Systematisk kritik från Skolinspektionen kan inte döljas bakom vackra ambitioner

Poängen i min kritik handlar inte om hur ni fördelar pengar inom er organisation eller vilka ambitioner ni själva säger er ha. Den handlar om vilka incitament som byggs in i systemet – och de incitamenten ser i grunden likadana ut oavsett om huvudmannen är en vinstdrivande skolkoncern eller en stiftelse.

Inte klädsamt att kalla sig seriös

Jag kritiserade Järvaskolan som har fått allvarlig kritik från Skolinspektionen under flera års tid. Det handlar alltså inte om enstaka misstag, tillfälliga brister eller administrativa förseningar i en expansiv verksamhet.

När samma typer av brister återkommer år efter år – kring undervisningstid, bemanning, dokumentation och elevers rätt till utbildning – då är det inte längre rimligt att tala om olyckliga undantag. Då handlar det om ett systematiskt fusk i hur man bedriver skola.

Att tala varmt om värdegrund, jämlikhet och kompensation klingar ihåligt när påtalade brister inte rättas till

Mot den bakgrunden är det inte klädsamt att samtidigt framställa sig som en seriös och ansvarstagande skolaktör. Att tala varmt om värdegrund, jämlikhet och kompensation klingar ihåligt när påtalade brister inte rättas till, trots upprepade uppmaningar. Nu ligger ett vite på 300 000 kronor och väntar. Seriositet mäts främst i vilken grad elevernas lagstadgade rättigheter faktiskt tillgodoses.

Systemfel som drabbar eleverna 

Så länge skolor finansieras med skolpeng och så länge vi konkurrerar om elever finns ett strukturellt tryck att pressa kostnader. I praktiken sker detta ofta genom samma mekanismer: en hög andel obehöriga lärare och minskad undervisning, ibland dold bakom scheman och organisationslösningar som är svåra för utomstående att granska. Det gäller oavsett om huvudmannen är ett aktiebolag eller en stiftelse.

Att vinst inte delas ut förändrar inte detta. Undervisning som inte ges till eleverna är förlorad undervisning, oavsett om resurserna i stället används till expansion, fastigheter eller parallella verksamheter. Även stiftelser kan i praktiken agera som skolkoncerner, med komplexa strukturer och intressen som sträcker sig bortom den enskilda skolan.

För eleverna är effekten densamma.