Sveriges skyddsrum är för gamla – nu krävs en nationell upprustning

Sverige har i dag cirka 64 000 skyddsrum med plats för drygt sju miljoner människor. Utbyggnaden tog fart under och strax efter andra världskriget och fortsatte fram till slutet av 50-talet. Först under 70- och 80-talen återupptogs byggandet i större skala, för att sedan i princip helt upphöra från 2000-talet.

Ett vanligt skyddsrum i Sverige är därför minst 30 år gammalt och många är 50, 60 eller till och med 80 år gamla.

Byggda för gårdagens hot

Skyddsrummen är alltså till stor del byggda för gårdagens hot och utifrån helt andra krav än de som gäller i dag. Nu möter vi nya säkerhetsutmaningar som kräver modern teknik, bättre skyddsförmåga och högre standard. Ännu viktigare är det att skyddsrummen finns nära där människor bor och vistas.

För att möta framtidens hot krävs ett helhetsgrepp där staten, kommuner och fastighetsägare samverkar

Ett skyddsrum som är svårt att nå riskerar i praktiken att bli begränsat att använda när det verkligen gäller.

Staten har ansvar för de 80 stora specialskyddsrummen. Den överväldigande majoriteten, omkring 64 000 normalskyddsrum i bostadshus och på arbetsplatser, sköts däremot av enskilda fastighetsägare. Det innebär att fastighetsägaren lämnas med det praktiska och ekonomiska ansvaret, samtidigt som ersättningssystemet är föråldrat och otillräckligt för att möta kraven på ett modernt och upprustat befolkningsskydd.

Kriget i Ukraina visar behovet

Den statliga utredningen Ett stärkt skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap konstaterar att erfarenheterna från kriget i Ukraina tydligt visar på behovet av ett väl sammanhållet skyddssystem för civila vid ett väpnat angrepp.

Trots att skyddsrum är en grundpelare i Sveriges civila beredskap präglas systemet av stora svagheter. Det handlar bland annat om tillgänglighet, ålder, ekonomi och ansvar:

• Upprustningen av befintliga skyddsrum går för långsamt och är för begränsat. De flesta skyddsrum är minst 30 år gamla och takten i upprustningen är alldeles för långsam och för begränsad.
• Föråldrad ersättningsmodell. Systemet bygger på en engångsersättning vid byggandet och en begränsad, krånglig ersättningsrätt för underhåll. Det ger fastighetsägare små möjligheter att hålla skyddsrummen i skick.
• Otydliga roller. Vid höjd beredskap är ansvarsfördelningen oklar. Den låga kunskapen om vem som gör vad riskerar att skapa allvarliga problem när skyddsrummen snabbt måste tas i bruk.

Sjösätt nationell moderniseringsstrategi

För att möta framtidens hot krävs ett helhetsgrepp där staten, kommuner och fastighetsägare samverkar.

Fastighetsägare har en viktig roll genom att säkerställa tillgången till samhällsviktiga byggnader och skyddsrum men de kan inte bära ansvaret ensamma och utan rimliga förutsättningar. Därför behövs en nationell moderniseringsstrategi för skyddsrummen och den behöver komma på plats samtidigt som regeringens nya skyddsrumslag. Vi föreslår tre konkreta åtgärder för ett modernt befolkningsskydd:

• En strategi för upprustning.
  Genomför en statlig satsning för att modernisera skyddsrum som är äldre än 30 år. Prioritera utifrån ålder och geografisk tillgänglighet och ta fram en nationell plan i dialog med fastighetsägare, kommuner och myndigheter.
• Ny modell för finansiering och kontroll.
  Inför ett system som ger långsiktiga förutsättningar för underhåll, kontroll och åtgärder. Ersättningsmodellen måste bli rättvis, modern, enkel och anpassad till dagens kostnader.
• En nationell kunskapssatsning.
  Stärk kunskapen om skyddsrum genom utbildningar för fastighetsägare, hyresgäster och allmänhet. Ta fram informationsmaterial och digitala plattformar som tydligt förklarar rutiner och ansvar.

Med våra förslag pekar vi ut en tydlig väg framåt för att modernisera och framtidssäkra skyddsrummen. Regeringen måste nu ta initiativ till en nationell moderniseringsstrategi så att skyddsrummen kan fylla sin uppgift, att skydda befolkningen när det verkligen behövs.