Timbro: Ge inte svenska politiker makten att utfärda undantagstillstånd

Kanske går det till historien som världens kortaste statskupp. Efter mindre än ett dygn lyckades Sydkoreas parlament upphäva det undantagstillstånd som president Yoon Suk-Yeol nyligen utfärdade. Med hänvisning till oppositionens påstådda obstruktion försökte presidenten kringgå parlamentet genom att utlysa nödläge och samla makten hos sig själv – ett försök som lyckligtvis misslyckades.

Lär av Sydkoreas misstag

Händelserna i Sydkorea visar på de enorma riskerna med politiska undantagstillstånd. Trots detta verkar svenska politiker vara på väg att öppna samma dörr. Efter pandemin tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att bland annat föreslå hur den svenska grundlagen kan ändras för att ge regeringen större maktbefogenheter i kriser.

Utfallet är oroande. Alla partier i riksdagen utom Miljöpartiet ställde sig nyligen bakom ett förslag med omfattande förändringar i regeringsformen, som skulle öppna för svenska regeringar att utlysa just undantagstillstånd. Och inte bara det – ett förslag med liknande brister som Sydkorea nu fått erfara.

Det förslag som nu bereds i Sverige innebär att regeringen i händelse av en allvarlig fredstida kris skulle kunna besluta att runda riksdagen och själv utfärda lagar genom dekret. Det kan röra sig om omfattande inskränkningar i yttrandefriheten, nya brott eller restriktioner för hur människor får resa i landet – allt utfärdat på kort tid och utan riksdagens godkännande. Det är fråga om ett tydligt avsteg från den tidigare svenska principen att folkvalda ska ha inflytande över sådana inskränkningar, också i kristider.

Vad utgör en ”allvarlig fredstida kris”?

Det mest oroväckande med förslaget är att avgränsningarna för när detta skulle kunna ske är mycket vaga. Vad som utgör en ”allvarlig fredstida kris”, som möjliggör ett undantagstillstånd, är upp till regeringen själv att avgöra. Det som hände i Sydkorea, där nödläget motiverades med svepskälet att oppositionens verksamhet hotade landets säkerhet, är ett nästan övertydligt exempel på hur en sådan befogenhet kan missbrukas. Ändå vill flera partier i Sverige gå samma väg.

Politiker är inga övermänniskor.

Ytterligare ett problem är att kontrollfunktionerna är få och svaga. Trots att ett stort antal internationella organ, som EU-kommissionen och Europarådets konstitutionella expertorgan Venedigkommissionen, har pekat på behovet av starka kontrollmekanismer när stora krisbefogenheter införs, saknas detta i det svenska förslaget. Domstolarnas roll för att förhindra missbruk nämns inte ens i utredningens betänkande. Dessutom kräver ett upphävande av undantagstillståndet en majoritet i riksdagen, vilket gör det svårt att föreställa sig att en opposition skulle kunna utöva någon tydlig motvikt.

Riv inte bort spärrarna

De stora förändringarna, som saknar motsvarighet i våra grannländer, motiveras återkommande med vikten av att den svenska politiken blir mer handlingskraftig i krissituationer. Men den sydkoreanska erfarenheten visar tydligt vikten av att inte ställa sitt hopp enbart till politikers goda omdöme. Det krävs också tydliga motvikter. Politiker är inga övermänniskor.

Visst kan en nästintill allsmäktig regering rent teoretiskt fatta de perfekta besluten för att hantera en kris optimalt. Betydligt mer sannolikt är dock att besluten blir ganska genomsnittliga. Detta är också slutsatsen i den omfattande forskning som finns kring användning av olika former av undantagstillstånd: de stärker generellt sett inte krishanteringen.

I stället för att riva bort spärrarna borde vi ha realistiska förväntningar – även på svenska politiker. Undantagstillstånd har ingen plats i den svenska grundlagen.