Enighet kring att Sverige behöver regering – men avgörandet får vänta

Också den andra statsministeromröstningen för hösten slutade med ett nej. Förra gången var det Ulf Kristersson som stötte på patrull. Den här gången var det Stefan Löfven som nobbades.

"Sverige behöver en regering"

När man lyssnar på anförandena inför omröstningen står det klart att alla partier tycker att det börjar bli dags för en regering. “Sverige behöver en regering” var det genomgående temat hos de flesta talarna.

– Vi har stora möjligheter att ta oss an utmaningarna framför oss. Men då behöver Sverige en handlingskraftig regering, sade Anders Ygeman (S), gruppledare.

– Sverige behöver en regering men Sverige behöver också rätt regering. En regering som har en politik som både kan ta tag i våra samhällsproblem och ta tillvara på Sveriges möjligheter, sade Tobias Billström (M), gruppledare.

– Sverige behöver en regering. En regering som genom liberala reformer stärker svensk konkurrenskraft, styr mot en fortsatt grön omställning med sänkta utsläpp och en bättre miljö, sade Annie Lööf (C), partiledare.

– Sverige behöver en stabil och handlingskraftig regering, inte minst inför en annalkande lågkonjunktur, sade Jan Björklund, partiledare.

– Sverige behöver förnyelse. Sverige behöver framtidstro. Sverige behöver en återupprättad trygghet och återupprättad välfärd. Sverige behöver ett ansvarstagande konservativt styre, sade Mattias Karlsson, gruppledare.

Nej-sägare sätter käppar i hjulet

Alla är alltså överens om att Sverige behöver en regering. Efter höstens två statsministeromröstningar har nu sammantaget 270 ledamöter vid minst ett tillfälle röstat ja, 28 har vid minst ett tillfälle avstått. Återstår gör 51 ledamöter som röstat nej.

Återigen kokar allt ned till Centerpartiet och Liberalerna. Den som vill regera måste lyckas övertala dessa partier att åtminstone avstå från att rösta. Men det har under den här hösten visat sig lättare sagt än gjort.

Båda partierna menar att de har bjudit till genom förhandlingarna med Socialdemokraterna. Men faktum kvarstår. Annie Lööf kan prata hur mycket om konstruktivitet och lösningsorienterande som helst. Förr eller senare måste hon och hennes parti bestämma sig för hur detta ska omsättas i en gul eller grön knapp.

Sist ut vinner?

Vem som får den tredje chansen av talmannen återstår att se. Det kan få stor betydelse, inte nödvändigtvis för att den personen kommer att ha en chans att vinna omröstningen. Men det kan styra vem som får chansen i en eventuell sista omgång. Och i en sådan, med kniven på strupen, kan chansen för att den statsministerkandidaten släpps fram öka markant. Detta eftersom den röda knappen i omgång nummer 4 är synonym med ett extra val. Det som de allra flesta partierna vill undvika.