Vem ska plöja åkern, Kullgren?

Nyligen presenterade regeringen Livsmedelsstrategin 2.0. Regeringens ambition om en ökad robusthet i livsmedelskedjan, minskat regelkrångel och ökad lönsamhet är välkommen. Dessa tre delar är avgörande för att lantbrukets lönsamhet och därmed dess konkurrenskraft ska kunna stärkas. Strategins ambition är ett steg i rätt riktning, samtidigt har den allvarliga brister när det gäller att adressera problemen med kompetensförsörjning inom lantbruket.

Satsa på naturbruksskolorna

Att vända trenden och få fler att arbeta inom svenskt lantbruk görs inte med en handvändning, men det hjälper att lägga fokus på rätt saker. Snarare än att se till helheten läger regeringen alla sina ägg i en korg genom en storsatsning på Sveriges lantbruksuniversitet.

Det är både välkommet och nödvändigt med en satsning för att öka attraktiviteten och bredda rekryteringen, men den löser inte den breda kompetensbristen. En ökad tillgång på agronomer kommer inte minska kompetensbristen inom yrken såsom lantbruksmaskinförare eller plantör.

En ökad tillgång på agronomer kommer inte minska kompetensbristen inom yrken såsom lantbruksmaskinförare eller plantör.

Ska trenden för svenskt lantbruk vändas behövs både politiska reformer och ett fortsatt arbete för en mer attraktiv bransch. Ett första steg är att göra viktiga satsningar på landets naturbruksskolor.

Slopa försörjningskravet för utländsk arbetskraft

Söktrycket har ökat under de senaste åren, men nödvändiga investeringar i såväl lokaler som utbildningsplatser och lärarresurser har uteblivit på många håll. Ska fler unga vilja arbeta inom lantbruket behöver också fler kunna utbildas. Det är avgörande att ansvariga politiker gör vad de kan för att utbildningarna ska finnas i hela landet, bli mer attraktiva och fullt ut leva upp till näringens krav.

Samtidigt löser inte fler naturbruksutbildade i morgon dagens kompetensbrist. Därför behövs ett mer tillåtande regelverk vad gäller utländsk arbetskraft i form av ett slopat försörjningskrav för arbetskraftsinvandring. Ett lönegolv på 80 procent av den svenska medianlönen har redan införts, vilket har försvårat kompetensförsörjningen. Om regeringen höjer försörjningskravet till 100 procent av medianlönen, vilket har föreslagits, skulle det bli ett dråpslag för näringen. Inte minst skulle det undergräva allt som Livsmedelsstrategin 2.0 syftar till att uppnå.

Lantbrukare väljer inte bort svenska arbetare

Det stämmer inte att företag skulle välja bort svenska arbetssökande till förmån för utländsk arbetskraft, något som ofta påpekas av olika politiska företrädare. Det är snarare en effekt av att politiken inte har tagit kompetensförsörjningen på allvar under en längre tid. Landets lantbrukare letar med ljus och lykta efter rätt arbetskraft, men när rätt kompetens inte finns i Sverige eller inom EU tvingas man vända sig till tredje land.

Livsmedelsstrategin 2.0 är ett steg i rätt riktning för att öka lantbrukets lönsamhet och konkurrenskraft. Men om strategin ska lyckas behöver regeringen inse allvaret i lantbrukets kompetensbrist och ta omtag vad gäller både naturbruksgymnasiernas attraktivitet och försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.