Vargfientliga vindar blåser på Naturvårdsverket

I ett pressmeddelande den 21 december 2023 skriver Naturvårdsverket om planerna från EU-kommissionen att sänka vargens skyddsstatus. Carl-Johan Lindström, chef för viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket, uttalar sig positivt om förslaget: ”Om detta blir verklighet ökar handlingsutrymmet inom förvaltningen, något som Naturvårdsverket ser positivt på”.

Osaklig myndighetsutövning

Det är ett tydligt subjektivt ställningstagande som inte stämmer överens med den objektivitet som en myndighet ska ha enligt förvaltningslagen. Där står nämligen att grunderna för en god förvaltning är legalitet, objektivitet och proportionalitet. Paragraf 5 lyder: ”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk”.

Visst blåser det vargfientliga vindar i svensk politik, men de ska inte vina in genom myndigheternas fönster. En myndighet ska hållas sig saklig och objektiv. Enligt Naturvårdsverkets egen vision ska man dessutom verka för ”En bra livsmiljö för människan och allt annat levande, nu och för kommande generationer”, något som inte verkar gälla vargen.

Att den nuvarande regeringen driver en politik som gynnar jägare men missgynnar rovdjuren är tydligt.

I pressmeddelandet står det även att Naturvårdsverket i höstas bidrog med data kring vargpopulationens storlek och genetik i Sverige, samt om skador inom tamdjurshållningen till EU-kommissionens insamling av underlag. Men var fanns rapporteringen från myndigheten om förebyggande åtgärder, eller kanske avsaknaden av sådana, för att skydda tamdjur från vargangrepp?

Objektivitet önskas

För än så länge gäller vad som står i art- och habitatdirektivet om att andra åtgärder ska vidtas innan skyddsjakt får beviljas på en skyddad art. Även i EU:s djurskyddsdirektiv står det att tamdjur ska skyddas från rovdjursangrepp. En objektiv rapportering till EU-kommissionen från Naturvårdsverket borde ha redovisat att det inte ges tillräckligt med ekonomiskt stöd till lantbrukare för rovdjursavvisande stängsel och andra skyddsåtgärder.

Inte heller verkar myndigheten ha rapporterat om att det saknas saklig information till allmänhet och lantbrukare om rovdjurens beteende eller hur samexistens kan vara rätt väg att gå. För det är faktiskt vad vetenskapen säger, att det till och med kan ge fler angrepp på tamdjur om man hanterar en rovdjurspopulation med jakt.

Samexistens mellan människa och djur

Politikers roll är att driva frågor som man anser gynna den ideologi man företräder. Att den nuvarande regeringen driver en politik som gynnar jägare men missgynnar rovdjuren är tydligt. Vi som ideella djurskyddsorganisationer får därför göra vårt bästa för att försöka få andra röster att höras, för en samexistens mellan vilda djur och människor och förebyggande insatser i stället för jakt.

Men både vi och politikerna måste kunna lita på att myndigheterna behåller sin objektivitet och saklighet och inte upplevs som en del av ministerns stab.