Analys av 
Sanna Rayman

Sanna Rayman: Oväntat att skolplikten skulle bli en het fråga

ANALYS. Normalt sett är det få som ifrågasätter skolplikten, men coronakrisen har plötsligt gjort denna plikt kontroversiell.

Foto: Pontus Lundahl/TT
Sanna Rayman

Bland de ”plikter” Sverige har brukar inte skolplikten särskilt ofta vara föremål för debatt. Om något har värnplikten genom åren gästspelat lite av och till. Slagordet "Värnplikt är slaveri!" ges ständigt nytt liv av nya generationer frihetliga och liberaler för vart år som går, men, skolplikten..? Nä, den är väl bara ett annat sätt att säga ”rätt till utbildning”? Knappast någon skulle kalla den slaveri. 

Visst finns det en och annan medborgare som pläderar för hemskolning, men överlag är skolplikten inte bara en lag, utan också en social norm. Få ifrågasätter att barn ska till skolan.

Tills nu.

Coronakrisen har plötsligt gjort att skolplikten blivit ett samtalsämne. Många journalister kontaktas i dessa dagar av föräldrar som upprört vittnar om att de har hotats med omhändertagande, orosanmälningar eller vite om de inte skickar sina i allt väsentligt friska barn till skolan.

Skälen till att barn hålls hemma varierar sannolikt. En del vill minimera riskerna då barnen eller föräldrarna själva tillhör riskgrupper. Andra tycker bara att situationen är så otäck att man helt enkelt vill riskminimera oaktat vilket hälsoläge familjen har. En del kanske känner till att klasskompisar eller liknande har sjuka föräldrar och därmed vill stänga dörren för en eventuell smittkedja i vardande.

Mycket har hänt sedan sportloven

Redan efter sportlovet i Stockholm, när smittan i Italien tagit fart och oron började var detta en fråga. När Skolverket inför skolstarten lade ut ett dokument där man tämligen bryskt hänvisade till skolplikten, hotade med ogiltig frånvaro och förklarade att alla friska barn måste till skolan blev det viss turbulens i debatten och formuleringen mildrades och beslutet kring eventuell ledighet/frånvaro för barn lades över på lokal nivå, närmare bestämt till rektorer och skolchefer.

Sedan dess har frågan legat där och frånvaron i skolorna har varit omvittnat hög, troligtvis inte bara på grund av sjukdom, utan också på grund av förståelse och generositet ute bland skolledarna.

Häromveckan skärpte emellertid utbildningsministern tonen något när hon i en intervju sade att friska barn inte ska hållas hemma. När det gäller riskgrupper var hon lite mer svävande och hänvisade till behandlande läkare. (Frågan om riskgrupper är emellertid tämligen rörlig materia. När Anna Ekström uttalade sig var exempelvis inte fetma en riskfaktor. Det är det nu.)

Höjd konfliktnivå mellan hem och skola

Efter intervjun verkar konfliktnivån mellan hushållen och skolorna ha ökat något. Det skrivs nu om föräldrar som hotats med orosanmälan och själv har jag hört av föräldrar i riskgrupp som fått höra att de kan bli skyldiga att betala vite om barnen inte kommer.

När statsministern för en tid sedan, eller Åsa Lindhagen häromdagen, höll särskilda pressträffar riktade till barn är det av en anledning och det är att man ser och förstår att barn funderar och oroas över detta.

Ett barnperspektiv i coronakrisen är att varje barn ska ha rätt till utbildning. I Sverige tillgodoses denna rätt via skolplikten. Ett annat barnperspektiv är dock att det barn vars förälder kanske hamnar på intensiven kommer bära på tanken att de kanske själva förde hem smittan.

Hellre förstå än anmäla

Det finns många faktorer att väga in i detta.  Människor bär på mycket oro i en knepig tid.

Huruvida den omständighet vi lever i kastar nytt juridiskt ljus på en normalt sett odramatisk skolplikt vet jag inte. Man kan förstås föreställa sig att en riskfylld tid påverkar skolplikten såtillvida att skolan inte på samma sätt kan garantera en "riskfri" miljö. Oaktat hur det ligger till med den saken låter vite och hot om omhändertagande drastiskt och onödigt konflikthöjande. 

Från Skolverket förordas dialog och förståelse, hellre än anmälningar. Det verkar klokt. Det finns ju en morgondag och det är nog bra om den allmänna uppslutningen kring skolplikten är bred och stor även då. 

Nämnda personer

Anna Ekström

Ordförande Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (Rio), styrelseordförande Umeå universitet, ordförande ABF Stockholm, ordförande folkhögskolan Biskops arnö.
Jur. kand (Stockholms uni., 1988)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00