"Svenska klimatresultat ger ingen trovärdighet"

Av: Dag Lindgren
pensionerad professor

Debattörer från Fores framhäver i en debattartikel (28/8) att: ”Sveriges största klimatnytta är som förebildsland.”… ”Men vårt internationella inflytande bygger på trovärdighet – en trovärdighet som skulle få sig en törn om Sverige misslyckades med att nå våra nationella åtaganden”...”Därför är det av yttersta vikt att även Sveriges nationella utsläpp minskar kraftigt och i närtid, och netto-nollutsläpp nås senast år 2045.”

Författaren till Timbros rapport kommenterar ”Klimatet kan inte vänta på dyra symbolfrågor, utan behöver åtgärder som snabbt minskar utsläppen.”

Naturvårdsverket skriver ”Utsläppsminskningstakten har varit i genomsnitt strax över en procent per år sedan 1990”…”För att nå netto-nollmålet till 2045 behöver minskningstakten öka till i genomsnitt fem till åtta procent per år.”

Olika sätt att räkna svenska utsläpp

Det finns olika sätt att räkna, de senaste siffrorna från SCB (preliminära utsläpp av växthusgaser, inklusive utrikes transporter (till exempel flyg från Sverige), helår, summa av kiloton koldioxidekvivalenter):

År 2015: 61 911
År 2016: 62 330
År 2017: 62 467

Inte förtjänar Sverige trovärdighet om svenskarna ökar utsläppen de senaste åren istället för att minska dem.

Räknas inte utrikes transporter med så blir utsläppen:

År 2015: 53 535
År 2016: 52 930
År 2017: 52 038.

En minskning med 1,4 procent per år, knappast högre takt än sedan år 1990 och för lite jämfört med vad som behövs. Denna statistik beaktar inte allt, till exempel de stora utsläpp i utlandet som orsakas av svensk konsumtion. Används detta korrektare sätt att räkna har utsläppen snarast ökat sedan 1990-talet. Inte heller något som höjer trovärdigheten för Sveriges företrädares internationella synpunkter.

Passa på innan vi blir upptäckta

Visserligen ger en del åtgärder effekt först så småningom, men det borde inte vara oförenligt med större ansträngningar för att minska svenskarnas utsläpp snabbare de närmaste åren. Det gäller att passa på innan utlandet upptäcker hur dåligt det egentligen går.