Sveriges utredningsväsende faller sönder

Jag ska bespara er klyschor om demokratins kris. Inte för att Sveriges demokrati är säker. För det är den inte. Om man ska dra någon slutsats från länder som Ungern, Polen eller USA är det att demokratiska institutioner inte är ett magiskt skydd mot auktoritär politisk vilja.

Men på en punkt är Sveriges demokrati inte bara bristfällig, utan rentav dysfunktionell.

Utredningsväsendet.

Det knakar i fogarna

Denna svenska stolthet, SOU:er och förslag i departementsserier, är menad att vara den opartiska grunden för det svenska folkstyret.

Många utredare får knappt ens en ordentlig introduktion

Tyvärr består det i praktiken ofta av stressade utredningssekreterare som sitter i Europas längsta korridor och försöker rationalisera regeringens politiska vilja. Ett underprioriterat system som när man lyfter på locket verkar hålla ihop med silvertejp.

Som om det inte var illa nog gick tankesmedjorna Timbro och SD-kopplade Oikos nyligen ut med Sveriges egna Project 2026, "Tidö 2.0", där de vill förkorta utredningstider och anpassa beredningskravet till reformernas storlek. Vad det här betyder i praktiken vet bara författarna. Men med tanke på SD:s fleråriga fnysningar åt demokratiska praxis och institutioner kan man ursäktas för att tänka att de vill släta ut ett irriterande farthinder på vägen att en gång för alla avskaffa asylrätten

LSU, paraplyorganisationen för ungdomsorganisationer i Sverige, avslutade nyligen ”SOU-projektet”. Det syftade främst till att stärka ungas ställning i remissväsendet, men också att förbättra systemet i stort.

Projektet är nära hjärtat för mig. Både som politiknörd och som en av dess projektledare, när jag jobbade på LSU. Men det jag fick upp ögonen för chockade mig.

Fakta på beställning

Att regeringar både till höger och vänster brukar styra utredningar till vissa slutsatser var ingen nyhet för mig. De kan utse utredare som redan håller med dem eller låsa in utredningen i vad den får och inte får föreslå.

Ta till exempel frågan om tiggeriförbud. Utredaren Krister Thelin förklarade att det inte finns behov för det. Men direktiven krävde att han presenterade ett lagförslag. Så det gjorde han, samtidigt som han avrådde från det.

Ska det föreställa en av Sveriges viktigaste demokratiska funktioner?

Ett system utan stöd 

Det som SOU-projektet kom fram till var dock ännu mer förbryllande: många utredare får knappt ens en ordentlig introduktion. En tidigare utredare beskrev det som att varje utredare behöver uppfinna hjulet på nytt, utan rutiner, stöd eller riktlinjer.

En departementssekreterare kan ha en lista med aktörer, men i värsta fall har den inte uppdaterats på flera år

För oss på LSU var det tydligast i att våra medlemmar, som ofta hade unik spetskompetens i hur unga påverkas av lagstiftning, sällan kontaktades under själva utredningen.

Det är inte så konstigt – en del utredare måste på egen hand lägga upp utredningen och identifiera de viktigaste intressenterna. En departementssekreterare kan ha en lista med aktörer, men i värsta fall har den inte uppdaterats på flera år.

Demokratin haltar när bara vissa bjuds in

Vissa etablerade organisationer bjuds alltid in tidigt och ofta till nya utredningar medan andra kämpar för att ens bjudas in att ge ett remissvar.

Det är en insider-effekt, där informella kontakter och anseende avgör vilka grupper som får träffa utredaren tillräckligt tidigt för att kunna påverka lagförslaget. Det drabbar mest grupper som redan är underrepresenterade i demokratin. Många utredare vill involvera och lyssna på fler, men får helt enkelt inget stöd.

LSU:s färska rapport kom med förslag som är lika enkla som viktiga: återkoppling till inbjudna i konsultationer, riktlinjer för att nå fler utanför de stora organisationerna och en standardiserad onboarding för särskilda utredare. Introduktion, metoder och planering, med särskilt fokus på hur hen kan involvera unga. Det är trots allt de som kommer att leva med politiken längst.

Krävs bättre förutsättningar

Detta kommer såklart inte hindra regeringar från att styra utredningar till ”rätt” slutsatser, men ett starkare utredningsväsende med starkare folklig förankring kan göra det svårare för politiker att dölja sin styrning av utredningens direktiv. Bättre förberedda utredare kan komma igång snabbare och ägna mer tid åt att utreda och förankra förslag.

Sveriges demokrati ska inte behöva bygga på att stressade utredare uppfinner hjulet på nytt hundra gånger om varje år.