SD: Män ska inte tävla i damidrott

Är det rättvist att före detta män ska tävla i samma gren som biologiskt födda kvinnor? Är det tryggt att före detta män ska dela omklädningsrum med biologiskt födda kvinnor? Och är det rättvist att förändra ett regelverk för en liten grupp människor? För Sverigedemokraterna är svaret självklart nej.

Den 22 april stod vi i riksdagen och debatterade just denna fråga med socialminister Jakob Forssmed. Det borde ha varit självklart att tydligt försvara kvinnors rätt till rättvisa tävlingsvillkor. Men i stället för klarspråk fick vi svepande resonemang om barnidrott, inkludering och idrottsrörelsens självständighet.

Den 22 april stod vi i riksdagen och debatterade just denna fråga med socialminister Jakob Forssmed. 

Det är varken modigt eller ansvarstagande. Det är att ducka ett växande problem

Politisk ängslighet hotar damidrottens legitimitet

I Sverige har man kämpat i decennier för att kvinnor ska få samma möjlighet att träna, tävla och synas som män. Men just när vi kommit längre än någonsin hotas hela damidrottens legitimitet. Inte av yttre attacker, utan av politisk ängslighet och tystnad.

Många elitsatsande kvinnor har sett sig överlägset besegrade av män som bytt kön och har därför valt att avsluta sin elitsatsning. Det är med sorg vi behöver ta del av deras vittnesmål. Många vågar inte öppet kritisera med risk för repressalier och transfobi.

Vi har full respekt för att idrottsförbunden själva sätter sina tävlingsregler. Så bör det vara. Den principen är viktig för att skydda idrottens självständighet och flexibilitet, men när regelverkens utformning leder till att biologiska kvinnor hamnar i underläge eller trängs ut ur sin egen tävlingskategori, då måste politiken ta ställning. Att värna rättvisa är inte detaljstyrning, det är att ta ansvar för grundläggande principer.

Det är vad vi gjorde i riksdagen. Och det är vad vi fortsätter göra här.

Fel utgångspunkt från Forssmed

Biologiska män har i genomsnitt större muskelmassa, högre bentäthet och bättre syreupptagningsförmåga än kvinnor, även efter hormonbehandling. Det är inte diskriminering att säga det. Det är fysiologi. Och för att idrott ska vara på så lika villkor som det går så tävlar kvinnor för sig och män för sig.

Att referera till barnidrott, inkludering och idrottsrörelsens frihet i denna fråga är också fel utgångspunkt. Debatten handlar inte om barnens fotbollsträning på tisdagar utan om elitidrott, om mästerskap, om tusentals timmars träning och om drömmar som riskerar att krossas.

Att stå passiv i denna fråga är att låtsas som att det inte pågår en förändring som riskerar att göra damidrotten till en skuggklass utan trovärdighet. Risken finns också att kvinnor kommer sluta elitsatsa för att de inser att de aldrig kommer nå toppen.

Politiken ska inte undvika det svåra

Det samhälle som säger sig stå upp för jämställdhet förlorar all trovärdighet om det inte vågar försvara kvinnors rätt att tävla mot varandra på lika villkor. Det är en förändring vi inte kan acceptera.

Vi ställer oss fortfarande frågande om ministern anser att det är förenligt med rättvisa och trovärdighet i svensk idrott att biologiska kvinnor ska behöva konkurrera mot personer med bevarade fysiska fördelar från manlig pubertet?

Politikens uppgift är inte att undvika det svåra. Politikens uppgift är att ta ansvar när andra viker undan. Det är dags att Sverige sätter en tydlig linje: i damidrott tävlar kvinnor mot kvinnor på lika villkor, med respekt för biologiska skillnader och rättvisa som grundprincip.