Sluta ifrågasätta samernas rättigheter

De senaste tidens utspel från flera politiska partier om samiska rättigheter är inte bara missvisande, de brister i förståelse för både Sveriges koloniala historia och rättsstatens principer.

En utsatt grupp utmålas som problemet

Kristdemokraterna gick i dagarna ut med att de vill ompröva rennäringens ställning och att staten ska ”återta ansvaret” för marken i fjällen. Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort liknande utspel. Detta sker samtidigt som valrörelsen trappas upp, och tonen hårdnar snabbt. Flera partier samlar nu billiga poänger genom att ställa urfolksrättigheter mot ”utveckling” och framställa rättigheter som ett hinder snarare än skydd. Det är ett resonemang som inte bara är felaktigt, utan också farligt. Det riskerar att underminera respekten för svensk rättsordning, inklusive internationella åtaganden.

Från samiskt håll är kritiken tydlig och högljudd. Förutom de uppenbara rättighetskränkningar som utspelen skulle innebära om de blir verklighet, gör sig historien påmind. Koloniala synsätt upprepas där staten återigen vill stärka sin makt över mark och naturresurser. Rättsläget är dock redan fastställt i Högsta domstolen: samiska rättigheter till mark och naturresurser vilar på urminnes hävd och ska respekteras av staten. Utspelen går därför inte att tolka som något annat än retoriska manövrer. Partiernas utspel syftar till att spä på motsättningar och utmåla en redan utsatt grupp som problem för att göra kortsiktiga politiska vinster.

Industriutveckling sker i rasande takt

Sverige kan ibland ta ton när det kommer till mänskliga rättigheter i andra länder. Men när Samerådet och Amnesty International granskade hur de nordiska länderna levde upp till delar av urfolksrätten bekräftades allvarliga brister, precis som samiska företrädare länge har påpekat.

Som urfolk har det samiska folket starkt skyddade rättigheter både i svensk och internationell rätt. I grunden handlar det om att skydda minoriteter mot godtycklig maktutövning och säkra urfolks långsiktiga kulturella överlevnad. Men verkligheten är att det samiska folket har mycket mindre inflytande över marken än vad fördomar ger sken av. Samtidigt sker industriutvecklingen på samiska traditionella marker i ett rasande tempo.

Koloniala synsätt upprepas där staten återigen vill stärka sin makt över mark och naturresurser 

Även om Sverige har en lag för konsultationer med samiska företrädare är den inte tillräckligt stark. I dagsläget är inte beslutsfattare skyldiga att försöka komma överens med samiska företrädare så som urfolksrätten kräver. Det finns dessutom mycket begränsade möjligheter till överklagande och många samiska företrädare garanteras inga resurser för att kunna delta i konsultationer. Dessa ojämlika förutsättningar i mötet mellan stat, bolag och samiska företrädare ökar den existerande koloniala maktobalansen som är typisk för urfolk världen över. 

Stärk skyddet för samiska rättigheter

I stället för att spä på polarisering och rasism mot samer måste politiken börja behandla samisk rätt till inflytande och mark som en del av lösningen när det gäller samhällsutvecklingen. Det gäller även klimatomställningen.

Finns inte tillräckliga resurser eller rättighetsgarantier i lagstiftning – för alla samhällsgrupper – kan makthavare och andra intressenter inte förvänta sig att projekt kommer att komma till stånd utan risk för protester, långvarig konflikt och kostsamma juridiska processer.

Ett stärkt skydd i lag för samiska rättigheter är inte bara principiellt viktigt för att respektera svenska domstolsavgöranden och internationella åtaganden. Det är en grundbult för vår rättsstat och borde betraktas som den enda praktiska vägen framåt.