Statens reträtt sätter sammanhållningen på spel

Pengar till lokala servicekontor var en av de stora budgetposterna när den nationella landsbygdspolitiken lanserades 2018. En välbehövlig insats inom ett politikområde som i hög grad bygger på att ideella insatser och tillfälliga projekt ska komma åt strukturella problem.

När regeringen nu skär i budgeten och Statens servicecenter lägger ned 35 servicekontor på orter som Ludvika, Tranås och Östhammar leder det till ökad marginalisering och minskat förtroende för staten.

Samtidigt är statens reträtt större än så. I många mindre orter märker vi effekterna av Arbetsförmedlingens reformering under senare år. Alldeles nyligen har det fattats beslut om att flytta statliga arbetsställen från Härnösand, Kramfors och Kiruna. Och den 10 februari kom betänkandet ”En effektivare organisering av mindre myndigheter”, med fler förslag om att centralisera myndigheter.

Regeringens jakt på effektiviseringar riskerar att öka gapet mellan statens institutioner och människorna de är till för.

Genom de lokala servicekontoren i landsbygder skulle staten kompensera för sin egen frånvaro. En väg in till annars avlägsna kolosser som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.

Och det lyckades! Servicekontoren finns på 148 orter med cirka 2,6 miljoner årliga besökare. Ett slags livstecken från staten i ofta hårt prövade delar av landet – där Hela Sverige ska levas Landsbygdsbarometer visar att 8 av 10 landsbygdsbor redan i dag känner sig övergivna av staten.

Inte perfekt landsbygdspolitik

Ändå var aldrig servicekontoren perfekt landsbygdspolitik. Främst för att också denna insats centrerades till städer i hög grad. På ett mer principiellt plan för dess kompensatoriska anslag. Själva utgångspunkten för statens verksamhet ska såklart vara att den ska komma alla till del – och inte som undantag så snart människor bor utanför storstäderna.

Att sätta yxan i de lokala servicekontoren är ändå märkligt:

• 2022 blev Statens servicecenter beredskapsmyndighet. Servicekontoren är en del av den strukturen och samtliga kontor utför samhällsviktig verksamhet. När nu staten monterar ned sin närvaro så betyder det rimligtvis att beredskapen urholkas – men ingen vet hur eftersom det saknas konsekvensanalys.
• Riksrevisionen menar i en granskning 2022 att Statens servicecenter inte kan säkerställa att alla besökare får likvärdig service av hög kvalitet på samtliga servicekontor. Frågan som uppstår är hur hög kvalitén på servicen blir där kontoren avvecklas?
• Och så sent som 2024 invigs flera nya kontor. Konfettin hinner knappt sopas upp från invigningen i till exempel Nordmaling, innan samråden för att avveckla kontor påbörjas i kommuner runt om i landet.

Regeringen går vilse

I budgetpropositionen skriver regeringen att Statens servicecenter borde kunna bedriva en mer kostnadseffektiv verksamhet om de själva får bestämma var kontoren ska ligga. Alltså om de ruckar på den lokalisering som är hela poängen. Och till priset av 35 nedlagda kontor, visar det sig senare.

Statens myndigheter ska löpande utvärderas och omformas utifrån nya behov. Men i detta fall går regeringen vilse – att effektivisera bort samhällsservice som ska kompensera för redan borteffektiviserad dito håller inte om hela landet ska fungera. Statlig närvaro funkar inte som statlig frånvaro – det är inte effektivt. Utvecklingen nu synliggör problemet med att bedriva landsbygdspolitik utan egen budget eller styrande lag och förordning. Det drabbar enskilda, och riskerar att urholka den svenska sammanhållningen.