Att höja kunskapsresultaten när det saknas lärare är en olöslig ekvation

I dag, den 14 mars, firas Pi-dagen för att uppmärksamma det magiska talet 3,14 med sina oändliga decimaler. Dagen kallas även den Internationella matematikdagen för att synliggöra matematikens betydelse i samhället.

Utan matematik – inga läkare

Goda kunskaper i matematik är inte bara viktiga för individen, de är fundamentala för hela Sveriges konkurrenskraft. För att säkra den kompetens som behövs för att Sverige ska ligga i framkant i nästa generation får inte svenska elever halka efter. Det i sin tur kräver tillgång till behöriga och legitimerade lärare i matematik. Utan dem får vi inga ekonomer, ingenjörer, läkare eller rymdforskare – och heller inga fler matematiklärare.

Men när det gäller matematikundervisningen hopar sig orosmolnen, trots svenska elevers förbättrade prestationer i den senaste Pisa-undersökningen år 2018. Rapporter visar att resultaten sedan dess inte går i rätt riktning. Det gör inte heller utvecklingen när det kommer till lärarbehörighet.

I fjol rasade elevernas resultat rejält i de nationella proven i Matematik 1 på gymnasiet. Andelen som fick underkänt var dubbelt så hög som för tre år sedan. Detta vittnar om ett stort kunskapstapp till följd av pandemin. Enligt Skolverkets slutredovisning om pandemins effekter var matematik bland de ämnen som tog mest stryk.

Alla kurvor pekar fel

En annan illavarslande analys av kunskapsläget gjordes av Sveriges ingenjörer för två år sedan. Deras slutsatser var nedslående. Jämfört med andra ämnen hade ämnet matematik lägre betyg, högre andel underkända och större klyftor mellan elever vars föräldrar var högutbildade respektive hade kortare utbildningsbakgrund. Man kunde också visa att satsningar på utökad undervisningstid i matematik inte hade förbättrat resultaten mellan de årskullar som jämfördes. Trots att mattetimmarna blivit fler pekade alla kurvor i rapporten åt fel håll.

Jämfört med andra ämnen hade ämnet matematik lägre betyg, högre andel underkända och större klyftor mellan elever vars föräldrar var högutbildade respektive hade kortare utbildningsbakgrund.

Det är uppenbart att kunskapstapp sker på varje lektion där en elev inte möter en legitimerad och behörig lärare i klassrummet. Endast 66 procent av dem som i dag undervisar i matematik i högstadiet har legitimation i ämnet, och även speciallärarna är alldeles för få. Prognoser tyder på att bristen på just lärare i matematik kommer att öka. Det är en olöslig ekvation att höja kunskapsresultaten samtidigt som det saknas lärare som säkrar undervisningens kvalitet.

Till detta kommer att dagens lärare ofta saknar rätt förutsättningar för att kunna lyckas i sitt uppdrag. Den generellt ökande arbetsbelastningen är ett stort problem, och detsamma gäller bristen på tid för planering och efterarbete av lektionerna.

Ta lärarbristen på allvar

Reformerna på skolområdet har dessvärre sällan tagit hänsyn till att lärare inte växer på träd, eller till att kvalitet måste värnas framför kvantitet. Och hör och häpna, även den nuvarande regeringen vill se en utökning av undervisningstiden i matematik och svenska. I rådande läge är det ett verklighetsfrånvänt förslag som varken skapar kvalitet i undervisningen eller en rimlig arbetsmiljö för de för få lärare som finns.

Såväl regeringen som huvudmännen måste börja ta lärarbristen på allvar. Hur man på sikt vänder utvecklingen är inte raketforskning. Viktigast för den svenska skolan är att få till en nationell finansiering som säkrar resurser till undervisning och specialpedagogiska insatser, liksom en rimligare arbetsbelastning för att ge lärare förutsättningar att göra sitt jobb. Då kan man både behålla befintliga lärare samt locka fler till yrket.

Men i stället lamslås skolan med nedskärnings- och effektiviseringskrav i kommunerna. Menar man allvar med att alla elever ska få en chans att lyckas, i matematik såväl som i alla andra ämnen – ja, då är dagens modell riktigt dålig matte.