Autonoma lärosäten är en grundpelare i en fungerande demokrati

Bland kadern av Sveriges 373 förvaltningsmyndigheter återfinns de flesta av landets universitet och högskolor. De kan således åläggas att genomföra regeringens politik; i princip står högskolesektorn oskyddad för politiska påtryckningar och direktiv utifrån ideologiska eller andra överväganden från en sittande regering. Det kan vara direktiv som inte tar avstamp i grundläggande värderingar kring undervisningens eller forskningens frihet.

Autonoma lärosäten en nödvändighet

Svenska universitet och högskolor skulle behöva en organisationsform som värnar deras oberoende. Kopplat till ett utökat lagstadgad skydd för den akademiska friheten kan det forma en skyddsvall mot otillbörlig politisk (p)åverkan.

I en tid där populism, faktaresistens och desinformation breder ut sig är autonoma lärosäten en nödvändighet för att oberoende kunskap ska utvecklas och förmedlas inom samhället. Det är en grundpelare i en fungerande demokrati. Det borde ligga i alla politiska partiers intresse att verka för en sådan utveckling.

Svårbegripligt beslut i utbildningsutskottet

Mot denna bakgrund är det svårbegripligt att en majoritet i utbildningsutskottet säger nej till att ens utreda vilka alternativ som skulle kunna finnas till dagens styrmodell. I sin tilläggsmotion avvisar Socialdemokraterna en utredning med motivet att högskolesektorn inte ska privatiseras.

Den institutionella friheten för svenska lärosäten behöver stärkas. 

Men att överväga andra styrformer än den för förvaltningsmyndigheter är inte detsamma som att utsätta högskolesektorn för ett ”marknadsexperiment”, som motionen talar om. Ta domstolarna, de är offentligrättsligt sett myndigheter men har en jämförelsevis självständig ställning gentemot staten, utan att vara privata. Några andra institutioner – Justitieombudsmannen, Riksrevisionen och Sveriges Riksbank – sorterar under riksdagen i stället för regeringen och har en oberoende ställning i samhället.

Regeringen bör trots utskottsbetänkandet således gå vidare med sin intention i forsknings- och innovationspropositionen att utreda ändamålsenligheten med dagens organisationsform. Bland våra nordiska grannländer har både Danmark och Finland funnit former där universiteten har en särskild offentligrättslig status som självstyrande institutioner med egen rättskapacitet och med möjlighet att ingå egna avtal. Här finns lärdomar för Sverige att dra och möjligheter att överväga inom ramen för en statlig utredning.

Den akademiska friheten minskar

Hittills har den svenska högskolan varit förskonad från grava politiska intrång. Men på flera håll i världen utgör just nu politisk inblandning ett allvarligt hot mot akademisk frihet. I en nyligen redovisad uppdatering från EU – Academic Freedom Monitor 2024 – har den akademiska friheten under den senaste tioårsperioden minskat signifikant i fem europeiska länder: Litauen, Nederländerna, Polen, Ungern och Österrike. Och de senaste månadernas situation i USA har blott alltför tydligt visat både hur ett nytt politiskt ledarskap flagrant kan interferera med verksamheten vid universiteten och hur fort fundamentala värden kan ställas på spel.

Den institutionella friheten för svenska lärosäten behöver stärkas. Det skulle likställa högskolan med andra skyddsvärda institutioner i samhället och markera dess självständighet i förhållande till regeringen.