"Effektiv klimatpolitik kan inte mätas per budgetkrona"

DEBATT. Timbros klimatrapport bortser från tre centrala aspekter för att mäta partiernas klimatpolitik, bland annat långsiktighet och Sveriges roll som förebildsland, skriver Anton Arbman Hansing, Markus Larsson och Mathias Fridahl från Fores klimat- och miljöprogram.

Anton Arbman Hansing
Markus Larsson (PhD)
Mathias Fridahl (PhD)
Fores klimat- och miljöprogram

I en nypublicerad rapport säger sig Timbro vilja mäta vilket parti som levererar den mest effektiva klimatpolitiken, och definierar detta som det parti som kan antas minska de globala utsläppen mest per budgetkrona. Ansatsen är sund – det är inte självklart att den som gödslar mest med skattemedel uppnår högst miljö- eller klimatnytta. Samtidigt måste minst tre andra tankar tas med i den klimatpolitiska kalkylen.

1. Miljöinsatser behöver inte belasta statsbudgeten. Både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen har senaste åren granskat svenska klimatskadliga subventioner. De går till allt ifrån dieselsubventioner till reseavdrag och uppgår till, lågt räknat, 30 miljarder kronor per år. Enbart nedsättningen av energiskatten på fossil diesel uppgår till över åtta miljarder kronor om året, vilket kritiserats av EU-kommissionen som efterlyser en lika stor beskattning av fossila drivmedel. Att minska eller avskaffa dessa subventioner skulle utgöra en dubbel vinst ur ekonomiskt hänseende; dels sparas de miljarder de nu kostar, dels minskas behovet av att stimulera de förnybara drivmedlen.

2. Kortsiktig politik gynnar kortsiktiga lösningar. I Timbros rapport läggs stor tonvikt vid internationella klimatinvesteringar, som (med rätta) anses mer kostnadseffektiva än liknande inhemska investeringar. Dessa projekt handlar dock nästan alltid om spridning av befintlig teknik, snarare än utveckling av nya innovationer. Det är svårt att utvärdera Norges mångåriga stöd till elbilar, eller Tysklands tidiga solcellssubventioner, som troligen hade usla kostnadseffektivitetskalkyler men bidrog till viktiga och långsiktiga tekniska framsteg. Stöd för teknikskiften måste nödvändigtvis utvärderas utifrån fler parametrar.

3. Sveriges största klimatnytta är som förebildsland. För att stå för en dryg promille av jordens utsläpp är det uppenbart att Sverige har ett oproportionerligt stort inflytande på den globala klimatpolitiken. IVL Svenska Miljöinstitutet beräknar till exempel att en nyantagen reform av EU:s utsläppshandelssystem – som gått under arbetsnamnet det svenska förslaget – kommer att leda till annulleringar av utsläppsrätter motsvarande nästan 50 gånger Sveriges årliga utsläpp. Men vårt internationella inflytande bygger på trovärdighet – en trovärdighet som skulle få sig en törn om Sverige misslyckades med att nå våra nationella åtaganden gentemot EU och Parisavtalet. Därför är det av yttersta vikt att även Sveriges nationella utsläpp minskar kraftigt och i närtid, och netto-nollutsläpp nås senast år 2045.

"Klimatpolitik måste stå på tre ben"

Ingen kan anklaga Timbro för att vara opportunister. Efter en sommar då parti efter parti ökat ambitionen i sin klimatpolitik konstaterar liberala Expressen att rapporten ”gynnar främst de partier som vill slopa klimatsatsningar” och att bäst för klimatet, enligt Timbro, “är att inte göra ett skvatt”. Så är det förstås inte. Tvärtom finns det starka skäl att tro att effektiv klimatpolitik måste stå på tre ben: nationella utsläppsminskningar, satsningar på innovativ teknik samt internationella insatser. Kampen mot klimatförändringarna är global och brådskande, och Sverige måste kavla upp ärmarna – både hemma och utomlands.

Forrige artikel M: M: "Regeringens klimatpolitik är globalt ansvarslös" Næste artikel "Ett föregångsland bedriver effektiv klimatpolitik"