens premiärminister har samtidigt bjudit in ansvariga ministrar i Europa för att diskutera implementeringen av Sendairamverket. Diskussionen handlar om konsekvenser av att inte agera. Det är viktigt att frågan diskuteras på högsta politiska nivå – och att de som arbetar praktiskt med frågan får tillräckliga mandat för att kunna agera.

Utmaning att sammanföra två sektorer

Klimatförändringarnas risker är alltså inte den enda utmaningen – att sammanföra två sektorer som tidigare har varit främmande för varandra är en annan. Det är därför viktigt att de plattformar som redan finns utnyttjas till fullo – som Östersjöstaternas råd (CBSS) och Östersjöstädernas förbund (UBC). Dessa organisationer har både frågor om klimatförändringar och krisberedskap under sitt paraply, och kan därför föra ihop existerande nätverk.

Vi måste förbereda oss för ovissheten. Det är känt att klimatförändringarna inte handlar om små temperaturhöjningar som kan förutspås, tvärtom – klimatförändringarna och deras konsekvenser är oförutsägbara. Det värsta vi kan göra är att bli paralyserade av rädsla för ovissheten – det bästa vi kan göra är att utvärdera och analysera de risker som vi känner till och därefter avgöra vilka risker som ska behandlas.

Broar bör byggas

Vi behöver inte enbart bygga broar mellan olika sektorer, nivåer och länder – det är helt enkelt inte tillräckligt – vi måste bygga broarna tillsammans. Lösningen ligger i att utnyttja de plattformar som redan finns, för att föra samman experter på klimatförändringar och krisberedskap, och på så sätt bana väg för ett mer tvärsektoriellt och transnationellt samarbetsformat – där all kunskap tas till vara.