Advokat: Den som ägnar sig åt myndighetsutövning måste tåla kritik

Den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman, som nyss återinfördes efter nära 50 år, väcker frågor om balansen mellan tjänstemäns skydd och medborgarnas yttrandefrihet. Från och med den 2 juli får tjänstemännens självkänsla status som rättsligt objekt och straffrätten används som skydd för den, snarare än för medborgarens trygghet. Det riskerar att urholka yttrandefriheten och skapa rättsosäkerhet. Staten bör inte straffa människor för hårda ord riktade mot de som utövar myndighet.

Försvara rätten att häckla

Just möjligheten att förolämpa makthavare är och har alltid varit en avgörande del av den demokratiska kontrollen. Det är i protesterna, i satiren, i de raljanta uttrycken och i de vassa orden som enskilda kan göra sina röster hörda mot statens makthavare. Själva demokratiseringen av Sverige handlade inte bara om rösträtt, den handlade också om rätten att häckla; om rätten till yttrandefrihet.

Demokratier bygger nämligen just på att folket har rätt att höja rösten mot maktmissbruk och att protestera mot brister i myndighetsutövning. Ibland sker det med sakliga argument. Ibland sker det med frustration och ironi. Och ibland genom vad som mycket väl kan komma att rymmas inom den nya bestämmelsen om förolämpningar.

Hur lyder då den aktuella bestämmelsen? Jo, ”[d]en som angriper en tjänsteman […] genom att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot tjänstemannen döms, om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet” kan dömas för brottet.

Det rör sig om vaga begrepp med oklar innebörd. Är det att kränka någons värdighet att rikta upplevt befogad kritik mot myndighetsutövningen? Är ”du borde skämmas” eller ”hur kan du kalla dig polis?” legitim kritik eller straffbar förolämpning?

Risk att dömas till böter eller fängelse

Det anges visserligen i lagens förarbeten att enstaka uttalanden i affekt som snarare ger uttryck för egen ilska eller exempelvis fysisk smärta inte ska utgöra brott. Det anges också att det förutsätts en viss tolerans från tjänstemän när människor som är föremål för myndighetsingripanden ger uttryck för sina känslor på ett sätt som inte är helt genomtänkt. Exakt var gränsen går kan man dock inte veta. Förarbetena säger att ”bedömningen kan påverkas av situationen men också vad uttalandet rör”.

Vad som är en förolämpning kommer därmed inte att kunna avgöras av den som yttrar sig. Det kommer att bedömas i efterhand av åklagare och domstol. I den nya rättsordningen kan gränsen vara hårfin – och hamnar man på fel sida strecket kan man dömas till böter eller till och med fängelse. Det är således en lag som riskerar att stå i strid med grundläggande principer om yttrandefrihet; människor som möter poliser och andra tjänstemän ska inte behöva väga varje ord på guldvåg.

Staten bör inte straffa människor för hårda ord riktade mot de som utövar myndighet.

Under 2024 fick polisens avdelning för särskilda utredningar, som utreder brott där bland annat poliser är utpekade, in strax under 8 000 anmälningar; 20 procent fler än året innan. I bara 15 procent av fallen inleddes förundersökning och färre än 3 procent av anmälningarna gick till åklagare. Ännu färre ledde till dom.

Lagen kan missbrukas

När det redan är svårt att få tillsynsorgan att agera blir det direkt samhällsskadligt att straffa människor som protesterar mot felaktiga ingripanden. Det är därtill inte särskilt svårt att se hur detta kommer att missbrukas av den skara tjänstemän vi vet missköter sig, och hur det då kommer att slå mot de allra svagaste i samhället.

Detta blir extra allvarligt när man betänker att tjänstemannabegreppet är betydligt bredare än att bara avse poliser. Det omfattar socialtjänstens och andra myndigheters personal, men även biljettkontrollanter, väktare, ordningsvakter och andra. Kort sagt alla de personer som har anförtrotts makt över andra människor. I denna maktutövning hör känslor inte hemma. Den som arbetar för staten är statens förlängda arm och staten kan inte tillåtas få vara lättkränkt om vi på allvar vill att alla ska vara lika inför lagen.

Yttrandefriheten urholkas

När en ordningsvakt gör ett ingripande och någon undslipper ett okvädingsord, ska vi då verkligen ha rättegång om tjänstemannens självkänsla? Nej, de som ägnar sig åt myndighetsutövning måste helt enkelt tåla kritik; även när den är raljant och när den kommer från människor som är arga, ledsna, påverkade eller desperata.

En ordning där människor inte fritt kan ifrågasätta myndigheters agerande riskerar att underminera rättsstaten. I flera länder, exempelvis Turkiet, Thailand och Belarus, för att nämna några, används förolämpningslagar för att tysta medborgarkritik. Vi bör undvika en utveckling där liknande lagar riskerar att urholka yttrandefriheten även här.

Under den korta tid lagen varit i kraft har redan över 170 polisanmälningar gjorts. Att återinföra lagen har därmed redan visat sig vara en dålig idé. För vem tjänar egentligen en lag som skyddar tjänstemäns känslor framför medborgarnas frihet? Därför bör såväl regeringen som tillsynsmyndigheterna noga följa hur lagen tillämpas. Vi har redan valt att avskaffa den en gång för 50 år sedan. Det kan, och bör, göras igen.