Akavia: Lärosätena – sträck ut en hand till permitterade akademiker

DEBATT. Det är slöseri med humankapital att så få akademiker i korttidspermittering erbjuds kompetensutveckling. Både arbetsgivare och lärosäten måste bli bättre, skriver Lee Wermelin och Mikael Andersson, Akavia.  

Lee Wermelin
Ordförande, Akavia
Mikael Andersson
Förhandlingschef, Akavia

 

Trots en stor vilja till kompetensutveckling bland korttidspermitterade akademiker erbjuder få arbetsgivare utbildning. Om vi redan nu ger medarbetare förutsättningar att fördjupa sig eller ställa om står Sverige bättre rustat när konjunkturen vänder. Nu finns också en chans att stärka lärosätenas roll i vidareutbildningen av yrkesverksamma.

Rusta sig för omställningen

När krisen är över kommer en del av de jobb som nu försvinner att ersättas av nya. Krisen förändrar vårt sätt att konsumera och det uppstår nya handelsmönster, förändringar som i många fall kommer att bli bestående.

Just nu är över 400 000 anställda i Sverige korttidspermitterade. Korttidsarbete skapar en möjlighet för människor att rusta sig för den period av omställning på arbetsmarknaden som väntar. Hur väl vi tillvaratar den möjligheten påverkar våra förutsättningar att ta oss ur krisen, men också vår konkurrenskraft på längre sikt.

Bara sju procent

Tyvärr har dessa möjligheter ännu inte tagits tillvara. Akavia organiserar akademiker inom det samhällsvetenskapliga området. En undersökning som vi riktat till våra medlemmar visar att viljan till kompetensutveckling är stor bland de som är korttidspermitterade, eller kommer att bli det.

Åtta av tio uppger att de vill utveckla sin kompetens under den tid de inte arbetar. Däremot är det endast sju procent av arbetsgivarna som har fattat beslut om att kompetensutveckling ska erbjudas till de som korttidspermitterats.

Detta är ett slöseri med humankapital och med våra medlemmars vilja att använda krisen till utveckling. Att korttidsavtalen används för kompetensutveckling är något som Tillväxtverket uppmuntrar. Arbetsgivarna behöver ta ett större ansvar, men även lokala fackliga företrädare behöver ta fasta på de skrivningar om kompetensutveckling som finns i korttidsavtalen.

Lärosätenas roll

För de som har investerat i en akademisk utbildning har universitet och högskolor en naturlig roll när det handlar om livslångt lärande. Att lärosätena nu får fler platser och resurser för kompetensutveckling öppnar upp möjligheter för fler att utbilda sig. Det gör att den pågående krisen kan användas för vidareutbildning eller för att skaffa nya kompetenser.

Just nu är också ett förslag ute på remiss som innebär att lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet i form av yrkesverksammas vidareutbildning ska tydliggöras i högskolelagen. Detta är ett bra initiativ som långsiktigt kan bidra till att lärosätena får en viktigare roll i akademikernas utveckling.

Men det krävs även ändringar i resursfördelningssystemet så att lärosätena får ekonomiska incitament att erbjuda mer utbildning för yrkesverksamma. Systemet behöver också vara flexibelt så att det kan hantera nya behov som uppstår.

Lösningar för alla

Det kommer att dröja innan dessa förändringar får genomslag. På kort sikt behövs fler samarbeten mellan företag och lärosäten för att möjliggöra kompetensutveckling för permitterade akademiker. Här har företagen själva en nyckelroll, men även lärosätena behöver sträcka ut en hand och skapa flexibla och digitala lösningar som kan tillgodose yrkesverksamma akademikers behov. Lärosätena behöver se till att alla utbildningsgruppers intressen tas tillvara.

Vi vill uppmana utbildnings- och forskningsminister Matilda Ernkrans (S) att driva på för att lärosätena antar denna utmaning. Genom en dialog med landets lärosäten, där de uppmuntras att snabbt öppna sina portar för korttidspermitterade akademiker, kan akademins starkare roll i det livslånga lärandet påskyndas och näringslivet kan stå starkare rustat för tiden efter krisen.

Forrige artikel SFS: Få sommarjobb i år – ge extra studiemedel SFS: Få sommarjobb i år – ge extra studiemedel Næste artikel LO-ekonom om las: Behövs rationell politik – inte liberala luftslott LO-ekonom om las: Behövs rationell politik – inte liberala luftslott
  • Rapportera

    Teresa Jonek, FoI och Maria Rosendahl, Chef komptensförsörjning · Teknikföretagen

    Kommentar från Teknikföretagen "Kompetensutveckling av yrkesverksamma kräver rörlighet mellan näringsliv och akademi"

    Sverige måste ta tillfället i akt att kompetensutveckla korttidspermitterade medarbetare, det skriver företrädare för fackförbundet Akavia i Altinget den 29 maj. De har en god poäng – krisen och permitteringar innebär ett unikt tillfälle för kompetensutveckling av medarbetare som bara för några månader sedan hade fullt upp på jobbet.

    Oaktat Corona så befinner vi oss i en global industriell revolution med utgångspunkt i digitalisering, automatisering, artificiell intelligens och elektrifiering. Förutom teknikskiftet i sig sker även en snabb anpassning, både nationellt och globalt, för att ställa om industrin mot minskad klimatpåverkan. Dessa två faktorer i sig kräver att svenska lärosäten utvecklas för att möta behov av livslång lärande och kompetensutveckling av yrkesverksamma.

    Som artikelförfattarna skriver är det mycket positivt att lärosätenas ansvar för yrkesverksammas vidareutbildning nu förslås tydliggöras i högskolelagen. Precis som Teknikföretagen och flera andra i debatten om det livslånga lärandet efterfrågar lyfter artikeln även behovet av riktade resurser till högskolan för att kunna anta denna viktiga och omfattande uppgift.

    Men något som lyst med sin frånvaro i debatten om lärosätenas roll i det livslånga lärandet är lärarbristen. Bara inom industrin väntas 100 000 personer om året behöva någon form av kompetenshöjande insats, det kan inte åtgärdas endast med ett uppdrag och en påse pengar. För att hantera den stora mängd yrkesverksamma som behöver vidareutbildas behöver vi förutom särskilda resurser till universitet och högskolor även incitament för forskare att undervisa.

    Sådana incitament skulle tjäna Sverige väl. Ett system för utbyte mellan företag och akademi kan utformas för att i tid av lågkonjunktur eller kris ge en person anställd i ett företag tjänstledigt för arbete vid ett lärosäte eller vid ett institut, med statlig finansiering.

    I och med att nästan alla lärosäten är statliga och instituten likaså så undviks dessutom avvikelser från statsstödsreglerna och i och med att personen i fråga har sin fasta anställning vid företaget så uppstår inte heller immaterialrättsliga komplikationer.

    Det är av största vikt att Sverige omgående får på plats ett system för livslångt lärande, särskilt inom teknikindustrin där den tekniska utvecklingen och den svenska arbetskraften är avgörande för Sveriges export och vårt lands rikedom. Men för att lösa problemet behövs mer än en ett förtydligande av lärosätenas uppdrag och mer resurser, det kräver ett system som för ökad rörlighet mellan industri och akademi.