Tidigare gd: Gör forskningen mer tillgänglig för lärarstudenter

DEBATT. Lärarutbildningen är landets största utbildning men har aldrig fått utveckla sin egen kunskapsbas. Att göra forskningen mer tillgänglig är en förutsättning för att skollagens krav ska bli verklighet, skriver Lena Adamson.

Lena Adamson
Docent i psykologi och tidigare myndighetschef för Skolforskningsinstitutet
 

Borde inte varje nyutexaminerad lärarstudent vara helt bekant med var hen finner och uppdaterar sig på ny forskning inom sitt undervisningsområde? Och lika bekant med hur hen ska kunna implementera dessa kunskaper i sin verksamhet?

Det vill säga att kunna både säkerställa att innehållet i undervisningen är uppdaterat och undervisningsmetoderna är grundade i den senaste forskningen på området? Snarare än på glada individuella uppfinningar, ’flugor’ och allehanda ideologier som skolans värld är fylld av? Är inte detta en ren självklarhet?

En lång väg att gå

Denna fråga ställde jag nyligen i ett annat forum och fick många svar. Bland annat från en person som står med ena foten i akademin och den andra i skolvärlden: ”Detta är så bra (skrivet) men problemet är att folk på lärarutbildningarna själva inte har en aning om detta”.

Detta är anmärkningsvärt om än inte särskilt nytt för mig som både arbetat med lärarutbildningar och ansvarat för en skolmyndighet vars huvuduppdrag var att verka för att skolans undervisning ska ”vila på vetenskaplig grund”. Något som lagstiftades om redan 2010 men där den totala avsaknaden av implementeringsplan gjort att vi fortfarande har en mycket lång väg att gå.

Status och autonomi

Förutom lagkraven finns det många anledningar att basera utbildning och undervisning på vetenskapliga teorier. Framför allt på empiriskt grundade forskningsresultat som rör den egna undervisningen.

Det är helt enkelt ett bättre sätt att använda skolans resurser än att köra ”freestyle” och hoppas på att saker ska fungera. Att basera sin undervisning på forskning är alltså bland det mest praktiska man kan göra – det ökar helt enkelt oddsen för att man ska lyckas med sitt arbete.

Med tiden kommer man som lärare även att utveckla ett mer professionellt språk, vilket i sin tur kan medföra att omgivningen (läs föräldrar, politiker och alla allmänna tyckare i skoldebatten) kommer att se på dessa som mer professionella.

Vilket i sin tur är ett sätt att öka både en professions status och autonomi – något som ständigt efterfrågas i debatten men där man sällan kommer längre än till lönefrågor och införandet av nya titlar utan att fastställa vad dessa de facto ska innebära.

Vänd strålkastarna

Diskussionen om lärares förmågor att använda befintlig forskning för att utveckla den egna verksamheten, och vad dessa förmågor specifikt består av hörs dock sällan. Grunderna för dessa förmågor måste naturligtvis läggas under lärarutbildningen, inte i dyra kompensatoriska fortbildningsinsatser.

I diskussionen om den stora lärarbristen, och hur vi ska göra läraryrket mer attraktivt för att lösa denna situation, bör vi i min mening sätta strålkastarna på både vilka krav som bör ställas på de forskare och lärare som ska undervisa de blivande skollärarna. Men också vilka möjligheter dessa ges att bedriva forskning som är relevant för lärarutbildningen.

Isolerade öar

Såväl utbildning som forskning som avser läraryrket sker på många lärosäten ganska fragmentiserat. Studenter slussas till en mängd olika institutioner under utbildningens gång och undervisas ofta av universitetslärare som har lite eller ingen erfarenhet av skola, ämnesdidaktik eller forskning som rör undervisning och lärande.

Forskning som är relevant för läraryrket sker på isolerade öar. De satsningar som har gjorts har i huvudsak fokuserat på att enskilda lärare ska gå en forskarutbildning.

Forskning av hög kvalitet bedrivs dock sällan av solitärer utan i miljöer och dessa växer ofta(st) fram i anslutning till de utbildningar man bedriver. Detta gäller särskilt i relation till professionsutbildningar som läkare, ingenjörer och så vidare.

Inte för sent

Av någon anledning har landets största högskoleutbildning dock aldrig behandlats som övriga professionsutbildningar, det vill säga tillåtits äga och utveckla sin egen kunskapsbas.

En sammanhållen lärarutbildning med en kärna av lärarutbildare som också erhåller forskningsresurser för relevant forskning för utbildningen är en förutsättning för att skollagens krav ska bli en verklighet. Det är aldrig för sent för en implementeringsplan.

Forrige artikel Naturskyddsföreningen: Sluta med statliga krediter för fossil verksamhet Naturskyddsföreningen: Sluta med statliga krediter för fossil verksamhet Næste artikel Holm: Holm: "Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth"