Assistansfusket stoppas inte genom att enbart jaga privata utförare

Personer anställda som personliga assistenter har lurat sin arbetsgivare, fått lön för att följa med brukaren utomlands – men i själva verket stannat hemma. Enligt medieuppgifterna var assistenterna anhöriganställda. Det var först i ett samtal med brukaren flera månader senare som det framkom att assistenterna aldrig hade följt med på resan. 

Ännu en skandal inom assistansen som leder till kritik mot utföraren och krav på indraget tillstånd eller rentav förbud mot privata anordnare? Men denna gång var det inte en privat assistansanordnare utan en kommun som utförde assistansen. Fokus i rapporteringen är assistenternas felaktiga beteende.

Hade anordnaren varit en privat aktör är det så som vi ofta kunnat se troligt att ett större fokus hade legat på företagets ansvar och att systemet tillåter privata anordnare, trots att anordnaren har samma ansvar både som anordnare och arbetsgivare att följa upp hur assistansen bedrivs, oavsett kommunal eller privat regi.

Fusk på båda sidor

Fusk och oegentligheter förekommer tyvärr i vår välfärd och finns hos såväl kommunala som privata anordnare. Det är ett samhällsproblem vi alla måste ta på största allvar och ta gemensamma krafttag mot.

En viktig förändring vore att lägga ett större ansvar på de individer som begår fusket, oavsett vem som anordnar assistansen

Från oss och andra seriösa privata aktörer välkomnar vi därför regeringens utredning av effektivare åtgärder mot välfärdsbrottslighet, där viktiga frågor ställs i syfte att stärka både myndigheters och anordnares möjligheter att förebygga fusk och oegentligheter. 

En viktig förändring vore att lägga ett större ansvar på de individer som begår fusket, oavsett vem som anordnar assistansen. Ett sätt att uppnå detta vore att även de personliga assistenterna lämnar sina uppgifter på heder och samvete i tidrapporterna. Vi ser även ett behov av att Försäkringskassan återupptar någon form av regelbundna uppföljningar av assistansbesluten, men att de sker på ett rättssäkert sätt där ett starkt omprövningsskydd alltjämt gäller för brukarna.

Samma krav för alla

I jakten på fusket vill vi samtidigt värna den grundläggande principen om valfrihet för brukare av personlig assistans. För att detta ska vara möjligt måste vi dock använda samma måttstock och ställa samma krav på alla anordnare av personlig assistans, oavsett om stödet ges av en privat anordnare eller av kommunen.

Utredningen om ”åtgärder för en sund omsorgsmarknad” kan visa sig bli ett viktigt steg i rätt riktning för en mer jämlik granskning av LSS-verksamheter, där kraven inte varierar beroende på utförare.

Fokusera rätt 

Om endast privata anordnare ställs ansvariga för fusket i den debatt som råder ger det felaktigt bilden av att fusket beror på att det finns privata anordnare, trots att samma problem finns hos kommunerna. Och trots att de effektiva åtgärderna mot fusket inte handlar om driftsform utan om bättre verktyg för uppföljning och insyn. Det är en retorik som är farlig, både i fråga om att stävja fusket och att värna människors grundläggande rättigheter. 

Syftet med denna text är inte att peka ut en enskild kommun, utan att belysa att vi har samma utmaningar och målsättning vad gäller att bedriva kvalitativ assistans och bekämpa fusket.

För att långsiktigt trygga den personliga assistansen och värna dess kvalitet måste vi dock prata om det faktiska problemet – de som faktiskt fuskar, och behovet av rätt verktyg för att komma åt dem!