Återinför timplan för gymnasieskolan

I dag finns ingen reglering som anger hur mycket undervisningstid en elev minst har rätt till i en viss kurs i gymnasieskolan. När timplanen avskaffades på 1990-talet infördes i stället det poängsystem som gäller än i dag.

Men i systemet saknas en given koppling mellan poäng och faktisk undervisningstid. Det finns visserligen en minsta garanterad undervisningstid för hela programmet, men ingen garanti per kurs.

För en utomstående kan detta framstå som fullständigt obegripligt. Finns det verkligen inget regelverk som säkerställer hur mycket undervisningstid en elev minst ska få i en viss kurs i gymnasieskolan? 

Svaret är nej, det gör det inte. I stället är det fortfarande rektorns sak att subjektivt bedöma hur många undervisningstimmar som behövs i olika kurser. Denna bedömning varierar från kommun till kommun och från rektor till rektor, beroende på skolans ekonomi och på rektorns uppfattning om ämnets art och elevernas förutsättningar. 

Stora skillnader mellan skolor

Låt oss se vilka skillnader i likvärdigheten mellan olika elevers förutsättningar detta kan innebära: Skillnaden mellan de elever som får minst respektive mest undervisningstid i Matematik 1b är minst 26 timmar, trots att de formellt läser exakt samma kurs.

Det innebär i praktiken att elever i gymnasieskolor får helt olika förutsättningar för att nå kunskapsmålen – något som urholkar likvärdigheten i svensk skola.

Flexibilitet blev nedskärningar

Syftet med timplanens avskaffande på 1990-talet var att öka den lokala flexibiliteten och skolans och huvudmannens möjligheter att möta elevernas behov, det vill säga att kunna ge elever mer undervisningstid i vissa ämnen.

Den utlovade flexibiliteten har i praktiken förvandlats till minskad undervisningstid och försämrade förutsättningar för våra elever

Resultatet har dock blivit det rakt motsatta. I dag kan vi konstatera att dessa förändringar i stället har möjliggjort ett ”race till botten”. Den utlovade flexibiliteten har i praktiken förvandlats till minskad undervisningstid och försämrade förutsättningar för våra elever.

Enligt en rapport från Sveriges Lärare hanteras undervisningstiden i gymnasiet ytterst slarvigt och är satt på ren svältkur i många skolor. Vi har sett det märkliga begreppet ”lärarlösa lektioner” introduceras, som felaktigt räknas som undervisningstid, samtidigt som undervisningstiden inte anpassas efter elevernas behov i tillräcklig utsträckning. I huvudmännens händer har gymnasieskolans undervisningstid resulterat i en långsamt minskande total. 

Dags att återinföra timplan

Denna urholkning måste få ett stopp. Det är uppenbart att dagens regelverk är alldeles för svagt. Den tid lärare och elever spenderar tillsammans i undervisning är skolans viktigaste resurs. Staten måste därför värna den från huvudmännens kortsiktiga och skadliga hantering. 

Läget i gymnasieskolan är redan välkänt: tiotusentals elever når aldrig gymnasieexamen. Därmed stängs många viktiga dörrar till vidare studier och arbetsmarknaden blir svår att ta sig in på. Detta borde i sig vara ett mer än tillräckligt skäl för regeringen att agera omedelbart.

Sveriges Lärare uppmanar därför regeringen att skyndsamt tillsätta en utredning av en timplan för gymnasieskolan. Betygsutredningen från 2018, som lämnade förslag till den ämnesutformade gymnasieskola som implementeras från i höst, gjorde i sitt slutbetänkande (SOU 2020:43) den förödande bedömningen att en timplan inte behövde återinföras. 

För oss är det uppenbart att dessa slutsatser i dag inte är giltiga, något som olika kommuners agerande med all önskvärd tydlighet har visat. Att fortsätta utan timplan är att ge fritt fram för huvudmännen att skära i undervisningstiden. Det är inget annat än ett stort svek mot Sveriges elever.