Analys av 
Sanna Rayman

Relationerna mellan akademi och stat behöver förbättras efter pandemin

När Kungliga Vetenskapsakademien föreslår en vetenskaplig överrock för att komplettera Folkhälsomyndighetens råd till regeringen så är det en kritik av pandemihanteringen i allmänhet och av relationerna till forskningssamhället i synnerhet. 

Karin Tegmark Wisell vill se över hur myndigheten interagerar med profession och akademi. 
Karin Tegmark Wisell vill se över hur myndigheten interagerar med profession och akademi. Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT
Sanna Rayman

Häromveckan presenterade Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) sin expertgrupps slutrapport om pandemin, vilket Altinget rapporterade om då.

Ett av de mer framträdande förslagen från gruppen var att ”Sverige bör etablera en oberoende expertenhet med hög vetenskaplig kompetens som rådgivare till beslutsfattare vid pandemier.”

Rapporten fick en tämligen avvisande kommentar från socialminister Lena Hallengren, som i Nyhetsmorgon i TV4 sade att hon inte tagit del av den samt att det finns många rapporter och expertgrupper. Rapporten fick därför ”stå för sig själv”, menade statsrådet. 

Inte en obskyr instans

Socialministrar kan förstås inte läsa alla rapporter som publiceras, men en kunskapsbank som Vetenskapsakademien brukar kanske mötas med åtminstone artigt intresse från såväl regering som andra myndigheter. Hit remitteras ändå lagförslag emellanåt och ibland nyttjas akademiens ledamöter i beredningar och råd av olika slag.

I ett litet land är det ju alltid rundgång på kompetensen och således hämtar också KVA:s expertgrupp på Covid-19 i sin tur flera av sina ledamöter från en myndighet, närmare bestämt från Karolinska institutet. Det är således inte en liten obskyr instans som nyss slutrapporterat.

Vetenskaplig överrock

Förslaget om en oberoende expertenhet är förstås känsligt. Regeringen har de facto redan en hel expertmyndighet att luta sig mot i kriser som denna och den heter Folkhälsomyndigheten (FHM).

Att KVA föreslår att det bör finnas en annan enhet med experter med ”hög vetenskaplig kompetens” som ger råd till regeringen är svårt att se som annat än en indirekt kritik mot hur FHM har fungerat under pandemin samt att man tycker att myndigheten bör kompletteras med en vetenskaplig överrock.

Svala relationer 

Stämningen mellan regeringen, Folkhälsomyndigheten och det omgivande forskarsamhället har inte varit ständigt på topp under pandemin.

Man behöver inte bara tänka på de mest spektakulära exemplen, som när en KI-forskare fick luren kastad i örat av Anders Tegnell och begav sig ut i kvällspressen för upprättelse, eller när tidigare gd:n Johan Carlson i Ekot avfärdade kritiker med att deras åsikter om pandemin inte var mer värda ”än när Enok Sarri spår väder i abborrmagar”. Även bortanför de mest upprörda känslorna har kontakterna varit lite svala.

Olika positioner

Just Vetenskapsakademien har längs vägen kommit med rekommendationer och ställningstaganden som inte sällan har inneburit att man intagit en annan position än Folkhälsomyndigheten. Man önskade tredje dos för äldre när FHM fortfarande avfärdade behovet. När Folkhälsomyndigheten och regeringen i våras började tala om en plan för avvecklade restriktioner, menade Akademiens expertgrupp istället att det parallellt med vaccinationerna krävdes fortsatta insatser.

Även i förhållande till andra institutioner har det sett likartat ut. När KI publicerade en munskyddsstudie gjorde Anders Tegnell tummen ner. När FHM tog bort testkraven nu i november var man från Karolinska Institutets (KI) håll skeptiska och Jan Albert, professor i smittskydd där, menade att det var för tidigt att skruva ner testfrekvensen. Beslutet rullades sedan tillbaka, med resultatet att statistiken fick ett hack som åtminstone tillfälligt gjorde det svårare att avläsa utvecklingen. 

Försämrad dialog

I längden är det förstås dåligt om dialogen och förmågan att lyssna mellan en myndighet och omgivande institutioner försämras. Detta är en sfär som behöver goda relationer samt öppna rekryteringsvägar och samarbetsbroar, både nu och i framtiden. 

I en bloggpost skriver KI:s rektor Ole Petter Ottersen välkomnande om KVA:s förslag om en expertgrupp och menar att det ligger nära tankar han haft senaste åren. Ottersen förklarar att att ”Pandemin har visat att olika expertkunskaper måste knytas tätare och mer aktivt till den operativa hanteringen av pandemier.”

Han beskriver också att han vid ett panelsamtal hos Svenska Läkaresällskapet nyligen påtalade att ”dialogen mellan universitet och myndigheter inte fungerat tillräckligt bra” samt att det behövs en ”struktur som gör att den expertis vi besitter tas emot på ett effektivt och relevant sätt av samhället”.

Ett vänligt sätt att påtala att det hade varit trevligt att bli lyssnad på, alltså. 

Fredstrevare

Ottersen verkar i sin bloggpost lättad över att generaldirektörerna för både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen vid samma paneltillfälle hade hållit med om att det finns förbättringsmöjligheter för ”samverkan mellan lärosäten och ansvariga myndigheter”.

FHM:s nya gd Karin Tegmark Wisell hade varit självkritisk och bland annat sagt att Folkhälsomyndigheten behöver ”se över hur vi interagerar med profession och akademi”.

Alla är förstås artiga vid panelsamtal, men förhoppningsvis var detta en fredstrevare värd att bygga vidare på. Om inte annat för att sargade relationer mellan vetenskapliga experter och myndigheter verkligen inte är ett bra recept för hur vi ska klara framtida hälsokriser. 

Nämnda personer

Karin Tegmark Wisell

Generaldirektör Folkhälsomyndigheten

Anders Tegnell

Senior expert Folkhälsomyndigheten
Läkarexamen (Lunds uni., 1985), fil. dr infektionssjukdomar (Linköpings uni., 2003)

Johan Carlson

Läkarexamen (Uppsala uni. 1979) och docent i infektionsepidemiologi (Karolinska institutet)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00