"Därför hänger skogspolitiken i luften"

DEBATT. FN:s globala utvecklingsmål, Fossilfritt Sverige och strategin för bioekonomin. Det är tre komponenter som kommer att ha stor inverkan på skogsnäringen i framtiden. De måste därför integreras med Nationella skogsprogrammet, skriver Sten B Nilsson.

Sten B Nilsson
Internationell skogskonsult och professor vid det internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA i Österrike

På Skogsprogrammets årskonferens i början av december underströk landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) att skogspolitiken och därmed Nationella skogsprogrammet står inför ett vägskäl och därför måste skogspolitiken och skogsprogrammet utvecklas. Det är en utmärkt ambition.

Men frågan är om ministern verkligen inser i vilket vägskäl hon befinner sig?

Där är tre utvecklingar och verksamheter i samhället som kommer att ha stor inverkan på skogsnäringen i framtiden, men som inte är behandlade i Skogsprogrammet i dag: ’FN:s globala utvecklingsmål’, ’Fossilfritt Sverige’, och ’Strategi för bioekonomin’.

FN:s globala utvecklingsmål

FN:s 193 medlemsländer har enats om Agenda 2030 med 17 globala utvecklingsmål. Den svenska Agenda 2030-delegationen lämnade i mars sitt slutbetänkade till regeringen (SOU 2019:13)

I sitt remissvar till betänkandet säger Skogsstyrelsen att man ser det som angeläget att genomförandet av det nationella skogsprogrammet bidrar till genomförandet av Agenda 2030. Skogsindustrierna säger i sitt remissvar att man välkomnar utredningen och att alla befintliga riksdagsbundna beslut som relaterar till Agenda 2030 bör ses över för att bli en del av agendan.

Skogsprogrammet har hittills konstaterat att ansatsen för programmet ligger väl i linje med de globala målen och att flera av de sjutton målen har starka kopplingar till skogens hela värdekedja (Strategi för Sveriges nationella skogsprogram, 2018). Men det diskuteras inte hur målen ska implementeras i skogssektorn för att få en uthållig sektor eller hur sektorn kan bidraga till målens förverkligande på samhällsnivå. Det är över huvud taget väldigt tyst i den svenska skogen om hur man tänker hantera de globala målen.

Obsolet svensk tankemodell

De globala målen ger en helhetssyn på hållbarheten i skogsbruket till skillnad från de nuvarande skogspolitiska målen om produktion och miljö. Det senare är en obegriplig tankemodell att produktion och miljö ska väga lika i någon sorts vågskålar.

Det är en olycklig situation att vi inte konkret tagit tag i de globala målen i skogen, då alla våra stora kunder av skogsprodukter sedan flera år tillbaka arbetar med de globala målen medan vi hänger kvar i en obsolet tankemodell om hållbarheten i skogen.

Om vi arbetar med de globala målen i Skogsprogrammet kommer vi att få ett annorlunda program än dagens och det ger också stora möjligheter att lösa upp en hel del av de konflikter vi har i sektorn i dag.

Fossilfritt Sverige

Svante Axelsson från regeringens initiativ Fossilfritt Sverige var också på årskonferensen och drog upp riktlinjerna för hur Sverige ska nå det uppsatta målet att bli fossilfritt år 2045. Han drog ned kraftiga applåder från den skogliga publiken. Innan jag granskar realismen i Axelssons förslag så är det värt att påpeka ett yttrande av Axelsson vad gäller skogsdebatten. Han var av uppfattningen att man bör ändra budskapet till "Vi är inte hållbara men vi är på väg".

Axelsson ansåg att skogen bör öka tillförseln med bioenergi från nuvarande 146 terawattimmar till 221 terawattimmar år 2045 för att uppnå fossilfritt. En ökning med 75 terawattimmar och med de dominerande delarna till biobränslen och elproduktion. Beräkningarna grundar sig på analyser som tidigare presenterats av bland annat Iva (2019).

I Iva-rapporten finns biomassa- och energiflöden från den svenska skogen som presenterats av IRENA, 2019. Den svenska skogen producerar i dag 240 terawattimmar av stamved med bark per år varav 167 terawattimmar går till sågverks-och massaindustrin.

Det finns ett möjligt ökat biologiskt uttag i grenar och toppar men vi tar förmodligen redan ut vad som är ekonomiskt möjligt.

Här är Axelssons terawattimmar

Det betyder att den ökning av 75 terawattimmar från skogen som Axelsson pekar ut som färdvägen framåt med stor sannolikhet måste komma från stamved. Den nyligen publicerade SLU-rapporten ’Reviderad svensk bokföringsrapport för brukad skogsmark inklusive skoglig referensnivå’ slår fast att på den mark som kan/får utnyttjas för virkesproduktion är tillväxten i stort sett redan utnyttjad för avverkning.

Det betyder att den helt dominerande delen av det ökade behovet av 75 terawattimmar måste tas från de 167 terawattimmar av stamved som går till industrin i dag. Det skulle betyda ett minskat virkesflöde till skogsindustrin av cirka 45 procent jämfört med dagens situation.

Till detta kommer att förslaget bryter mot det grundläggande konceptet för bioekonomin med att öka förädlingsvärdena i skogsnäringen och lönsamheten i skogsbruket.

Bioenergi från skogen har således ett extremt lågt förädlingsvärde och Sverige bör i stället utveckla skogsindustrin åt högförädlade produkter med högsta möjliga förädlingsvärde och mot toppen av förädlingspyramiden.

Axelsson har naturligtvis rätt att hävda att hans förslag är räddningen för klimatet men konsekvenserna kommer att leda till ett mycket annorlunda Nationellt skogsprogram i förhållande till ett program för till exempel högsta möjliga förädlingsvärde eller dagens program.

Strategi för bioekonomin

Det finns en bioekonomistrategi inom EU sedan år 2012. Strategin uppdaterades 2018 i En hållbar bioekonomi för Europa: En starkare koppling mellan ekonomin, samhället och miljön.

En ’Nordisk strategi för bioekonomi’ antogs 2018. Den ska underlätta utvecklingen av både nya och gamla värdekedjor och optimera möjligheterna för produktion och värdeskapande av biomassa.

I mars 2019 beslutade riksdagen att uppdra till regeringen att ta fram en nationell bioekonomistrategi, vilket välkomnas av skogsnäringen. I nuläget vet vi inte vad denna strategi kommer att innehålla men näringen kräver att den ska fokusera på konkurrenskraftiga biobaserade företag, ökad användning av skogsråvara och ökad forskning och utveckling.

Hittills har Skogsprogrammet koncentrerats på just ökad användning av skogsråvara när det gäller bioekonomi som inte kan sägas vara i linje med EU:s strategi eller den nordiska strategin om resurseffektivt och värdeskapande. Med dylika strategier får vi ett annorlunda Nationellt skogsprogram än vad vi har i dag.

Skogspolitiken hänger i luften

De tre komponenterna de globala målen, Fossilfritt Sverige och strategi för bioekonomin kommer att vara avgörande för hur det Nationella Skogsprogrammet bör se ut och hur värdefullt det kommer att bli för näringens och samhällets utveckling.

Dessa komponenter är i dagsläget inte integrerade med Skogsprogrammet, vilket förmodligen är ett resultat av bristande samordning i Regeringskansliet. Detta leder till att dagens skogspolitik och det nationella skogsprogrammet hänger i luften. Det finns en möjlig fjärde komponent som bör ingå i detta paket och det är regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Planen innehåller få färdiga förslag men talar om att klimatpolitiken ska integreras i alla relevanta politikområden. Den integrationen saknar vi i skogspolitiken och nuvarande skogsprogram.

Sätta ned foten

Om vi ska få ett skogsprogram värt namnet så bör regeringen snarast sätta ned foten om vad man vill med de tre (fyra) diskuterade områdena så att dessa beslut kan tjäna som input till skogsprogrammets fortsatta utveckling. Eller så måste Skogsprogrammet självt integrera dessa områden i programmet snarast och ge rekommendationer till regeringen om hur den bör hantera skogen inom dessa tre (fyra) områden.

Forrige artikel Debatt: Förödande att minska finansieringen av växtförädling Debatt: Förödande att minska finansieringen av växtförädling Næste artikel Skydda skogen: Skogsstyrelsen vill ytterligare montera ner miljötillsynen Skydda skogen: Skogsstyrelsen vill ytterligare montera ner miljötillsynen